Litteratur - Recension
Författare: Anne Applebaum
Boken titel: Demokratins skymning 
Översättning: Margareta Eklöf 
Förlag: Albert Bonniers Förlag 

Recension Anne Applebaum var en av de första journalisterna som slog larm om antidemokratiska trender i Europa och om den ryska inblandningen i amerikanska val. Hon har tidigare skrivit tre kritikerrosade böcker om Sovjetunionen, "Gulag" som belönades med Pulitzerpriset, "Järnridån" och "Röd hungersnöd". Startskottet till den nya boken blev hennes artikel i tidningen The Atlantic 2018 "A Warning from Europe". 

Många av Europas 1900-tals-författare före och under andra världskriget, från Orwell till Koestler, var besatta av idén om den stora lögnen, de väldiga brutala ideologiska konstruktioner som kommunismen och fascismen var. Affischerna som krävde trohet mot Partiet eller ledaren, brunskjortorna och svartskjortorna som marscherade i formation, de fackelbelysta paraderna, terrorpolisen – dessa obligatoriska demonstrationer av stöd för den stora lögnen var så absurda och omänskliga att det krävdes påtvingad utbildning och utdraget våld för att genomdriva dem, samt total kontroll och politisering av journalistik, sport, litteratur och bildkonst. 

Nu är Mária Schmidt en av företrädarna för partiet "Lag och rättvisa" i Ungern. Hon skrev tidigare böcker om den ungerska stalinismen, men har nu vänt kappan efter vinden. Trots sina tidigare oppositionsmeriter är hon nu en av dem som sprider ut lögner om vad staten Ungern står för och skyller Ungerns ekonomiska problem på obefintliga muslimska migranter, på EU och på George Soros. I långa, upprörda bloggar rasar hon mot Soros, mot Centraleuropeiska universitet som grundats med hans pengar och mot "vänsterintellektuella", en beteckning som hon använder om liberala demokrater från center-vänstern till center-högern.

Ungern har blivit ett land där regeringen kan fuska ostraffat men där oppositionspartiet kan bötfällas godtyckligt; där domstolsväsendet är politiserat och där huvuddelen av medierna manipuleras av det härskande partiet, skriver Anne Applebaum.

I många länder tycks det också vara så att så snart det befinner sig i jämvikt finns det alltid någon, inom eller utom landet, som tycker sig ha anledning att ändra på det. Det gäller till exempel Grekland, där historien känns cirkulär. Nu råder liberal demokrati, men snart kan det bli oligarki och sedan liberal demokrati igen. Den följs kanske av undergrävande krafter utifrån, försök till statskupp, inbördeskrig, diktatur eller kanske oligarki igen. Grekland har varit med om det mesta. 

Anne Applebaum frapperas av hur likt Venezuela var inte bara de gamla marxist-leninistiska staterna utan också de nya nationalistiska regimerna.

Historien tycks cirkulär också i andra delar av Europa, menar Applebaum. Sprickan som har söndrat Polen liknar den som söndrade Weimarrepubliken. Det språk som den europeiska högerextremismen använder, som kravet på revolution mot eliten, drömmarna om våld som rensar upp och en apokalyptisk kulturkollision, påminner skrämmande om det språk som den radikala vänstern använde en gång. 

Likaså frapperas Anne Applebaum, när hon besökte Venezuela 2020, hur likt det var inte bara de gamla marxist-leninistiska staterna utan också de nya nationalistiska regimerna. Landet befinner sig i en ekonomisk misär, i en nedtystad och hemlighållen hungersnöd. Det förekommer angrepp på rättsstaten, pressen, den ekonomiska världen och mytiska eliter, och den statliga televisionen är full av repetitiv propaganda och fräcka lögner. Debatten om vem som ska få härska – vilka som utgör eliten – upphör aldrig.

Redan 2016 kunde Anne Applebaum beträffande USA konstatera att några av den gamla marxistiska vänsterns argument, deras hat mot vanlig borgerlig politik och längtan efter revolutionär förändring, var blandade med den kristna högerns desperation över den amerikanska demokratins framtid. Tillsammans skapade de Donald Trumps nostalgiska kampanjretorik. Att många hjälper Trump med högljudda lovord räcker dock inte för att skyla över misstron mot dem som röstat på honom. Det räcker inte att komma med ljumma vänligheter om en president som fördärvar Vita huset, slår sönder Amerikas allianser och bryter redan ingångna avtal, som Joe Biden nu återupprättat.

I Sverige påstår Socialdemokraterna att deras rättssystem är ett av de bästa i världen, vilket inte heller stämmer. Det är mycket oroande att svenska företagare i allt mindre utsträckning kan lita på att domstolar och polisen upprätthåller lag och ordning, vilket framgår av Economic Freedom of the World index, som mäter graden av marknadsekonomin i drygt 160 länder. År 2015 låg Sverige på 19:e plats, men i den senaste upplagan som avser 2018 låg Sverige bara på 46:e plats när det gäller rättssäkerhet. 

Det visar att det blir allt svårare att lita på både vad domare och polisen kan åstadkomma, till exempel genom att till och med den svenska hovrätten kräver prövningstillstånd. På så vis kan många sökande aldrig erhålla en "rättvis rättegång", enligt Europarättens bestämmelser. Dem som Sverige förbundit sig att följa, men fortfarande inte följer i många mål, vilket jag redan skrivit om i mina böcker. 

Mats Lönnerblad