Från den 1 februari har den nya stora lagen för bankresolution börjat gälla i Sverige. Det är EU:s Cypernmodell för att även dra in bankkundernas konton i rekonstruktionen av banker. Avsikten med lagen är att kunna hålla igång banker i kris, så att inte ett abrupt avslut skadar stora finansiella värden i finanssystemet.
 
För att täcka krisbankers förluster skall därför även kundernas bankkonton kunna tas i anspråk genom "skuldreduktion" eller som det heter på engelska "bail-in". Bankkonton upp till 100 000 euro skyddas genom att Insättningsgarantifonden betalar den delen av skuldreduktionen. Även konton upp till samma belopp för mindre företag skyddas genom ett snäpp högre prioritetsordning, men även dessa tillsammans med näringslivets, organisationers och institutioners bankkonton kan med den nya lagen blixtsnabbt blockeras och beslagtas precis som på Cypern i mars 2013.

Genom att banker med den nya lagen ska kunna hållas igång och finanssystemet skyddas kommer betydande delar av krisbankernas övriga "långivare" behandlas med förtur, detta gäller speciellt de systemkänsliga derivaten, men även stora institutionella långivare viktiga för att hålla igång den rekonstruerade banken. Hela systemet är mycket flexibelt utformat och i de fall där reglerna tillämpats i förhand, i Italien och Portugal, har vid sidan om ägarna främst privatpersoner fått ta smällarna.

Om en stor och världsomspännande bank går i konkurs i dag eller i framtiden kan det få en dominoeffekt, så att hela det globala finanssystemet lamslås och bryter samman. Därför måste åhörarna, enligt Luyendijk, snarast reagera och påverka politikerna bryta upp bankerna för att skydda både samhällets och sina intressen.
Det är min uppfattning, som jag försökt föra till tals, att bankdelning är det bästa alternativet för att företagen och allmänheten skall slippa drabbas av nästa svenska bankkris på samma sätt som tidigare.

Hur lite svenska folket känner till om ens vilken lagstiftning som gäller klargjordes under frågestunden efter ett föredrag om bankernas problem. Jag vände mig då till publiken och frågade hur många som kände till att EU drivit fram en ny banklag som godkändes i Sverige den 16 december 2015, med vittgående ekonomiska konsekvenser för både Sverige och Europa.
En enda hand räcktes upp. Detta pekar på ett stort demokratiskt underskott. Folk är, och detta gällde en engagerad publik som kommit på ett möte om bankerna, inte informerade om den största nya banklag som införts på många år. Detta trots att lagen kan leda till ett tvärstopp för näringsliv, organisationer och institutioner.

Min mening är att lagen borde skjutas upp, så att en allmän diskussion görs möjlig. Inte ens remissinstansernas experter verkar ha kunnat överblicka konsekvenserna av den oerhört komplicerade lagtexten. Inte någonstans i regeringens proposition på 1400 sidor fanns ordet Cypern nämnt, trots att det var Eurogruppens dåvarande ordförande Jeroen Djisselbloem som själv började kalla detta för Cypernmodellen (eng: "The Cyprus template").

Ett moratorium på bankresolutionslagens verkställighet skulle lämna utrymme för riktig debatt om hur bankkundernas konton bäst kan skyddas från att beslagtas för att täcka förluster från bankernas riskfyllda värdepappershandel och bolånebubbla. I denna debatt kan boken "Simma med hajar" bli det viktiga inlägg som behövs för att göra finanssystemets risker begripliga för alla vanliga bankkunder.

Mats Lönnerblad
Författare, recensent och skribent i finansrätt