[Hemsida] [Skicka vykort]


Europa, vakna!
Av Mats Lönnerblad - Ledaren  - 2020-05-04

Den praktiska omöjligheten att genomföra fördragsändringar och avsaknaden av rättsliga verktyg för att straffa medlemsstater som bryter mot de principer som unionen bygger på - borde kräva att ansökarländer uppfyller acquis communautaire- (EU:s samlade lagstiftning).

EU saknar ju förmågan att tvinga sina medlemsstater att följa dessa bestämmelser. Det kanske skulle fungera i teorin för att få samarbetet mellan EU-länderna att fungera som det borde, för att hålla ihop den inre marknaden, med alla dess fördelar för både Sverige och de övriga medlemsländerna globalt. Vad som krävs är ett EU som arbetar för medborgarna och inte för storbanker och kartellföretag.

Det dominerande landet i EU är Tyskland, och den dominerande politiska alliansen i Tyskland - den mellan det kristdemokratiska partiet (CDU) och de bayerska kristdemokraterna  (CSU) - har blivit ohållbar. Alliansen fungerade så länge det inte fanns något betydande parti till höger om CSU i Bayern, skriver George Soros i boken: "Till försvar för det öppna samhället" i översättning av Peter Staffansson (Natur & Kultur).

Detta förändrades med framväxten av det högerextrema Alternativ för Tyskland (AFD). I delstatsvalet i september 2018 gjorde CSU sitt sämsta valresultat på över 60 år, och AFD kom in i det bayerska parlamentet för första gången. Även i Storbritannien hindrar en förlegad partistruktur folkviljan från att komma till sitt rätta uttryck.

Italien befinner sig i en liknande belägenhet. EU begick ett fatalt misstag 2017 när man valde att strikt tillämpa Dublinförordningen, som lägger en orimligt stor börda på länder som Italien, dit migranter först anländer till EU. Detta drev Italiens huvudsakliga Europavänliga och immigrationsvänliga väljare i armarna på antieuropeiska  Lega Nord och Femstjärnerörelsen 2018.

Tyvärr styrs de mellanstatliga samarbetena av partiledarnas egenintressen. I stället för att bejaka EU agerar man motståndare till allt vad EU står för.  Europeiska folkpartiet (EPP) är den största syndaren. EPP saknar nästan helt principer, enligt George Soros, vilket enligt Soros bevisas att man fortsätter låta den ungerske premiärministern Viktor Orbáns parti Fidesz ingår i gruppen för att man skall kunna behålla sin majoritet och kontrollera fördelningen av toppjobb inom EU.

Det första steget, enligt Soros, borde vara att skydda Europa är att erkänna vilket allvarligt hot de utgör, såväl yttre som inre. Det andra Soros pekar på är att väcka den sovande Europavänliga majoriteten och mobilisera den för att försvara EU:s grundläggande värderingar. Annars kan drömmen om ett enat Europa bli tjugoförsta århundradets mardröm.

Min uppfattning är att EU också måste erkänna sina misstag. När Euron introducerades slog myndigheterna rentav fast att statsobligationer var riskfria. Kommersiella banker behövde inte sätta av något buffertkapital för att täcka sina innehav av statsobligationer. Europeiska Centralbanken (ECB) accepterade alla statsobligationer på lika villkor. Detta skapade ett osunt incitament för kommersiella banker att köpa upp de svagare regeringarnas skulder för att kunna tjäna vad   som i slutändan bara blev några få baspunkter eftersom räntorna på statsobligationer konvergerades till praktiskt taget noll.

Medlemsstaternas största misstag är att genom att överlåta rätten att låta bankerna trycka pengar riskerar  länder att gå i konkurs och tvingas till hemska åtstramningar och utförsäljning av statliga egendom till reapriser,  vilket skapar det stora folkliga missnöjet.

I ett utvecklat land som Sverige,  med egen valuta, finns ingen konkursrisk om Sverige inte godkänner att gå med i en bankunion där de länder som ingår tvingas dela på alla risker. Men genom att ge upp och överlåta till bankerna att trycka pengar, som ingen medlemsstat faktiskt kontrollerar, satte sig medlemsstaterna inom EU sig själva som i samma sits som länder i tredje världen som lånar i främmande valuta.

Det ytterligare stora misstaget är att staterna under EU:s överinseende tillåtit  att skapa pengar som inte har riktats till produktiva investeringar, utan givit ytterligare kraft till spekulationer mot medlemsländernas värdepapper. Till det har tillkommit Europeiska Centralbankens (ECB:s) krispolitik med ytterligare gigantisk kreditgivning på ryggen  av medlemsländernas centralbanker.

Men genom att ge upp och överlåta till bankerna och ECB att trycka pengar, som ingen medlemsstat faktiskt kontrollerar, satte sig medlemsstaterna inom EU sig själva i samma sits som länder i tredje världen som lånar i främmande valuta.

Soros beskriver helt riktigt de ödesdigra problemet med EU. I stället för att vara ett förbund av jämlikar har eurosamarbetet delats upp i två klasser: långivare och låntagare, vilket nu gör att hela EU riskerar att falla samman eftersom länderna inte följer de ursprungliga idéerna som ligger bakom den inre marknaden.

Det är fortfarande inte många politiker och sakkunniga som känner till att när en bank lämnar ett lån, lägger den bara till lånebeloppet till låntagarens inlåningskonto i banken. Pengarna tas inte från någon annans  insatta pengar; de betalades inte dessförinnan in till banken av någon. Det är nya pengar som många gånger används enbart för spekulation av låntagaren.

President Abraham Lincoln återvände under inbördeskriget till det koloniala systemet med pengar som ges ut av staten till fromma för allmänheten och de seriösa företagen. Men han blev mördad. Bankirerna återvann kontrollen över penningmaskinen, skriver Ellen Hodson Brown i sin bok "Bankerna och skuldnätet" i översättning av Peter Pettersson (Anachos förlag)

Vad både EU och svenska staten borde göra är att återta makten över penningutgivningen från bankerna så skulle vi inte ha några allvarliga bankkriser längre där det alltid är allmänheten och de skötsamma företagen som får betala notan varje gång bankerna missköter sig, både i Sverige och globalt.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Lä svidare:
Varning för företagspirater!


Böcker från Mats Lönnerblad:
Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009



Tack besöket och välkommen åter!r>
 Hemsida