För att visa att det inte bara är enstaka fall vill jag berätta om två  ärenden, som jag tagit del av, där vare sig JK eller JO skött sig som de borde. I ett av ärendena till JO, som föredragits av Johannes Aronsson där också byråchefen Dan Johansson har deltagit i beredningen, framgår det att ingen av dem gjort en ordentlig prövning av vad hela ärendet handlar om, trots att det finns tydliga skriftliga bevis för allt som skett. Det gäller  bland annat en anmälan Regeringskansliet och Näringsdepartementet. 

Det är i princip bara myndigheter och deras anställda som står under JO:s tillsyn. Eftersom det inte framgår vad eller vem JO anser inte skulle ha felat i nämnda fall vill jag i min egenskap av ordförande i såväl Bankrättsföreningen (som hjälper företagare) och Sveriges Bankkunders Riksförbund (som hjälper allmänheten) berätta vad JO inte förstått. 

I ärende Dnr 1770-2021 till Justitieombudsmannen (JO), med beslut från 2021-04-07, har Regeringskansliet helt enkel åsidosatt ett förvaltningsavtal och en förordning som de själva medverkat till. Detta har drabbat en företagare, entreprenör och uppfinnare genom förseelser som de själva medverkat till.  Något som denne företagare under inga omständigheter borde behöva acceptera som både samhällstillvänd medborgare och skattebetalare. Motparter i avtalet var bland annat Stiftelsen Småföretagarfonden och Stiftelsen Industrifonden som bägge är inblandande genom att lägga beslag på en tredjedel av entreprenörens företag utan tillstånd att förvärva några aktier i bolaget – vilket redan är bevisat – utan att det skett några rättelser. 

Vad som är bevisat i detta fall är att någon fullmakt aldrig lämnats till någon part eller person. Ej heller har entreprenören tecknat något aktieöverlåtelseavtal med någon part. Något förvärv har således aldrig skett vilket granskarna borde ha upptäckt. Dessutom var såväl Småföretagarfonden som Industrifonden inte tillåtna att överta eller förvärva några aktier från entreprenörens bolag, vilket aldrig utredarna förstått och vare sig Regeringskansliet eller Näringsdepartementet ens velat utreda. 

Det betyder att JO:s granskning borde ha omfattat vem som i själva verket äger hela bolaget, vilket entreprenören fortfarande gör eftersom inga aktier har överlåtits. Men varken Näringsdepartementet eller Regeringskansliet ser till att klargöra vad som självfallet måste ske för att ett avtal om ett förvärv av ett bolag ska vara giltigt och få laga kraft. I detta fall kapades företaget som efter några år såldes vidare för ca 350 miljoner kronor. 

Det andra exemplet på stora brister i myndighetsutövningen gäller Justitiekanslern (JK) – och beslut som har prövats av handläggaren Lisa Nilhelm. Dnr 2021-1117, från 2021-02-15, och 2021-02-25 och beslut Dnr 2021-1598 från 2021-04-15 – handlar egentligen  om samma ärende. 

JK:s beslut, som inte går att överklaga, handlar om en försumlig domare som anmälts för att vare sig följa Avtalslagen, Europarätten eller EU:s direktiv eller den svenska grundlagen i vars stadgar det framgår att denna typ av ärenden är  JK:s skyldighet att granska inom ramen för befintlig lagstiftning. 

Varför görs då inte heller granskningar som innebär skadestånd för svenska staten när den aktuella domaren i ett aktuellt mål misskött hela målet från början? Justitiekanslern (JK) är den myndighet som har till syfte att kontroller att andra myndigheter (som domare Sveriges domstolar) efterlever lagar och andra författningar vilket inte har skett i detta ärende. 

Käranden, som är handelsagent har begärt att JK skall agera genom att besluta om skadestånd från staten eftersom rättegången pågått under sex år och fortfarande inte kunnat avgöras i någon rättsinstans eftersom svaranden vägrar följa avtalet mellan parterna och domstolen inte agerar så att handelsagenten tillåts granska svarandens bokföring enligt avtal. 

Beslutet att avvisa handelsagentens yrkande om ideellt skadestånd är felaktigt eftersom det är JK:s uppgift att granska svenska domares agerande, både i förhållande till Europarätten som ingår i förhållande till avtalslagen vilken ger handelsagenten rätten att granska svarandens bokföring varje år, ensam eller tillsammans med sin revisor. 

Upptäcks sådana fel under pågående rättegång i första rättsinstans i tingsrätten måste felen rättas till. Därefter måste hela rättegången tas om från början. Det borde ha skett redan efter första överklagandet till högre rättsinstans men har fortfarande inte skett! 

Vad gäller det tvåpartsavtal som träffats mellan parterna som inlämnats redan i början av denna tvist framgår också att avtalen gäller under 11 år, som ger handelsagenten rätten att granska svarandens bokföring, vilket domaren avvisat och genom en felaktig mellandom skrivit att  avtalet ifråga skulle vara preskriberat. 

Ett av bägge parter godkänt 11-årsavtal, där svarandet återgått till ursprungsavtalet redan före det andra avtalet trädde i kraft kan ju inte preskriberas! I artikel 6 i den Europeiska Konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande skyldigheterna framgår också att ett mål måste avgöras inom rimlig tid. 

Justitiekanslern (JK) borde därför ha godkänt kärandens skadeståndsanspråk mot staten eftersom vare sig domstolen eller svaranden aldrig följt vare sig avtal och undanhållit all granskning av svarandens redovisning som käranden äger rätt att granska. Den felaktiga mellandomen går ju inte att överklaga eftersom såväl hovrätt som Högsta domstolen aldrig prövat mellandomens giltighet på ett korrekt sätt. 

Beslutet att avvisa handelsagentens yrkande om ideellt skadestånd är därför uppenbart felaktigt, eftersom domstolens beslut att inte tillåta kärandens bevisning som skulle skett genom att granska svarandens bokföring, som begärts redan innan målet blev föremål för prövning och i samband med inledningen av denna rättegång. 

Dokumenten som finns om såväl JO:s som JK:s tillsyningsverksamhet och behandling av personuppgifter är således diskriminerande och innebär att såväl JO som JK äger rätten att avvisa pågående ärenden, som man enligt lagstiftning äger rätten att granska. 

Den fråga som då uppkommer är hur detta kan ske utan att vare sig JK eller JO genomför en ordentlig prövning. Svar: hur dessa myndigheter tillåts diskriminera de sökande går att finna i information om JK:s och JO: tillsyningsverksamhet som diskriminerar de sökande och hindrar de flesta att få en ordentlig prövning. De senaste dokumenten upprättades för JK under den period som Anna Skarhed var Justitiekansler. Det är de anställda vid JK och JO som utformat texten. Informationen lämnas för att beskriva att och hur deras tillsyningsuppdrag är diskriminerande. 

Anledningen till den uteblivna granskningen är att JK och JO, med hänsyn till de begränsningar som gäller för tillsyningsuppgiften, beslutat att inte vidta någon åtgärd med anledning av de anmälningar som inkommit. Någon ytterligare skriftväxling kan därför inte påräknas. 

Justitiekanslern (JK) och Justitieombudsmannen (JO) har skapat ett regelverk för att slippa pröva ärenden som känns obekväma för svenska staten och som strider mot befintliga lagstiftningen som talar om hur domare skall följa lagen i olika ärenden. Det syftar till att det inte skall gå att utreda vad som hänt när domare inte följer lagen och hovrätten inte beviljar prövningstillstånd i Sverige. 

Mitt förslag till såväl den nuvarande Justitiekanslern Mari Heidenborg och Stf. justitieombudsmannen Lilian Wiklund är att ni omgående avskaffar de diskriminerande handläggningen som i dag sker hos både JK och JO. Det kan inte vara rimligt att anmälningar som innefattar brott mot avtal och lagstiftning inte prövas efter sina rätta förutsättningar. 

Om inte detta sker kommer dessa två ärenden att anmälas vilket kommer att få avgöra om JK och JO äger rätten att diskriminera prövningen av ärenden där det finns tydliga skriftliga bevis för att vare sig JK eller JO aldrig prövat ärenden efter deras rätta förutsättningar. 

Om vare sig JO eller JK vill ändra taktik föreslår jag i stället att Mari Heidenborg och Lilian Wiklund avgår och att bägge dessa myndigheter läggs ner och att Sverige äntligen får en Författningsdomstol som gör skäl för sitt namn och som redan finns i resten av Europa och är till för att granska den typ av ärenden som i dag inkommer till både JK och JO. 

Övriga anställda inom både JK och JO kan ju söka andra befattningar inom rättsväsendet för att korta ner kötiderna för alla inkommande arbeten som för närvarande aldrig avgörs i tid och enligt Europarättens bestämmelser som Sverige fortfarande inte följer. 

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt