Domstolarna vidtar inte åtgärder som sig bör när det gäller grova rättegångsfel i domstol, hävdar Mats Lönnerblad, författare och skribent i finansrätt. I inledningen till en artikel jag författade för 17 år sedan och som publicerades i ST skrev jag:

Det förekommer jäv och grova rättegångsfel redan i första rättsinstans, vilket inte är ovanligt i Sverige. Därför är det naturligt att påtala de processuella och materiella fel som begåtts, före prövningen i hovrätten. Har dessa fel begåtts i hovrätten är det Högsta domstolen (HD) som enligt rättegångsbalken är skyldig att reda ut begreppen.

Men, med det nya begreppet "En modernare rättegång" (EMR-reformen) har det blivit allt svårare att rätta till pågående fel av domare som inte följer gällande lagstiftning. Detta eftersom hovrätten och förvaltningsrätten numera tillåts att avvisa överklaganden till högre instans utan någon motivering alls; vilket strider både mot Europarättens direktiv och Europakonventionen, som numera ingår både i den svenska lagstiftningen och grundlagen. Det är nödvändigt att man måste börja kräva av våra domare att de måste handla, lagenligt i stället för lagstridigt.

Våra svenska domstolar får in allt fler rättsfall, både brottmål och tvistemål, som de uppenbarligen inte klarar av att hantera. Det förekommer både jäv och grova rättegångsfel som aldrig åtgärdas innan slutlig dom (och som inte längre går att överklaga i Sverige).

Allvarliga och lagstridiga rättegångsfel, som enbart har gynnat den ena parten, gör att dessa fel riskerar aldrig att repareras, om inte hovrätten utan någon motivering ger prövningstillstånd. Detta även om de fel som en domare begår – i strid med gällande lagstiftning – påpekas till Lagmannen i samma tingsrätt liksom till både Justitiekanslern (JK) eller till Justitieombudsmannen (JO), som tydligen anser att det inte är deras sak att reparera de skador som uppkommit när domare fattar felaktigt beslut i förberedelsen av ett mål.

Det senaste beslutet som jag tagit del av från Lagmannen i en svensk domstol gäller en domare som anklagas för både grova rättegångsfel och jäv i strid med både Avtalslagen, Handelsagenturlagen, Europarättens direktiv, Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) och rättegångsbalken. Lagmannen kan vare sig ingripa, eller göra någonting åt detta, vilket måste betraktas som anmärkningsvärt.

Fallet gäller en handelsagent, med ett tioårsavtal, som arbetat som ensam handelsagent för sin huvudman, där huvudmannen vare sig följt de skriftliga avtal som upprättats mellan parterna och heller aldrig redovisat alla handelsagentens intäkter.

Dessutom har huvudmannen kapat handelsagentens hemsida, så att handelsagenten inte längre kan bedriva någon verksamhet alls. Handelsagenten här även, i strid med avtal, förvägrats granska huvudmannens bokföring; vilket har givit upphov till stora ekonomiska förluster för både agenten och aktieägarna.

Om inte underrätterna bryr sig om att agera borde HD göra det genom att skapa prejudikatfall och klargöra vilket påföljder som väntar domare som inte följer vare sig den svenska eller europeiska lagstiftningen", skriver Mats Lönnerblad.

Om varken Lagmannen eller den domare som nu vill slutföra förhandlingarna i tingsrätten rättar sina beslut och misstag gör de sig skyldiga till ett "lagstridigt förfarande", något som inte går att åtgärda trots påpekanden om vilka felaktiga beslut och rättegångsfel som begåtts redan i första rättsinstans.

Såväl JK som JO vill inte heller medverka till att vare sig granska eller sammanfatta de beslut som fattades redan i förberedelsen av detta mål, vilket innebär att grova rättegångsfel har begåtts. Lagmannen har fått tillfälle att i olika aktbilagor granska hur felaktigt domaren agerat men har inte överhuvudtaget valt att granska vilka fel som begåtts, fel som såväl kärandenas revisor som bokföringsbyrå starkt reagerat emot och som Lagmannen därför borde ha rättat till omgående.

Till saken hör att denna process nu har pågått i fyra år och de rättegångsfel som inträffat har inte åtgärdats trots att grova rättegångsfel påpekades redan i inledningen av detta tvistemål.

Om inte underrätterna bryr sig om att agera borde HD göra det genom att skapa prejudikatfall och klargöra vilket påföljder som väntar domare som inte följer vare sig den svenska eller europeiska lagstiftningen.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt