Recension När nazisterna ockuperade Grekland fick Kallifatides både uppleva den tyska ockupationsmakten på nära håll och sedan inbördeskriget. Han skriver om hur nazisternas hämnas på den grekiska befolkningen när de ser att kriget är på väg att förloras. Till exempel blir en tysk överste blir skjuten i ett bakhåll av partisaner inte så långt från Kallifatides lilla byn. Tyskarna dödar två av partisanerna, medan den tredje lyckas undkomma. Hämnden blir omedelbar. Om inte den flyende partisanen erkänner sitt brott kommer tre greker att skjutas varje dag tills mordet är uppklarat. Av samma anledning mördas tvåhundra politiska fångar, innan tyskarna tvingas fly från Grekland.

Sedan tyskarna lämnat Grekland tog fascisterna makten. Kallifatides själv lämnade Grekland och kom till Sverige 1964, där han efter bara fem år publicerade sin första bok, "Minnet i exil". "Slaget om Troja" är en omskrivning av Iliaden, där han också kopplar in andra världskriget. Själv blev jag nyfiken på hur han resonerade, eftersom min svärfar, Aldo Quadrini, som är född i Italien och kämpade mot Hitler, aldrig har hämtat sig från detta trauma. Han är nu 91 år men återkommer till sina hemska minnen varje gång vi träffas.

Inte heller Theodor Kallifatides har hämtat sig. Hans lösning blev att blev skriva ner sina upplevelser, samtidigt som han gör Homeros fantastiska diktverk full rättvisa, ökar läsförståelsen hos unga och får dem att förstå vilket oerhört och onödigt lidande för alla parter varje krig är; både för soldater som tvingas medverka och för den oskyldiga civilbefolkningen. Han berättar hur bomberna faller över den lilla byn från både tyskar och amerikaner, och om skolbarnen och deras lärarinna som ständigt tvingas avbryta undervisningen för att söka skydd i en grotta.

Lärarinnan kommer på en idé för att lugna barnen och ge dem något annat att tänka på än det pågående kriget. Hon berättar vad som hände för flera tusen år sedan när grekerna belägrade Troja. Berättelsen fortsatte vid varje tillfälle de inte längre kunde vara kvar i skolan och tvingades att söka skydd i en grotta.

Iliaden är en blodig historia. Den skildrar hur belägrarna lider törst, värme och hemlängtan. Hur härarna möts, man mot man, svärd mot svärd. Huvuden flyger, hjälmar klyvs och blodet rinner i strida strömmar. Allting började när prins Paris från Troja blev förälskad i kung Menelaos hustru, den vackra Helena, och rymde med henne till Troja. Den bedragne maken ville hämnas och samtidigt försöka erövra Trojas närmast ointagliga fäste. Kriget pågick i 10 år.

Att koppla ihop Iliaden med andra världskriget är genialt. Theodor Kallifatides version gör mig alldeles utmattad när han med stor inlevelse och kunskap skildrar två händelser samtidigt, vad som hände i den lilla grekiska byn under kriget och som hände för tusentals år sedan, också i Grekland.

Och efter kriget kommer hämnden. Hur förgörande den blev mot de nazistiska illgärningarna – också mot civilbefolkningen – framgår bland annat av bombningen av Dresden som utfördes av brittiska Royal Air Force och USA:s flygvapen i februari 1945. En eldstorm skapades som förstörde 6,5 kvadratkilometer av innerstaden. Cirka 25 000 människor beräknas ha omkommit. Ett annat exempel är hämnden mot Japan som vägrade kapitulera och där det fortfarande är oklart hur många civila som dog för atombomberna. Siffrorna varierar mellan 90 000 och 150 000 omkomna.

Det som Theodor Kallifatides uppmärksammar oss på – krigets fasor för alla inblandade – förtjänar att läsas och begrundas.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt