I tillsyningsarbetet kontrollerar JO att myndigheterna handlägger sina ärenden och i övrigt utför sina uppgifter enligt gällande författningar. Hos JO arbetar ungefär 75 personer varav 55 är jurister.

Utgångspunkten för JO:s verksamhet är den enskildes intresse av　　att bli föremål för en lagenlig och även i övrigt korrekt behandling från myndigheternas sida. Hur fungerar då granskningar av JO som jag som författare och skribent i finansrätt tagit del av, när det gäller aktuella fall i domstol som inte sköts som de borde ? Det gäller både brottsmål och tvistemål.

I många av de fall som jag granskat är det lätt att konstatera att JO vare sig följer de instruktioner som gäller Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR) utan att målen tas om från början eller någonsin rättas till.

Samma förhållande råder när det gäller de bestämmelser som stipuleras i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) Många av dessa mål kan pågå i hur många år som helst utan att JO ser till att de mål som utgör domvilla, avbryts och tas om　eller aldrig åtgärdas i tid.

Sverige följer därför inte "rätten till en rättvis rättegång" eftersom vare sig Justitiekanslern (JK) eller JO reagerar och rättar de grova rättegångsfel som många domstolar gör sig skyldiga till utan att de ens blir åthutade av både JK och JO ser till att svenska domstolar får　　ikläda sig det juridiska ansvaret för sitt felaktiga agerande i de rättegångar jag tagit del av.

Det senaste beslutet som jag tagit del av inkom 2020-03-19 där Justitieombudsmannen skriver att: "Ett dagboksblad i tingsrättens mål har hämtats in och granskats. Det som har kommit fram ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd eller uttalande från min sida"

Vad dagboksbladet har med denna anmälan att göra kan jag inte bli klok på. En anmälan har skickats in en gång tidigare utan att det blev någon reaktion från vare sig JK eller JO som inte handlar om några dagboksblad, utan om uppenbara rättegångsfel i domstol.

I ett och samma mål som pågått under fem år (mer än 300 aktbilagor) utan att den berörda domaren i målet ens brytt sig om att läsa avtalet mellan parterna som tydliggör att　handelsagenten i detta mål äger rätten att granska sin huvudmans bokföring en gång om året tillsammans med sin revisor, vilket både agentens revisor och bokföringsbyrå har intygat utan att lyckas övertyga referenten i målet vilka åtgärder han måste se till att vidtaga innan både mellandom och huvudförhandling.

Huvudmannen bär ju ansvaret för de förluster som agenten drabbas av redan från inledningen av samarbetet om vare sig granskningen kan genomföras eller om den uteblivna provisionen inte kan beräknas utifrån huvudmannens egen bokföring,　i enlighet med avtalet mellan parterna och referenten i målet är således skyldig att se　till att så sker.

Vad innebär då en rättvis rättegång enligt 2 kap 11§　　i Regeringsformen (RF). Rätten till en rättvis rättegång är en grundläggande rättighet i ett demokratiskt samhälle som Sverige fortfarande inte följer. För att garantera att rättssäkerheten följs så bedöms rättegången　utifrån ett antal kriterier. Rättegången　ska vara rättvis och offentlig, opartisk och oavhängig samt att rättegången även ska ske inom skälig tid. Ingen av dessa åtgärder har vidtagits som jag skrivit om i mina artiklar och böcker.

Om ett avtal inte följs som undertecknats och godkänts av bägge parter åligger det domstolen i första hand att granska avtalet och med utgångspunkt från detta se till att parterna erhåller en rättvis rättegång. Det är när detta inte sker som såväl JK som JO måste agera, men gör det fortfarande inte i många mål jag tagit del av och redan skrivit om.

För att en domstol ska uppfylla rekvisitet rättvis krävs att domstolen är opartisk och oavhängig, att rätten att bli hörd i domstol uppfylls samt att parterna är likställda i ett kontradiktoriskt förfarande.

Med ett kontradiktoriskt förfarande förestås rätten för båda parter att få tillgång till allt material samt möjligheten att kommentera materialet under rättegången, vilket heller inte uppfyllts i många av de　　tvistemål och brottsmål som jag tagit del av.

Det minsta man kan begära av både JK och JO är att när de inkommer en anmälan att de åtminstone besvärar sig att ta del av allt underlag innan de beslutar i ärenden som de aldrig brytt sig om att granska ordentligt.

Om sedan domstolen i ett desperat försök att upprätthålla skenet av att agera på ett rättssäkert sätt försöker driva målet genomför ett stupstocksföreläggande, där man redan innan mellandom och slutförhandling tillåter sig att undanhålla alla bevisning från kärandena för att själv skall slippa bli förhörd för de rättegångsfel som ägt rum mål av denna karaktär borde målen omgående återförvisas till en annan tingsrätt genom JO:s försorg.

Efter alla mina artiklar och böcker i detta ämne framstår att svenska staten har all makt, men ingen moral, sedan tjänstemannaansvaret försvann i våra domstolar　　och aldrig har ersatts med någon granskande och rättsvårdande myndighet i rättsfrågor som är värd namnet.　

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Lä svidare:
Dags för sanningen - Dags för sunda värderingar - Nu får det vara nog!

Böcker från Mats Lönnerblad:
Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009