55. Förbjuden frukt
Stiftelsen Industrifonden hävdar att den
har gjort ett ”rättsligen giltigt och
juridiskt korrekt förvärv av aktierna i
Holding och senare International”. När jag påtalade för
den dåvarande ledningen att det inte
fanns några giltiga avtal, ja vad hände
då? Istället för att gå till botten med
saken snabbavvecklades innehavet.
Industrifonden gjorde en exitvinst på
17.5 Mkr, utan att först tala med mig
som rättmätig ägare. Jag hävdar att
denna exitvinst är ”förbjuden frukt”,
stulen från mig av Industrifonden. Jag
var hundraprocentig ägare till
moderbolaget Holding.
Jag har i
föregående avsnitt klart visat att hela
”System 3R-affären” var och är en
papperskonstruktion. Industrifonden har
försvarat, och försvarar fortfarande,
denna med näbbar och klor utan att kunna
uppvisa köpeavtal eller
aktieöverlåtelseavtal med mig som ägare
till Holding. Industrifonden vägrar helt
enkelt att öppna ögonen och ta in
verkligheten. Dess ledning väljer än
idag att dansa efter kuppmakarnas (Håkan
Nordquist och Företagskapital) pipa,
vilka utnyttjat industrifonden som en
täckmantel för grov ekonomisk
brottslighet. Det är för mig
obegripligt.
I detta avsnitt
skall jag påvisa att Industrifonden vid
tidpunkten den 3 december 1993 vare sig
fick förvärva eller äga aktier i System
3R-koncernen.
För Industrifonden
gällde
”Förordning (1993:31) om
finansiering genom Stiftelsen
Industrifonden”, citat:
”Finansiering får ske
i form av villkorslån,
utvecklingskapital, kreditgaranti eller
projektgaranti till små och medelstora
företag för utveckling av nya produkter,
processer och system samt för
marknadssatsningar. ” Alltså inte
investering i ägarkapital dvs aktier.
Industrifonden och
det halvstatliga Företagskapital
träffade den 12 november 1993 ett
förvaltningsavtal. Företagskapital
skulle förvalta en portfölj av aktier
tillhörande den statliga Stiftelsen
Småföretagarfonden, vilken var under
avveckling. Portföljen innehöll ett
tjugotal onoterade aktier, dock inga
från System 3R-koncernen. Industrifonden
skulle senast den 1 december 1993 överta
ägandet av Stiftelsen
Småföretagarfondens tillgångar som
skulle förvaltas av Företagskapital
under vissa angivna villkor.
Ett avgörande
villkor var att portföljen inte fick
kompletteras med nya företag efter
avtalsdagen 12 november 1993. Den skulle ju avvecklas.
Däremot medgavs ytterligare
investeringar
i portföljens befintliga företag och för
detta avsattes 45 Mkr, se
bilaga 105 2§, citat:
"2§
Investeringsmedel mm
Till portföljen skall knytas ett belopp
likvida medel om 45 miljoner kronor.
Dessa medel får användas för att
utveckla och förädla portföljen genom
att göra kompletterande engagemang i
berörda - men inte andra - företag."
Industrifondens dåvarande
VD Bo Lundqvist har i ett brev till Regeringen den 3
december 1993 tolkat avtalet och slår
fast att det får inte göras förvärv i
nya företag,
bilaga 106, citat:
”Några
ägarengagemang i nya företag görs ej"
I och med
förvaltningsavtalet förelåg ett klart
hinder för förvaltaren Företagskapital
att förvärva aktier i System
3R-koncernen för Industrifondens
räkning. Således är det uppenbart att
Industrifonden inte kunnat förvärva och
äga aktier i System 3R-koncernen enligt
gällande förordning (1993:31) och
förvaltningsavtalet med
Företagskapital.
Under min
uppbyggnad och utveckling av den globala
System 3R-koncernen hade jag inte
utnyttjat vare sig Industrifondens
riskkapital eller tjänster. Det blev en
chock för mig när Industrifonden den 28
september 1994 plötsligt framträdde som
Industri- och nyföretagarfonden i
ett brev från de ”nya ägarna”. Det hade
beslutats i styrelsen för International
att det avtalade avgångsvederlaget
skulle upphöra till följd av att jag
skulle ha uppträtt illojalt mot de som
kapat och plundrat företaget,
bilaga
107. Mitt illojala var att jag ville
veta vilka avtal som förelåg för den
påstådda ägarförändringen. Kuppmakarna
fick tydligen kalla fötter och försökte
tysta mig. Än idag är avgångsvederlaget
oreglerat. (ca 5 Mkr inklusive räntor)
Det avtal som jag
hade tvingats underteckna hade en part,
Stiftelsen Småföretagarfonden,
bilaga 13 avsnitt 25. Nu dök en
annan part upp, nämligen Industri- och
nyföretagarfonden (Industrifonden),
utan att det hade skett någon som helst
förklaring. Detta resulterade i att jag
tog kontakt med en av de involverade
bankerna, Sparbanken Sverige, och ville
ha en förklaring till vilka avtal som
förelåg för den påstådda
ägarförändringen.
Svaret från
Sparbanken, den 15 november 1994,
avslöjade att det fanns ett hemligt
avtal från den 3 december 1993,
bilaga
12 avsnitt 25. Enligt detta hemliga
avtal med bankerna stod endast Håkan
Nordquist och Företagskapital som "köpare"
och undertecknare. I det avtal som
påtvingades mig samma dag var parterna
på ”köparsidan” Håkan Nordquist,
Företagskapital och Stiftelsen
Småföretagarfonden.
I det ena avtalet
fanns två parter på "köparsidan", i det
andra avtalet var det tre parter på
"köparsidan". Samtliga avtal hade
producerats på "köparsidan" utan min
inblandning. Här lades grunden till den
förbjudna frukten värd 17.5 Mkr. Jag
återkommer till detta då Industrifonden
ännu inte har kunnat lämna ett sakligt
svar, inget svar alls, på hur det
påstådda ägandet i Holding gick till.
Det finns inga köpeavtal med mig som
ägaren.
Det är oförståligt att Industrifonden inte kan följa de båda
bankernas goda stil och träffa en
förlikning,
Sparbanken och
Nordbanken, utan fortsätter med än
det en och än det andra fantasifulla
alternativet hur ett förvärv i Holding
kommit till stånd. Svaret finns i
Holdings aktiebok där inga nya
ägare är noterade utan aktierna har
förvärvats av dotterbolaget
International, vilket är olagligt, se
bilaga 60 avsnitt 43
Börje Ramsbro
Innovators matter more than ever
Läs vidare:
"System 3R affären" - Ett verk av manschettbrottslingar