Från den 1 januari 2016 är alla medlemsländer inom EU tvungna att börja tillämpa den nya reglerna för rekonstruktion vid en bankkris, som innefattar skuldreduktion ("bail-in"). Hur det kan gå till visar vad som redan hänt på Cypern och i fyra italienska mindre banker som hamnat i kris och som "rekonstruerades" av den italienska regeringen den 22 november 2015.

Mer än 100.000 bankkunder förlorade alla sina besparingar. Italienarnas upprördhet steg till bristningsgränsen, när det kom fram att medan vanliga bankkunder förlorade sina besparingar fick stora långivare och aktieägare en förvarning ( precis som i Sverige när det är bankkris) och kunde avveckla sina positioner i tid, vilka i några fall uppgick till betydande belopp.

I fallet med de fyra italienska bankerna Banca Etruria, Banca Marche, Carichieti (Sparbanken Chieti) and Carife (Sparbanken Ferrara ) genomfördes bankrekonsruktionen med ett regeringsbeslut. Denna brådska visar att regeringen försökte få det avklarat före 1 januari för att undvika tvingas använda EU:s nya skuldreduktionsreglemente.

Aktier och obligationer i bankerna beslagtogs. Ca 100.000 ägare av oprioriterade obligationer (subordinate bonds) med hög risk, men också hög avkastning förlorade alla sina pengar upp till 750,000 euro. De fyra bankerna kommer att likvideras och delas upp på fyra överbryggningsbanker och en bad bank (en "ryggsäck" för dåliga lån). Bankräddningen (bail-in) går på 3,5 miljarder euro, vilket kommer att betalas av en bankstödsfond, som är en insättningsgarantifond ägd av banksysemet. Det betyder att de misskötta bankerna räddas men att det precis som när det är bankris i Sverige som företagen, och konsumenterna som betalar notan.

När det framkom de större bankkunderna gick fria, så vände sig ilskan inte bara mot bankerna utan också mot regeringen som leds av premiärminister Matteo Renzi. Han blev ännu mer trängd eftersom det dessutom blev känt att både hans minister Elena Maria Boschi och hennes egen familj har nära band till ledningen för en av de fyra krisbankerna.

Regeringen har nu tvingats stödja tillsättningen av en parlamentarisk utredning, som är välkommen om den får en oberoende ordförande. Det som behövs är en orädd ordförande likt Ferdinand Pecora, den italienskättade advokaten från New York som ledde den berömda amerikanska Senatskommittén 1933 och avslöjade de mäktigaste bankerna på Wall Street och banade vägen för Franklin Roosevelt finansreformer och återuppbyggnadsprogram New Deal.

På samma sätt skulle den italienska utredningen kunna avslöja hur bankerna lurat sina kunder, men också hur de fyra krisbankerna gjorts om till kasinon och gått i konkurs. En sådan undersökning skulle kunna återinföra regler för en god banksed och garantier för insättarna genom en bankdelningslag.

När kunders tillgångar beslagtogs vid bankkrisens på Cypern i mars 2013 tvärstannade realekonomin så att hamnarna proppades igen av fartyg, när containrarna inte kunde hämtas för att företagen plötsligt inte hade tillgång till sina konton för att betala.

Bilder av bankkunder som köade framför bankomaterna dök upp i tidningarna i hela världen. Det belopp som beslagtogs från bankkunderna var först 60 procent, vilket sänktes senare till strax under 50 procent. Privatkunder skyddades av den statliga bankgarantin upp till 100.000 euro. Medan de flesta runt om i världen undrade om detta verkligen var tillåtet, chockades européerna av hur eurogruppens ordförande, holländaren Jeroen Dijsselbloem plötsligt den 25 mars 2013 uttalade sig om detta som en "Cypernmodell" (eng: "a Cyprus template). Detta kallas också "bail-in" eller "skuldreduktion".

Nu har Cypernmodellen tröskats igenom alla EU-instanser och Sverige är ett av de sista medlemsländerna att besluta om den. EU-kommissionen hotade tidigt i höstas att dra Sverige inför EU-domstolen om den inte beslutats före den 1 januari 2016, när direktivet är tänkt att träda i kraft i hela EU.

Den 2 november 2015 skickade regeringen vidare direktivet som ett svenskt lagförslag till Riksdagens bord, som med största brådska genomdrev denna gigantiska bankreform fram till ett beslut den 16 december. Det blev för knappt att låta lagen börja gälla redan vid årsskiftet, så därför skall den börja gälla först den 1 februari 2016, en månad efter övriga EU. Bankkrishanteringslagen heter: Lag om resolution.

Det som förvånar mig är att inte någon av de större dagstidningarna hittills reagerat för vad som redan hänt. Sverige som under de senaste 25 åren redan varit med om den största bankkrisen i Sveriges historia, som sedan eskalerat till en global bankkris. Vare sig etermedia eller pressen verkar inte vilja förstå vad som kommer att hända om ingenting konkret görs för genomföra en bankdelning där bankernas spekulativa verksamhet försvinner så att bankerna förmår att bättre skydda spararnas och företagens tillgångar i framtiden.

Mats Lönnerblad
Författare, recensent och skribent i finansrätt