[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Yttrande från kärande i mål nr T 9569-01 ang. inställt editionsförhör

LEGIO
ADVOKATFIRMAN AB

 

Stockholms tingsrätt
Avdelning 4
Box 8307
10420 STOCKHOLM

 

 

Angående mål nr. T 9569-01, Mats Lönnerblad ./. Nordea Bank Sverige AB (publ)

Undertecknad får härmed såsom ombud för Lönnerblad i ovan angivna mål inkomma med yttrande över ab. 74 i enlighet med tingsrättens föreläggande den 6 mars 2003.

Den skrift som nu ingivits av Nordea innehåller enligt Lönnerblads mening inte något nytt i sak utan är i huvudsak en upprepning av vad Nordea tidigare gjort gällande i målet. Det är dock värt att notera att Nordea nu i viss utsträckning medgivit att man innehar ett sådant register som Nordea tidigare bestämt förnekat att man haft tillgång till. Såsom det får förstås har detta register enligt Nordea påträffats av en slump och Nordea förnekar således fortfarande att man i faktisk mening innehar och har fört det aktuella registret. Det är vidare viktigt att skilja mellan de kopior av registret som finns och original registret. Det nu ingivna registret är inte originalregistret utan är endast en kopia. Det står klart att Nordea på alla sätt vill förhindra att editionsförhör kommer till stånd och någon annan slutsats kan inte dras än att detta beror på att Nordea är djupt oroliga för vad som kan framkomma under förhören. l annat fall skulle Nordea sakna anledning att så bestämt motsätta sig förhören.

Tingsrätten beslutade den 11 december 2002 att tillåta editionsförhör med Åke Sundgren och Nils Gunnar Anderby för prövning av frågan om skyldighet för Nordea att förete det påstådda registret. Tingsrätten uttalade i sitt beslut att bevistemat för de eftersökta handlingarna fick anses vara tillräckligt tydligt angett och tillät förhör till styrkande av att Nordea innehade påstådda handlingar med uppgift om Lönnerblad. I 38 kap. 2 § rättegångsbalken stadgas att om någon innehar skriftlig handling som kan antagas äga betydelse som bevis är han skyldig att förete den. I detta ligger att

 

2 (3)

 

bevistemat för beviset får betydelse eftersom det genom detta klarläggs varför handlingen kan antagas äga betydelse som bevis.

I förevarande fall är bevistemat angivet enligt följande: Med förhören skall styrkas att Nordea har tillgång till det aktuella olagliga registret som bör lämnas ut. Utöver det skal! med förhören styrkas anledningen till att registret bör lämnas ut. Anledningen är att handlingen styrker Mats Lönnerblads grund för talan. Registret skall användas till att styrka att Nordea i strid mot kreditupplysningslagen och datalagen har fört eller medverkat till att ha fört det och att det i det förekommer oriktiga och kränkande uppgifter om Mats Lönnerblad. Nordea har lagrat dessa uppgifter och har i vart fall varit oaktsam genom att den har misslyckats med att hindra att sekretessbeiagda uppgifter om Mats Lönnerblad som bara har lämnats till dem har läckt ut till tredje person. Med handlingen skall även styrkas att Nordea utpekat Mats Lönnerblad som klandervärd i sitt levnadssätt och lämnat uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Det har inte varit försvarligt av banken att lämna uppgifter i saken och uppgifterna är inte sanna och det saknas därutöver skälig grund. Med handlingen skall även styrkas att de aktuella uppgifterna kommit tredje man tillhanda. Med registret avses i sammanhanget naturligtvis originalregistret och inte spridda kopior eller andrahandsuppgifter som endast visar att uppgifterna ur registret spridits och därigenom orsakat skada.

Nordea har fortfarande inte medgivit vad Lönnerblad gjort gällande angående registret och bestrider även att man i faktisk mening innehar detsamma. Den kopia av registret Nordea nu ingivit saknar därför betydelse i målet eftersom denna inte kan antagas äga betydelse som bevis. Tills Nordea medger att man i faktisk mening innehar och fört det aktuella registret kan detta register antagas äga betydelse som bevis. Eftersom Nordea fortfarande förnekar detta är det i högsta grad relevant att hålla editionsförhör i målet för prövning av frågan om skyldighet att förete det aktuella registret. En annan tolkning av rättsläget skulle leda till att det vore alltför lätt att undvika föreläggande om edition samt editionsförhör. Hypotetiskt kan man tänka sig en situation där en viss handling innehas av ett flertal subjekt men den som yrkandet om edition riktar sig mot bestrider innehav av handlingen och han kan då enkelt undvika edition genom att ge in ett exemplar av handlingen och hävda att man i faktisk mening inte innehaft handlingen utan kommit över den från ett annat subjekt. Handlingen skulle då, såsom i förevarande fall, sakna bevisvärde men trots detta skulle edition kunna undvikas. Detta är inte en rimlig tolkning av editionsbestämmelserna i rättegångsbalken.

Lönnerblad finner det vidare anmärkningsvärt att Nordea först begär anstånd med yttrande i anledning av kompletterande begäran om editionsförhör, med angivet skäl att de tidigare beslutade editionsförhören först skall genomföras och resultatet av dessa bedömas, för att sedan några dagar senare begära att förhandlingen den 13 mars 2003 ställs in. Lönnerblad menar med hänsyn härtill att det inte finns någon anledning att avvakta med yttrandet eller med de kompletterande editionsförhören.

Av processekonomiska skäl vore det enligt Lönnerblads mening önskvärt att samtliga editionsförhör, som kan bedömas vara av vikt för målets utredning, hålls i ett sammanhang och att tingsrätten därför innan kallelse sker till tidigare beslutade editionsförhör fattar beslut i anledning av tilläggsyrkandet.

Mot bakgrund av det anförda hemställer Lönnerblad att tingsrätten skyndsamt fattar beslut i anledning av yrkandet om kompletterande editionsförhör samt därefter kallar till editionsförhör pånytt.

Stockholm den 13 mars 2003

Carl-Johan Vahlén

 



Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida