I boken "En rysk historia" har Bengt Jangfeldt skrivit en bok av självbiografisk karaktär, som han inte själv betraktar som en regelrätt självbiografi. Men boken är väl värd att läsa eftersom den bland annat speglar den ryska verkligheten inom både politik, litteratur och poesi som Jangfeldt ägnat ett halvt sekel åt att studera och försöka förstå.

Bengt Jangfeldt, född 1948, har givit ut ett flertal böcker om Ryssland och rysk litteratur och poesi i Sverige och utomlands. Bland annat de både Augustprisbelönade "Svenska vägar till S:t Petersburg" (1998) och "Med livet som insats" (2007) - om poeten Vladimir Majakovskij. Jangfeldt har också både tolkat med stor förtjänst lyckats översätta rysk poesi till svenska.

Enligt mitt förmenande besitter Jangfeldt också den gåva som en bra översättare måste ha; att man fullt ut behärskar sitt eget modersmål, att man har grundliga kunskaper i de språk från vilka man översätter, samt att man själv måste äga den gnista av författarbegåvning som krävs för att göra översättningen tillgänglig och njutbar.

På 10- och 20-talet samlades Rysslands kulturelit hos Lili Brik, hennes make Osip och Majakovskij på bestämda dagar. Genom sin syster Elsa, som var gift med den franske poeten Louis Aragon och bosatt i Paris sedan tjugotalet hade hon också ett stort kontaktnät som omfattade de mest skilda kategorier: författare, konstnärer och politiker i Sovjetunionen, Frankrike och andra länder.

Bengt Jangfeldt lyckades komma i kontakt Lili Brik som varit Majakovskijs musa och älskarinna. Hon blev god vän med Jangfeldt som sedan i boken "Med livet som insats – Berättelsen om Vladimir Majakovskij" kunde redogöra för 1900-talets kärlekssaga mellan Majakovskij och Lili Brik som varade ända fram till Majkovkijs självmord 1930. De var knappast ett par i konventionell mening eftersom Lili var gift med Osip Mandelstam och de tre bodde ihop i ett ménage à trois.

Under 70-talet fick Jangfeldt, via änkan Mandelstam, också mer information om hennes make. Osip Mandelstam är en av 1900-talets främsta och (postumt) mest inflytelserika poeter. Han dog i ett siberiskt fångläger 1938 och själv fick änkan inte flytta tillbaka till Moskva förrän 1964. I sina egna memoarer beskriver hon hur hon bland annat lärde sig alla makens dikter utantill för att bevara dem åt eftervärlden. Jangfeldts besök resulterade i boken: "Osip Mandelstam, Frihetens gråljus" som kom ut 1979 med tolkningar av hans dikter tillsammans med Göran Sonnevi.

Det var också först på 70-talet som det blev en brytningstid i Sovjet. Då var det inte längre fråga om de blodiga utrensningar som skedde på trettiotalet eller om skenrättegångar i likhet med dem som på 60-talet iscensattes mot politiskt oliktänkande. Samtidigt pågick den stora judiska emigrationen. Sovjetunionen som före revolutionen hade exporterat spannmål till Europa kunde inte längre försörja sin egen befolkning.

För Bengt Jangfeldt var 70-talet en omtumlande tid. Det var då han träffade sin blivande ryska hustru Jelena. Om de skulle kunna leva tillsammans i fortsättningen var äktenskap den enda lösningen. Sovjetmedborgare hade inte utrikespass och för att Jelena skulle få resa till Sverige krävdes att de först gifte sig i Moskva, vilket också till slut skedde; båda kunde till slut bosätta sig i Sverige.

På det personliga planet innebar konfrontationen med Joseph Brodskys författarskap något av en chockupplevelse för Jangfeldt. Hans intresse för rysk poesi hade dittills varit huvudsakligen historiskt, fokuserat på poeter som var döda, som tillhörde svunna epoker. Här upptäckte han en levande poet som bara var åtta år äldre än han själv, en samtida som talade till honom med betvingande kraft.

Min egen uppfattning om det arbete som Bengt Jangfeldt lagt ner på att tolka och översätta Joseph Brodskys poesi, kan liknas vid den tillägnan som Lili Brik ägnade Majakovskij. Resultatet lät inte heller vänta på sig. Genom Jangfeldt blev Brodsky känd över hela världen. Det skedde när Brodsky fick han nobelpriset i litteratur 1987. Efteråt framträdde Brodsky på bokmässan - där han hade flera framträdanden, bland annat en poesiuppläsning tillsammans med Göran Sonnevi och Tomas Tranströmer. Den stora salen var sprängfylld. Jangfeldt läste Brodskys dikter i svensk översättning.

För Bengt Jangfeldt - liksom för andra utlänningar som sysslade med landets politik, ekonomi och kultur - innebar utvecklingen i Ryssland att förutsättningarna för hans arbete förändrades radikalt. Jangfeldt hade vant sig vid att handskas med ett samhälle som i grunden var stalinistiskt: slutet, paranoiskt och främlingsfientligt, som så småningom förvandlade till ett öppet samhälle – som i dag håller på sluter sig på nytt – när Vladimir Putin år 2012 för tredje gången valdes till Ryska federationens president.

Vad som nu kommer att hända i Ryssland är det ingen som vet. Men den militära upprustningen som sker i dagens Ryssland och den brutala erövringen av Krim är två olycksbådande tecken.

Mats Lönnerblad
Författare, recensent och skribent i finansrätt