En nutida upprättad balansräkning av tillgångarna i koncernen, industrierna, nybildade gruvkoncernen Boliden, tändsticksmonopolen i Europa och omfattande statslån till Tyskland, Frankrike, Italien och Polen i första hand väger tungt i förhållande till skuldsidan.

På skuldsidan finns alla lån som under nästan två decennier tagits upp från privatpersoner, banker och institutioner i USA, banker i Sverige med husbanken Skandinaviska banken i spetsen liksom alla aktieägare.

Svenska staten tillsatte en kommission för att bland andra uppgifter också övervaka avvecklandet koncernen och genomförandet av konkursen i alla dess delar. Centralt i denna process är värderingen av de olika tillgångsslagen respektive skulderna.

Idag råder det enighet i frågan om bärkraften i de olika industrierna inom koncernen, att tillgångarna vida översteg skulderna. Fortsättningen för alla delar som bröts loss från Kreuger för att istället övertas av Handelsbanken, advokaten Stenbeck och Wallenbergarna och Enskilda banken är ett tydligt facit över detta.

De extremt lönsamma tändsticksmonopolen ute i världen fortsatte att pumpa in sina vinster till Sverige. Bolidengruvorna bröt visserligen järnmalm men var resultatmässigt en guldgruva för sin nya ägare.

Detsamma gällde de nya ägarna av pappersmassa, telefoni liksom de immateriella tillgångarna och rättigheterna i form av bland annat patent, mönsterskydd och varumärken som var en omfattande del av koncernen.

I konkursen värderades tillgångarna systematiskt ned till ett minimum medan skulderna togs upp i sin helhet. De immateriella tillgångarna värderades över huvud taget inte alls vilket gjorde den sensationellt stora förmögenhetsöverföringen möjlig.

Att det fanns starka krafter med intresse att se Kreuger misslyckas är uppenbart. Så fungerar marknadsekonomin. Men det rättsvårdande Sverige med regering, departement och riksdag i spetsen var inte situationen vuxen. Kompetensen att rätt övervaka konkursen saknades. Det var äganderätten som blev det största offret när staten svek.

60 år senare, under fastighets- bank och finanskrisens i slutet av 80-talet och i början av 1990-tal upprepades i princip samma brister i statligt ansvar för hanteringen av företag och dess ägare. Denna gång har vi Erik Penser och hans kontroll över Nobel Industrier som han tvingades att avstå ifrån utan att det skedde någon ordentlig värdering av det igång varande koncernen.

Varje kris är unik. Det gällde den stora depressionen, det gällde den svenska 1990-talskrisen med dess många offer och krisen 2008.

Nästa kris – för det finns alltid en runt hörnet – måste skyddsvallarna ständigt stärkas. I statens rättsvårdande instanser måste just rätten garanteras. Och denna garanteras bäst av våra grundlagar och under övervakning och tolkning av en konstitutionsdomstol.

När regering, riksdag eller olika myndigheter trampar snett måste någon instans tolka detta i förhållande till grundlagarna. Den instansen är konstitutionsdomstolen. (Författningsdomstolen) De ledamöter bör förutom tolkning av konstitutionens formuleringar även ha rätten och plikten att peka ut svagheter till riksdagen att överväga och lagstifta.