Om det i ett mål inför nationell domstol är oklart vad EU-rätten innebär och hur den skall tolkas, kan bara den nationella Högsta domstolen i vårt land (HD) begära ett sådant besked från EU-domstolen. i Luxemburg.

Det kan vara fråga om huruvida en nationell lagbestämmelse med koppling till EU-rätten strider mot en grundläggande rättighet enligt stadgan. Det är viktigt att dessa förhandsbesked om så behövs, begärs och beviljas, redan i första rättsinstans.

Ett aktuellt exempel när detta sker det gäller Rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter som fortfarande inte följs i Sverige, när det gäller undanhållande av bevisning, och editionsförelägganden inte beviljas. Bara i sista instans är det nationella systemet, Högsta domstolen (HD), skyldig (min kursivering) att begära förhandsbesked i sådana ärenden.

Allmänt sett gäller att EU-rätten har företräde framför nationell rätt. Om en nationell lagbestämmelse står i strid med en direkt tillämpning EU-rättslig bestämmelse, som gäller editionsföreläggande att editionsföreläggande måste beviljas i samband med avtal som rör självständiga handelsagenter - är det EU-rätten och inte svensk lag som gäller.

Under 1960-talet tvingades Sverige att acceptera av vi följde Europadomstolen i Strasbourgs domare enligt Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR)

På 1970-talet fick Sverige en rättighetskatalog i regeringsformen. På åttiotalet infördes en uttrycklig skyldighet för svenska domstolar att inte längre tillämpa lagar och andra bestämmelser som uppenbart strider mot grundlagarna. På nittiotalet gick vi med i EU. År 2010 blv EU-stadgan om grundläggande rättigheter bindande (i och med Lissabonfördraget).

Den svenska ordningen är speciell på så sätt att varje domstol och rättstillämpande organ är skyldig att utöva normkontroll, dvs inte tillämpa lagar som strider mot grundlagen där både Europakonventionen (EKMR) och Europarätten ingår.

Om avtal finns som skriftligen reglerat mellan huvudmannen och agenten där huvudmannen förbundit sig att granskning av huvudmannens bokföring genom skriftliga avtal och EU-rättens direktiv att rätta utbetalningar sker kan aldrig huvudmannen neka till denna granskning som också regleras genom att agenten har rätt att från huvudmannen få alla upplysningar som denna har tillgång till för att kontrollera om provisionsnotan innehåller de provisionsbelopp som är intjänade. Till sådana upplysningar hör utdrag ur huvudmannens bokföring.

Om sådana upplysningar inte inom skälig tid efter det att begäran därom framställs lämnar agenten sådana upplysningar som avses eller det finns anledning att anta att provisionsnotan inte stämmer, har agenten rätt att granska huvudmannens bokföring i den omfattning som behövs, Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre föredelaktiga för honom än bestämmelserna i denna paragraf.

Eftersom ett agentavtal också innebär avgångsvederlag kan aldrig ett agentavtal sägas upp eller preskriberas, under gällande avtalsperiod, om det visar sig att huvudmannen redan i inledningen av sambetet aldrig följt direktiven enligt avtalet, anpassat sin prissättning efter den provision som finns stipulerad, orderbekräftat alla arbeten enligt träffad skriftlig överenskommelse och tillåtit agenten att granska huvudmannens bokföring i den omfattning som behövs.

Vardera parten skall ha rätt att på den andra partens begäran erhålla undertecknad skriftlig handling med uppgift om villkoren i agentavtalet inklusive senare överenskomna villkor. Avsägelse av denna rätt skall inte tillåtas.

Ett agentavtal kan inte preskriberas - under löpande avtalsperiod - om det visar sig att huvudmannen som redan från början begått avtalsbrott för att sedan självmant återgå till ursprungsavtalet i förlängningen av detta avtal.

I dessa fall är det är medlemsstaternas skyldighet att vidta de åtgärder som behövs för att se till att handelsagenten efter det att avtalet upphört att gälla får avgångsvederlag och ersättning i överensstämmelse med punkt 2 enligt handelsagenturlagen, eller skadestånd i överensstämmelse med punkt 3 i samma lag.

Handelsagenturlagen - som numera gäller inom hela EU och EU-domstolens i Luxemburgs praxis om grundläggande rättigheter - och Europadomstolen i Strasbourgs praxis enligt Europakonventionen spelar viktiga roller för rättighetstolkningen i svenska domstolar som måste följas därför är det viktig att förhandsbesked vidarebefordras via Högsta domstolen i den omfattning som behövs, så länge inte detta sker erhåller de som söker rättvisa ingen "rättvis rättegång".

EU-stadgan om grundläggande rättigheter gäller ju för all EU-rätt.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund