Paulo Coelho sjunger inte. Han predikar. Det gör han i flera av sina böcker som jag tidigare recenserat. Så även i den nyutkomna boken: Otrohet. Bazar förlag 2014 i översättning av Örjan Sjögren.

Sedan Paulo Coelhos första roman Alkemisten publicerades, har hans böcker sålts i mer än 150 miljoner exemplar. Världen över. Han är i dag en av världens mest översatta nu levande författare. Att han har en så stor läsekrets beror nog på hans sätt att tala med läsaren på ett sätt att man lätt känner igen sig själv i hans berättelser. Det är inte svårt att bli engagerad redan från första kapitlet, i de ämnen han väljer att skriva om. Boken om otrohet är inget undantag.

Otrohet handlar om Linda som är lyckligt gift med en välbärgad man. De har två barn och hon arbetar som journalist. Hennes man äger en ansedd investeringsfond. Linda vet om att hon är lyckligt lottad, men förstår inte varför hon är ändå är olycklig, och kastar sig in i ett nytt förhållande som kan göra att hon förlorar både man och barn genom att vara otrogen.

Alla kan ju inte vara lyckliga hela tiden. Det finns det nog ingen som kan. Man måste lära sig att handskas med verkligheten och att ta konsekvenserna av sitt handlande.

Samtidigt som Linda är rädd för att förändra sitt liv är hon livrädd för att livet skall fortsätta i samma spår som förut. Otrohet är en tankeväckande bok, om den otydliga skillnaden mellan kärlek, förälskelse, äventyr och självdestruktivitet.

Vad Paulo Coelo vill säga är att du inte väljer ditt liv. Det är livet som väljer dig. Om du inte kan förstå den glädje eller sorg som väntar dig. Acceptera och gå vidare. Kan man tvinga någon att be om ursäkt för att ha väckt en omöjlig kärlek till liv, frågar sig Coelho, och citerar ur Korinthierbreven där Paulus säger: "Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrämmande cymbal"

Paulus jämför kärleken med profetian, med mysterierna, med tron och med barmhärtigheten. Och frågar sig varför kärleken är viktigare än tron ? Därför är tron bara en väg som leder oss till den stora kärleken. Varför är kärleken viktigare än barmhärtigheten ? Därför att barmhärtigheten bara är en av de många vägar som kärleken använder för att låta människan förena sig med sin nästa.

Men vilka är då kärlekens beståndsdelar, frågar sig Coelho, och ger själv svaret. Tålamod: Kärleken är tålmodig. Godhet: och god. Generositet: Kärleken är inte stridslysten. Ödmjukhet: inte skrytsam och inte uppblåst.Taktkänsla: Den är inte utmanande. Hängivenhet: inte självisk. Tolerans: den brusar inte upp. Oskuld: den vill ingen något ont. Uppriktighet: Den finner inte glädje i orätten med gläds med sanningen. Det är genom att älska man förvandlar slaveriet till frihet.

Vem har aldrig velat överge allt och ge sig av för att söka efter sin dröm eller för att söka kärleken ? Försöka förverkliga drömmen är alltid ett risktagande. Kärleken också om den leder fram till otrohet. Sökandet efter den sanna kärleken - för den som redan sitter fast i ett olyckligt förhållande - har ett pris. I vissa länder är priset fördömelse och stening, i andra länder kan det betyda att man blir utstött eller behandlad som luft.

Varför är män oftare är otrogna än kvinnor, trots att de är medvetna om attt betendet är självdestruktivt och skadar de personer de älskar ? Den slutsats som man kan dra är att män och kvinnor känner precis samma lockelse att bedra sig partner. Men kvinnan har bättre självkontroll.

Kvinnan vet nog bättre än mannen, vad som kan vänta om man gör ett felsteg. Då finns risken att man förlorar det som är viktigaste i livet: familjen. Jakten efter den egna lyckan hindrar ofta människan från att se vägen framåt.

Vad vi måste lära oss att bli medvetna om är att det endast är den sanna kärleken kan tävla med vilken annan kärlek som helst i denna värld. När vi överlämnar allt har vi inget mer att förlora. Då försvinner rädslan, svartsjukan ledan och slentrianen, och allt som finns kvar i luset från ett tomrum som inte skrämmer oss, utan för oss närmare varandra.

Paulo Coelhos bok handlar inte om att kärleken tagit slut. Ett lyckligt äktenskap, barn och en framgångsrik karriär räcker inte för att Linda skall komma ifrån den enorma apati som leder fram till hennes depression och oövertänkta handlande, som kan leda till långtgående konsekvenser för både henne själv och hennes familj. Det är en omskakande roman som visar hur lätt det kan vara att skjuta hela sin tillvaro i sank, om man inte rannsakar sig själv och sitt handlande i tid. Vi måste besinna vad vi redan har. Och hur lätt det är att förlora hela sitt fotfäste i tillvaron.