Varaktiga　avtal skall betraktas som sådana när denna typ av processer kommer upp som tvistemål i svenska domstolar. För domare som ansvarar för handläggningen av denna typ av tvistemål, måste lära sig kunna förstå betydelsen av dessa avtal - och har han enligt min mening ett stort ansvar - för att överhuvudtaget anse sig kunna döma i dessa tvistemål.

Risken är annars att domstolen fattar felaktiga beslut i genom att inte tillåta den bevisning som käranden　　har rätt att enligt både avtal och EU-direktiv att utfå - för att kunna beräkna sina skadeståndskrav　　- eftersom det alltid är käranden som har bevisbördan.　

Om domstolen fattar felaktiga beslut när det gäller målets handläggning genom att påstå i en mellandom att avtalet mellan parterna skulle vara preskriberat när det gäller varaktiga avtal och kärande (om han är handelsagent) begärt att utfå såväl ersättning för avtalsbrott som avgångsvederlag - kan aldrig detta stämma - om stämningen är inlämnad under pågående avtal.　　

I dessa mål är tingsrätten även skyldig att　　begära svar från motparten angående de avtalsbrott som begåtts under processens gång och de skadeståndskrav som inlämnats - annars innebär det att handläggningen av dessa mål annars belastas med　　allvarliga felaktiga beslut och onödiga rättegångsfel och att tvistemålet förlängs alldeles i onödan.　　

Avtalen mellan parterna som skall behandlas som varaktiga avtal (perdurerande avtal)　　gäller ju　　under en längre tid och är juridiskt bindande för bägge parterna fram till avtalens upphörande. Dessa avtal kan heller inte preskriberas så länge tvist pågår i domstol och målet inte är avgjort i slutlig rättsinstans.　

En fordran preskriberas enligt dessa avtal först tio år efter dess uppkomst med förlängs automatiskt om endera av parterna åberopar nya omständigheter innan preskriptionstiden kan träda i kraft.

Att ett avtalsbrott som är perdurerande verkan innebär ju att det inte anses vara begånget vid ett visst tillfälle utan att det fortgår under hela avtalsperioden utan att ha rättats till.　　

De beslut som fattas genom en missvisande mellandom innefattar en felaktig preskription som inte gäller när det avser varaktiga avtal mellan en agent och hans huvudman　　om stämningen inlämnats under en pågående avtalsperiod .

I dessa fall kan det konstateras att praxis visar att i　　dessa fall flyttas preskriptionstiden fram till en senare tidpunkt när det gäller fordringar och begärda skadestånd i perdurerande avtalsförhållanden, det vill säga avtalsförhållanden där parterna löpande utför prestationer till skillnad från ett köp där det endast presteras vid själva transaktionen.

Allra tydligast framgår detta av NJA 1987 s 243 där HD även tillhandahåller beskrivning av de fall då man kan avvikit från det första rättsfaktumets princip. Dessa fall karakteriseras av att det gäller fordringar som uppstår, som i vårt fall,　　inom perdurerande kontraktuella relationer.

Beträffande varaktiga avtal som fortsätter att löpa under en 10-årsperiod måste domstolen kunna ta ställning till alla de avtalsbrott som begåtts under　hela　avtalstiden. Nya fordringar (s k novation)　　som kan ha tillkommit under processens gång - måste beaktas.

Om en handelsagent är käranden äger han rätten att få bekräftat hur han genom edition får tillstånd att granska huvudmannens bokföring om det finns ett perdureande avtal mellan parterna som bevisligen aldrig följts av svaranden - vare överhuvudtaget trots avtal som undertecknats och godkänts av bägge parter och därför är juridiskt bindande för att kunna få bekräftat hur stora skadeståndsbelopp han har rätt att utfå.

Vad käranden också har rätt att fordran är begäran om en ordentlig förberedelse inför huvudförhandling att varaktiga avtal låter oss få tillgång till de bevis käranden yrkat att utfå redan från början i processer som vi anser inte går att preskribera när det gäller varaktiga avtal mellan en agent och hans huvudman innan avtalen upphör och en preskription träder i kraft.

Sker inte detta gör sig domstolen skyldig till brott mot både avtalslagen, EU-direktiv och Europakonventionen. (EKMR)

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Lä svidare:
Dags för sanningen - Dags för sunda värderingar - Nu får det vara nog!

Böcker från Mats Lönnerblad:
Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009