Huvudpersonen i romanen - "Historien om ett anständigt liv" - Maria De Santis växer upp med sina äldre bröder Guiseppe och Vincenzo - vid havet i Bari - en kuststad som ligger i södra Italien. Marias pappa är fiskare, en dominant och hård man. Hennes mamma är en sliten fiskarhustru som önskar ett bättre liv för sin dotter och sina två söner.

Efter att tidigare ha läst alla fyra böckerna av Helena Ferrante om hennes fattiga uppväxt i Neapel i södra Italien och den snabba utveckling och de förändringar hon genomgår både i sin skolgång, uppväxt, sina relationer och sitt liv, i förhållande till sin väninna, upplever jag likheten redan i inledningen av den nyutkomna boken: Historien om ett anständigt liv av Rosa Ventrella i översättning av Malin Emitslöf (Piratförlaget) i många avseende liknar Ferrantes böcker. Kommer hon att berätta samma historia, om igen ?

Författaren Rosa Ventrella är lärare i italiensk litteratur. Hon är uppvuxen i Bari, men bor nu med man och barn i Cremona. Historien om ett anständigt liv är hennes tredje roman och den första som finns utgiven på svenska.

Marias bästa väninna heter Maddalena och bor på samma gata. Hon var kär i Marias bror Guiseppe - och från början ingen konkurrent i sitt kärleksförhållande - Maddalena genomgår inte heller samma förändring och utveckling i sina relationer med Maria- som konkurrensen mellan Elena och Raffaella i den stora och hyllade romansviten av Helena Ferrante som inleds med: Min fantastiska väninna (Nordstedts) i översättning av Johanna Hedenberg.

Fientligheterna mellan den lokala maffian och de hårt arbetande fiskarna i Bari är lika stora som i Neapel. Ferrantes romansvit speglar livet och motsättningarna i den fattiga delen av Neapel. De lever under helt olika förutsättningar och ekonomiska villkor. Marias far Anonio i Bari hatar maffian, men vågar inte utmana sina motståndare, som han också är beroende av för att kunna köpa insmugglat gods och cigaretter och vid behov få låna pengar av.

Marias far Antonios oförutsägbara och nyckfulla vredesutbrott gjorde att alla sammanhang hur trevliga det en var, på en sekund kunde förvandlas till rena minfältet. En oskyldig kommentar eller avvikande åsikt kunde räcka, för att väcka hans ilska, och dra igång ett vredesbrott som omöjligt gick att värja sig från. Huset skakade av hans vredesutbrott när han handgripligen gav sig på något av sina barn eller sin fru, om han ansåg de gjort sin skyldiga till något olämpligt.

Marias fasta punkt och bästa vän är Michele, son till den mest fruktade maffiafamiljen i Bari. Deras vänskap är inte okomplicerad då både hennes far och mor gör allt för att hålla henne borta från Michele, trots att han inte alls i något avseende liknar sin far.

Fulheten och smärtan finns överallt omkring Maria. Det är hennes hemska uppväxt som hon vill hon göra allt för att komma ifrån. På samma sätt som Helena i romanen Min fantastiska vännina förstår att Maria, för att nå sitt mål måste hon börja studera så mycket hon bara kan. Det var det enda hon kunde göra för att fly undan sin fattiga och miserabla tillvaro.

Hennes mor har en annan uppfattning och ser helst att hon blir gift så fort som möjligt, vilket Maria inte vill. I det fallet får hon allt stöd hon behöver från sin far och sina lärare som till slut anser att hon borde fullfölja sina studier. Beslutet fattas först sedan hennes lärare kommer hem till familjen, berättar hur hon skall göra för att komma in på högstadiet och gymnasium och vilken skola han väljer för henne som både hennes far och mor ger med sig.

Eleverna i den klosterskola Maria började på kom från alla delar av Bari. En flickskola där eleverna också är inkvarterade. Maria var den enda som kom från den fattigaste delen San Nicola. Hon skulle få grundläggande kunskaper i latin och på allvar studera både historia, italienska, geografi och matematik. Trots hennes framgångsrika studier var det mycket som Maria fick finna sig i när hon blir mobbad.

Det var de sociala hierarikernas stränga lag. Det faktum att eleverna kom från olika världar lämnade efter sig en outplånlig stämpel på hennes hud. Det märktes på det högfärdiga sätt som några av flickorna hade att betrakta de andra, på deras väl avvägda gester, på deras sätt att svara jakande genom att bara dra lite på munnen, att röra på nacken, armarna och händerna med ett behärskat kroppsspråk som för Maria var helt främmande.

Maria betraktades varken som fågel eller fisk. Det var därför många av de andra eleverna både fruktade och hatade henne på samma gång: hon rubbade balansen i deras hierarki och bringade oordning i den sociala evolutionens skikt. Men klarade av både examen och lyckades komma in på universitet för att fortsätta sina studier.

Men det är svårt att fly från det öde som drabbar hela Marias familj och Maria sedan hon mognat till ung kvinna, på nytt träffar Michele efter flera års uppehåll, de uppenbara konsekvenserna att hon blir kär i honom, hennes far blir av med sin käraste ägodel, en person avlider efter att ha blivit skjuten av polisen i samband med ett väskrån, från en gammal kvinna på marknaden. Hela familjen tvingas betala ett smärtsamt pris.

Även om den sociala miljön som skildras i Historien om ett anständigt liv inte skiljer sig så mycket från det liv som Ferrante skildrar från den fattiga delen av Neapel vinner den intensiva familjesagan på Rosa Ventrellas trovärdighet och berättarglädje. Det är svårt att inte tro att boken inte skulle förtjäna en fortsättning. Berättelserna skiljer sig åt genom att på olika sätt tackla samma förutsättningar och ämne. Boken är redan såld till 18 länder och skall filmatiseras.

Mats Lönnerblad

Mina böcker:

Från bankkris till börskris, 2003
Från folkhem till fattigstuga, 2004
Nollkoll, 2005
Härdsmälta, 2005
Falskspel i affärer och politik, 2006
Pengarna eller livet, 2007
Finansfrossa, 2008
Pyramidspel, 2009

Dags för sanningen - Dags för sunda värderingar - Nu får det vara nog!