På gott och ont har Martin Luther präglat vår kulturs tankegods i ett halvt millennium. Han predikade både gudsfruktan och människokärlek, uppror och lydnad.

I Luthers universum råder boskillnad mellan det världsliga och det andliga regementet, skriver Per Svensson. Enligt honom handlar det om att Gud styr i det ena fallet genom ordet, i det andra genom den andra genom den världsliga överheten.

Martin Luther reagerade mot såväl judendomen som påvemakten och avlatshandeln. Det var därför augustinermunken Luther, enligt traditionen, spikade upp sina teser mot avlatshandeln på kyrkporten i Wittenberg den 31 oktober 1517. Den dåvarande påven bannlyste honom. Han svarade med att beskriva påven som Antikrist./p>

Att Martin Luther överlevde beror nog på att han hade starka makthavare och tillskyndare som skyddade honom, och som själva ville överta kyrkans makt och lägga beslag på dess rikedomar och bestämmanderätt, vilket också skedde.

DDen romersk-katolska kyrkan befann sig under början av 1500-talet i en identitetskris. Redan tidigare hade kyrkan skakats av skandaler och moraliska konkurser. Kyrkans toppskikt negligerade öppet celibatet och ägnade sig åt allehanda utsvävningar. Påvar och kardinaler som släkterna Borgia, Medici och Rovere levde och intrigerade som njutningslystna och makthungriga renässansfurstar.

I Florens i Italien höll dominikanermunken Savonarola lågande straffpredikningar över tidens och Vatikanens moraliska förfall. Det slutade med att han i maj 1498 hängdes och brändes på Piazza della Signoria.

Martin Luther som utnämnts till teologie doktor var mycket självmedveten och mån om sin doktorsvärdighet. Som professor i teologi betraktades han som tungviktaren bland Tysklands intellektuella. Men han tog också stora risker i och med att han utmanade och förkastade sin tids mäktigaste institution, den romerska kyrkan, lät sig bannlysas och ställas utanför lagens skydd./p>

AAllt Luther skrev och sa utgick från hans övertygelse: "att det är tron ensam, som utan gärningar rättfärdiggör, frigör och frälsar." Gudsfruktan och kärleken till nästan styrde Martin Luthers liv. Straffet för den som misshagade Gud var inte skamvrån, utan helvetet. Utan Gud, Kristus och kyrkan skulle hon vara räddningslöst förlorad.

Som familjefar och mot sina studenter var Luther ambitiös, kärleksfull och omtänksam. Men den bild av Martin Luther som Per Svensson tecknar visar på en paradoxernas man och en fundamentalist. Kampen som Luther förde mot judarna, och som upptog hans sista år, ger inte någon smickrande bild av honom./p>

Kanske var hans största fel att han inte kunde förlika sig med oliktänkande trosuppfattningar. Men vad ingen kan ta ifrån honom är att Martin Luther är mannen vars idéer präglat västerlandet i femhundra år. Per Svensson, journalist och författare, visar att han rymmer många fler sidor än vi vanligen tror.

Min egen uppfattning är att Martin Luther saknade diplomatiskt sinnelag. Det som fanns hos Erasmus av Rotterdam (samtida med Luther), som genom sitt liberala sätt att uttrycka sig lyckades få större uppmärksamhet för sina synpunkter på både politik och religionsutövning, utan att kunna angripas av vare sig protestanter eller katoliker.

Jag är själv protestant. När jag gifte mig med min franska hustru i Frankrike var hon fortfarande katolik och jag skulle aldrig drömma om att försöka omvända henne. Min uppfattning är att var och en får bli salig på sin tro. Men de som med andra trosuppfattningar mördar och försöker förtrycka andra oskyldiga med andra trosuppfattningar vilket nu sker i stor skala måste bekämpas till varje pris.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt