Principen gäller såväl internationella traktater som privata avtal. "Avtal skall hållas" är en grundläggande princip inom avtalsrätt, civilrätt och internationell rätt. Pacta sunt servanda är starkt knutet till tanken om avtalsfrihet. Principen grundar sig på tanken att eftersom parterna fritt får komma överens om ingående av avtal skall parterna även hålla sig till avtalet.

När så inte sker har den fördelade parten rätt till både skadestånd och avgångsvederlag när det gäller självständiga handelsagenter inom hela EU. Om en part lägger beslag på ett företag eller företagets kunder - som  man redan har ett samarbetsavtal med -  åligger det käranden i målet (som har bevisbördan)  att visa upp att det inte vare sig finns  någon fullmakt att överta aktierna eller kunderna i det företag man samarbetar med. Finns det inte något sådant fullmakt i avtalet mellan parterna, måste förfarandet förklaras ogiltigt.

Tidsbestämda avtal som träffats, som har undertecknats och bevittnats av bägge parter, kan således inte "preskriberas" om stämning inlämnats i domstol under en period av ett pågående avtalsförhållande, när svaranden trots uppmaningar, tillåter sig att undanhålla den bevisning - som käranden har rätt att granska enligt skriftliga avtalsutfästelser -  inte heller kan inlämnas i tid.

Avtalsbundenhet uppkommer sedan parterna uttrycker sina avsikter att binda sig rättslig och når en ovillkorad överenskommelse om bundenhet. För att bedöma om en part haft för avsikt att binda sig rättsligt, ska hänsyn tas till den partens uttalande och beteenden så som de skäligen bort uppfattas av motparten. Avtalsbundenhet kan bland annat uppkomma genom utväxling av anbud och accept.

Som ordförande i Bankrättsföreningen, sedan starten och Sveriges Bankkunders Riksförbund har jag tagit del av mål, under två bankkriser (1987-1993 och 2007) där svenska domstolar vare sig följer avtalslagen eller handelsagenturlagen och det blir det skötsamma företagare som utan egen förskyllan blir lidande, utan att få någon rättelse i vare sig tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen i de fall de svenska domstolarna inte följer den svenska avtalslagen, EU:s direktiv och Europakonventionen (EKMR) som är gemensamma för hela EU.

När det gäller den föråldrade avtalslagen från 1915 handlar den om många rättsliga problem som inte regleras i den moderna avtalslagen från 2010, som advokaten och professorn Jan Ramberg i civilrätt vid Stockholms universitet (1932 -2018) och professorn Jur.dr Christina Ramberg skrivit om, vad som gäller om "culpa in contrahendo” när det gäller, fastställande av avtals innehåll och avtalsbrott. ges en god bild avtalslagen från 2010 och hur den gamla avtalslagen från 1915 skall tolkas sedan Sverige gick med i EU.

Christina och Jan Ramberg fastställer att den part som drabbas av avtalsbrott - som inte är ursäktligt - har rätt till skadestånd. Skadestånd kan då kombineras av övriga påföljder. När det gäller acceptförfarande är ett anbud som accepteras genom meddelande från anbudstagaren om att anbudet anta eller genom annat beteende som utvisar att anbudsmottagaren är villig att binda sig rättsligt. I och med att anbudsgivaren tar del av accepten, uppkommer då ett ömsesidigt bindande avtal för bägge parter under hela avtalsperioden som inte går att bestrida om det visar sig att avtalen inte följts på det sättet som parterna kommit överens om.

Parterna är förpliktade att agera ärligt och lojalt med betraktade av motpartens intressen i enligt med god affärssed. Sker inte detta uppkommer automatiskt avtalsbrott. Rätt att kräva avtalsenlig prestation (fullgörelse) uppkommer för den part som drabbas av avtalsbrott som äger rätten att kräva att den avtalsbrytande parten presterar i enlighet med avtalet från avtalets ingående.

Det domstolen har att ta ställning till är den gemensamma partsviljan. När parterna avtalat om skriftform, presumeras det skrivna avtalet genom att ge uttryck för deras gemensamma partsvilja. Allmänt kan sägas om avtalsbundenhet, enligt Christina och Jan Ramberg är att avtalsbundenhet uppkommer om parterna uttrycker sina avsikter att binda sig rättsligt och når en ovillkorad överenskommelse om bundenhet. För att bedöma om en part haft för avsikt att binda sig rättsligt, ska hänsyn tas till den partens uttalande som de skäligen bort uppfattas av motparten.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund