Statsministern Olof Palme mördades i centrala Stockholm den 28 februari 1986. Bägge morden är fortfarande ouppklarade beroende på misslyckanden redan från dag ett från utredningsledare, polis och åklagare. Vad gäller Palmemordet har den senast utsedda åklagaren Krister Petersson och spaningsledaren Hans Melander, efter drygt 34 år, beslutat sig för att lägga ner hela ärendet, men samtidigt pekat ut vem som enligt deras mening mördade Olof Palme.

Detta har skett efter cirka 600 miljoner i kostnader från 1986 fram tills i dag. Exklusive kostnaderna från tidigare rättegångar mot den felaktigt misstänkte Christer Petterson som blev friad i Svea Hovrätt. Hans Melander och Krister Petersson pekar nu ut "Skandiamannen" Stig Engström som skyldig.

Eftersom Stig Engström avled år 2000 går han inte att åtala. Det går inte heller att visa på vare sig motiv eller vilken teknisk bevisning som skulle kunna åberopas i en rättgång. Men både Olof Palmes son, Mårten Palme, och den förre statsministern Ingvar Carlsson - som efterträdde Palme efter mordet - är nu övertygade om att Stig Engström är den skyldige och är tacksamma för att granskningen av Palmemordet därmed avslutas i samband med den stora slutredovisningen onsdagen 2020-06-10.

I det material som presenterades finns vare sig mordvapen, annan teknisk bevisning eller tydliga motiv. Den slutsats Petersson drar är hämtad från dåvarande länspolismästaren Hans Holmér som redan 1986 – 1987 pekade ut Stig Engström och organisationen PKK som tänkbara mördare. PKK-spåret ledde till att 22 personer greps, men samtliga befinns oskyldiga och släpptes senare. Stig Engström avskrevs också, trots att han bevisligen hade befunnit sig på mordplatsen och ljugit om vad han gjorde.

Thomas Persson, lärare, författare och journalist, utkom med boken Den osannolika mördaren 2018 (Offside Press) samt ett långt reportage i fyra delar i Magasinet Filter, där han pekade ut Stig Engström som skyldig. För boken fick han Guldspaden som är Sveriges främsta pris för grävande journalistik. Motivet till varför Palme, som var älskad av sina partivänner och hatad av sina motståndare, mördades skulle vara hans politiska åsikter. Men det går fortfarande inte att bevisa.

Motivet till varför Sveriges störste entreprenör och företagare genom tiderna, finansmannen Ivar Kreuger, mördades är däremot klarlagt. Kreuger hade försatt sina motståndare i en ohållbar situation. De som spekulerat mot honom skulle inte kunna fullgöra sina åligganden, vilket skulle få mycket långtgående konsekvenser, och de i de egna leden som bedragit honom stod inför sitt avslöjande, skriver Lars Jonas Ångström i sin bok "Därför mördades Ivar Kreuger" (Sellin & Blomquist förlag i samarbete med Den Svenska Marknaden 1990)

Vad som är tydligt i fallet Ivar Kreuger är att de som skötte konkursen spred vilseledande information för att påverka priset på Kreugers tillgångar. Men hittills har ingen fällts trots den massiva förtalskampanjen mot Ivar Kreuger och hans verksamhet direkt efter mordet.

Två av Sveriges största tidningar, Dagens Nyheter och Göteborgsposten, spred vid flera tillfällen under 1920- och 30-talen ren desinformation. Vikten av att kunna påverka allmänheten via massmedia hade SEB-sfären klart för sig ganska tidigt och Marcus Wallenberg drog sig inte för att direkt som indirekt söka påverka tidningarna och förse dem med material som han själv kontrollerat, skriver Lars-Jonas Ångström.

Karaktärsmordet på Ivar Kreuger inleddes bara timmar efter att det stod i Dagens Nyheter att Kreuger skjutit sig efter att ha drabbats av nervsammanbrott. Kreuger skulle i ett avskedsbrev ha förklarat: "Jag orkar inte mer". Men hela historien om "avskedsbrevet" visade sig vara en bluff, skriver författaren och förläggaren Jan Gillberg i sin bok "Trippelmordet" (DSM Dokument nr 4, 2007)

Kostnaden för utredningen hur och vem som mördade Ivar Kreuger redovisades aldrig. Svenska staten slapp betala: det var allmänheten och aktieägarna som fick stå för notan genom att orättfärdigt få sina tillgångar nedvärderade och beslagtagna på samma sätt som under den svenska bankkrisen 1987- 1993, som jag skrivit om i flera av mina böcker.

Jag själv, Jan Gillberg, Lars-Jonas Ångström och Sven Olof Arlebäck har i våra böcker visat att Ivar Kreuger var solvent när han mördades samtidigt som hans företag besatt enastående utvecklingsmöjligheter. Nu kunde hans fiender lägga beslag på alla hans tillgångar för bara en bråkdel av deras verkliga värde. Om Ivar Kreuger kan man först som sist säga: Ingen svensk har varit först så hyllad och beundrad, sedan så skamligt förtalad och förljugen efter att han blivit mördad. För sina enastående framgångar fick han plikta med sitt liv.