En av världens mest kända finansmän, svensken Ivar Kreuger, blev mördad den 12 mars 1932. Att han verkligen blev mördad är jag själv övertygad om efter att ha läst det mesta av den litteratur som finns i ämnet. Det senaste inlägget är skrivet av advokaten och författaren Magnus Ullman, men vad och vem som i så fall låg bakom mordet har många frågat sig.

I boken "Kreugermordet" presenterar Lars-Jonas Ångström fakta som leder till att han konstaterar "Det var inte självmord. Det var ett mord". Jan Gillbergs bok "Trippelmordet" handlar om det trefaldiga mordet på Ivar Kreuger, det fysiska mordet, karaktärsmordet och rånmordet. I ett avslutande kapitel tar författaren upp frågan vad som hade hänt "om Ivar Kreuger hade fått leva." Och Nicola Majstrovics bok "Sanningen bakom Kreugerkraschen: Så fälldes en svensk gigant" är resultatet av tolv års sökande efter svaret på frågan om Kreuger var en bedragare som begick självmord, eller en hederlig affärsman som mördades.

Uppfattningen att Ivar Kreuger begick brott har dementeras av nästan samtliga moderna forskare som skrivit om honom.

Själv har jag i mina böcker skrivit om konsekvenserna av Kreugerkoncernens konkurs för alla aktieägare och företagare och jämfört detta med vad som hände allmänheten och 60 000 skötsamma företagare under den största svenska bankkrisen 1987 - 1993. Jag är således inte ensam att betrakta mordet på Ivar Kreuger som ett rent beställningsmord, även om det aldrig kunnat bevisas vem som utförde det eller vem som utfärdade uppdraget.

Magnus Ullman vill bland annat besvara frågor som: Var det rätt att kalla Kreuger för svindlare? Hur var Kreugers relationer till de ledande inom familjen Wallenberg ? Hur gick det sedan för de stora Kreugerbolagen? Vad var det som väckte den sovjetiska statsledningens hat mot och fruktan för Ivar Kreuger?

Uppfattningen att Ivar Kreuger begick brott har dementeras av nästan samtliga moderna forskare som skrivit om Kreuger. Det fanns inget skäl för Ivar Kreuger att förfalska obligationer eller dylikt, skriver Ullman. När det gäller relationen till familjen Wallenberg gick häradshövdingen Marcus Wallenberg d.ä. otvivelaktigt fram med stor hänsynslöshet efter mordet på Kreuger, för att berika sig själv och sin bank. Men det var, om uttrycket tillåts, skriver Magnus Ullman, något "renligt" med hans hänsynslöshet. Vad denna renlighet bestod i kan nog vare sig jag, allmänheten eller alla de aktieägare som orättfärdigt drabbades av Kreugerkraschen förstå.

Försäljningen av de stora aktieposterna efter mordet på Kreuger skedde brådstörtat.

Det är för många välkänt att konkursförfarandena i samband med den stora Kreugerkraschen 1932, liksom under den svenska bankkrisen 1987 - 1993, är den sämsta tänkbara metoden om man vill ha ut ett rimligt pris för tillgångarna i ett företag. Försäljningen av de stora aktieposterna efter mordet på Kreuger skedde brådstörtat, både under hand och via Stockholmsbörsen. Det var ju betydande aktieposter som nu skulle avyttras.

Hur gick det sedan för de stora Kreugerbolagen SCA, Ericsson, Tändsticksbolaget, Grängesbergsbolaget, Boliden och Hufvudstaden, frågar sig Ullman.

Inget av dessa stora företag var på obestånd. Aktierna i SCA hade inte belånats och upptogs i konkurs- bouppteckningen till ett värde av 28 miljoner kronor, i dagens penningvärde motsvarande 900 miljoner. Trots att Ericsson för närvarande genomgår en allvarlig kris är dess börsvärde i dag 180 miljarder kronor. Boliden börsintroducerades 1952 och värdet är i dag 78 miljarder kronor.

Tändsticksbolaget hade grundats av Ivar Kreuger 1917 och noterades året därpå på Stockholms fondbörs. År 1930 stod Tändsticksbolaget för 60 procent av världens hela tändsticksproduktion. Fastighetsbolaget Hufvudstaden var då som nu i allt väsentligt inom de centrala delarna av Stockholms City. Börsvärdet på Hufvudstaden är i dag 27 miljarder kronor.Vem var det då som kunde har mördat Ivar Kreuger? Svaren har varierat mellan ledande personer i Wallenbergsfären, amerikanska investerare eller ryska kommunistpartiet.

Magnus Ullman friskriver Wallenbergsfären. Hans tes är att den ryske envåldshärskaren Josef Stalin beordrat mordet när han inte längre kunde sälja sina tändstickor till Frankrike, Italien, Polen eller Tyskland på grund av Ivar Kreugers monopol och ekonomiska hjälp till dessa länder. Ryssland hade 1914 haft betydande export av tändstickor, främst till Polen och Tyskland.

Sovjetunionen var under denna epok närmast ett skräckvälde, skriver Magnus Ullman. Den ryska statsledningen, med Stalin i spetsen, och dess fruktan för Ivar Kreuger och planer på att röja honom ur vägen, grundade sig också på det faktum att Ivar Kreuger och hans koncern med framgång lyckades låna ut betydande belopp till främst Frankrike, Tyskland, Polen och Italien. Detta utgör, enligt Magnus Ullman, ett starkt motiv för Josef Stalin att "likvidera" Ivar Kreuger eftersom Ryssland som vid denna tidpunkt var i stort behov av utländskt kapital.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt