Av material från många källor har Tore Fredin, författaren till boken: Sverige, en synarkistisk modell (Ny solidaritet förlag) för första gången ställt samman en trovärdig bild hur den "svenska modellen" har formats av en självutnämnd finansiell maktelit som styrt och fortfarande styr Sverige.

Dynastin Wallenberg kunde flytta fram sin totala ekonomiska maktställning i Sverige, efter mordet på Ivar Kreuger 1932, som jag skrivit om i flera av mina egna böcker. Följdeffekterna i Sverige blev att de i näringslivet dominerande Wallenbergföretagen i samverkan med den i politiken nästan lika dominerande socialdemokratin utan några större problem kunnat styra Sveriges ekonomi och politik under mer än ett halvt sekel.

Tore Fredin beskriver det internationella spelet som bidrog till att fälla Ivar Kreuger. Den dominerande frågan var Kreugers planer att ge ett lån till Tyskland på 125 miljoner dollar, det största lånet någonsin, som offentliggjordes i oktober 1929. Tanken med detta lån var att lösa krisen med tyska krigsskulderna efter första världskriget, så att dessa inte skulle kunna utnyttjas för missnöjesagitation av bland annat nazisterna. Det var viktigt för att bevara freden.

Stabilitetslånet till Tyskland 1929 på 125 miljoner dollar var bara det största lånet i en lång rad av Kreugerlån som gavs ut mellan 1922 och 1932. Under dessa tio år var det Kreuger som bidrog ojämförligt mest till olika insatser för att stabilisera världsekonomin.

Sommaren 1931 rekommenderade därför Wallenberg den tyska regeringen att inställa betalningarna på Kreugerlånen, skriver Tore Fredin. Syftet var att destabilisera Tyskland genom att underminera Kreugers lånepolitik. Först efter mordet på Kreuger lyckades man. När Wallenberg drev igenom konkursförklaringen av Kreugerföretagen bidrog detta till att skapa det finansiella kaos som den nazistiska agitationen kunde utnyttja.

Enligt Tore Fredin fanns det tre maktgrupperingar som var och en för sig hade motiv att fysiskt eliminera Kreuger. Deras motiv ser ut som följer:

Ivar Kreuger hade byggt upp ett från bank och finansvärlden självständigt industriellt och finansiellt nav vars kapacitet användes för att stabilisera ekonomiskt instabila stater i Europa. Instabiliteten drevs fram av den finansiella eliten som en fortsättning på politiken att belasta Tyskland med orimliga krigsskulder. Tyskland drevs till en ekonomisk åtstramning ända in i en fascistisk slavekonomi genomförd av Hitler.

Den sovjetiska tändsticksproduktionen hade i praktiken utestängts från sina marknader genom Kreugers avtal med de centraleuropeiska länderna från Baltikum i norr till Turkiet i söder hade.

Kreugers internationella framgångar under 1920-talet med utgivning av statslån till lägre ränta utmanade en gruppering av finansoperatörer. Det två främsta motståndarna var det amerikanska finanshuset Morgan och den svenska finansdynastin Wallenberg. Båda var inbegripna i ett intimt samarbete med varandra och lierade med den franska med främst den brittiska finansvärlden.

Händelseförloppet den 12 mars 1932 utesluter självmord som relevant historiebeskrivning, trots att svenska tidningar alltsedan dess påstått att Ivar Kreuger begått självmord. Bara detta påstående att Kreuger skjutit sig själv med pistol som han personligen inköpt dagen innan av en vapenhandlare vid en tidpunkt då Kreuger bevisligen satt i möte med flera av sina medarbetare, bland annat Oscar Rydbeck, faller på sin egen orimlighet.

Mordet på Ivar Kreuger skapade inte bara ett kaos i Kreugerföretagen utan bidrog också aktivt till att underminera den internationella stabiliseringspolitik som Kreuger stod för. Det bidrog till att driva den tyska utvecklingen i armarna på Hitler. Helt i linje med avsikten hos de synarkistiska finansnätverken som Wallenberg samarbetade med.

Vad som hittills inte framkommit i vare sig svensk eller utländsk press, var att Wallenbergsfären agerade för att uppnå det synarkistiska maktövertagandet av Tyskland genom Hitler. Det ledde bland annat till att Jacob Wallenberg av Hitler utnämndes till kommendör av Tyska örnens förtjänstorden. Det var en utmärkelse som Hitler instiftat 1937 och som förlänades ett fåtal utlänningar som gjort Tredje riket stora tjänster, skriver Tore Fredin i sin bok.

I Sverige har den synarkistiska svenska modellen, efter mordet på Ivar Kreuger, fortsatt attacken mot självständiga företagare och företagsgrupper vilket resulterat i en industri- och utvecklingsfientlig politik där svenska företag såldes ut på löpande band, först till inhemska bankintressen och sedan till utlandet.

Wallenbergsfären har dominerat arbetsgivarsidan och Socialdemokraterna den fackliga parten. När svenska modellen överlämnat avgörandet till arbetsmarknadens parter, och inte till ett rättssystem styrt av lagar, har alliansen av mellan Wallenberg och (S) kunnat styra Sverige till sina fördelar och andra grupper har inte kunnat göra sig gällande. Med åren har inte bara mindre och medelstora företagare marginaliserats utan mycket stora grupper av egenanställda, uppfinnare, entreprenörer, yrkesarbetare, ungdomar, invandrare ända till dagens stressade ”anställda” i gigekonomin.

Sammanslagningen med Kreugerbanken Skandinaviska banken som skedde först 1971, tillförde ytterligare industriell kapacitet till Wallenbergsfären som med ytterligare uppköp och egen expansion ökade antalet industrianställda till nästan 500.000 i början av 1980-talet i den sammanslagna sfären Skandinaviska banken och Stockholms Enskilda Bank. Wallenbergföretagen blev därmed som mest nästan hälften av svensk industri från att ha varit 4 procent 1924 - och sedan säger man att finansiell politik inte lönar sig.

Prioriteringen av spekulativt inriktade finansiella verksamheter framför investeringar i produktiva företag ledde Sverige in i sin första stora bankkris 1987 - 1993 som nästan försatte hela Sverige i konkurs. Genom samarbetet mellan staten och bankerna ”räddades” finanssystemet då av att 60.000 mindre och medelstora svenska företagare plundrades vilket tvingade fram grundandet av Bankrättsföreningen för att försvara dessa företagare. Genom att bankerna tilläts dra in lån och sätta dem på obestånd kunde företagens tillgångar tas över av bankerna, eller av de statliga ryggsäckar som Securum, som avlastade bankernas från deras innehav av nödlidande företagslån.

När värdena på företagen steg igen lämnades inte företagens tillgångar tillbaka till de forna ägarna, utan användes för att se till att bankkrisen löstes ”utan kostnad” för staten. Resultatet av att en halv miljon löntagare blev arbetslösa och alla skatteintäkter som uteblev, räknas inte in i den kalkylen. Inte heller den minskade tillväxt som blev resultatet av att 60.000 mindre och medelstora företagare berövades sina tillgångar.

Dessa företagare har tvingats ägna all sin tid åt processer, istället för att utveckla nya produkter och företag. En av dem som fortfarande inte har gett upp kampen för rättvisa åt dessa företagare är uppfinnaren och entreprenören Börje Ramsbro som berövades sitt framgångsrika företag av personer och myndigheter som skyddas av makthavarna ända till idag. Ingen har heller räknat ut hur mycket tillväxt och välstånd som berövades Sverige när Ivar Kreugers hela företagsimperium splittrades.

När nu att Coronapandemin har fått den länge övermogna finanskrisen att bli akut och Sverige på nytt befinner sig i ekonomisk kris, är de viktigt att ”den svenska modellen” inte styr dagens ”krislösning”. Sverige behöver banker som ägnar sig åt att stötta produktiva företag och inte exotiska finansspekulationer. Det är därför min uppfattning att en bankdelning återinförs så att bankerna skiljs från den spekulativa värdepappershandeln och blir renodlade affärsbanker, som behöver företagen för att existera. Det är den enda lösningen för att få Sverige på fötter igen när väl pandemin har lagt sig.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt.

Boken ”Sverige - en synarkistisk modell” av Tore Fredin är utgiven av Förlaget Ny Solidaritet, 2006, 177 sidor, ISBN: 9197166537. Den kan beställas genom inbetalning av priset 200 kr plus porto (inrikes 66 kr, utrikes 90 kr) på Ny Solidaritet PG 575045-7. Ange mottagaradress och beställning på talongen