Nu behöver det svenska utlandsbiståndet, men framför all svensk industri-, handels- och kreditpolitik, riktas om för att vi skall kunna delta internationellt i byggandet av den breda infrastruktur som pandemivård kräver utöver vacciner. Det skriver Mats Lönnerblad och Ulf Sandmark.

Ulf Sandmark, ordförande i Schillerinstitutet i Sverige (nedre bilden) och Mats Lönnerblad, författare och skribent i finansrätt (övre bilden).

Pandemibekämpningen globalt behöver gå långt utöver vaccinering eftersom vården i alla länder kräver fungerande sjukvård med tillgång till sjukhus med sängar, personal, el, vatten, avlopp och en hel försörjningsapparat för utrustning och mediciner. Den svenska regeringen har redan beslutat sig för att ge 2 miljarder till FN:s vaccinationsprogram Covax.

Om nya virusvarianter skall stoppas räcker det inte att bara nå en bit på vägen. Målet måste vara att göra det som behövs för att alla länder i världen skall nå fram till en modern sjukvårdsstandard så pandemin kan stoppas överallt. Det är gigantiskt, men möjligt om alla industriländer koncentrerar sig på att utveckla sin egen produktionskapacitet och infrastruktur i stället för att ägna sig åt den spekulation som för närvarande dominerar i världen.

De rika ländernas regeringar hålls som gisslan av storbankerna – genom sin obegränsade borgen för bankernas vårdslösa spekulationsekonomi, som med jämna mellanrum skapar globala bankkriser. Det är den skötsamma allmänheten och företag och resten av världsekonomin får betala för storbankernas misstag.

Med finansminister Magdalena Anderssons förslag om bankskatt kan Sverige äntligen reagera på de finansiella stormvarningarna och börja diskutera vilka risker som Sverige nu är tvingade att ta för att stötta storbankerna varje gång det är kris. Vad finansminister Magdalena Andersson föreslår är att bankerna ska tvingas att betala skatt för det obegränsade skydd staten utfärdat till dem vilket ger dem fördelar genom sänkta upplåningskostnader."Bankerna utgör en risk för ekonomin, och det kan kosta skattebetalarna stora pengar att rädda bankerna", säger finansminister Magdalena Andersson

Vi avstyrker bankskatt med motiveringen att åtgärden är alldeles för otillräcklig. Bankskatt och resolutionsfonder räcker inte på långa vägar om stater tvingas stå som borgenärer för de globala bankerna och betala de oerhörda skuldförluster som bankerna uppvisar varje gång det är bankkris i något land.

Vi får medhåll från DI:s Andreas Cervenka som anser att Magdalena Anderssons intentioner när det gäller den föreslagna bankskatten är "en rallarsving i luften". Vad hennes förslag handlar om är bara "meningslösa växelpengar". Cervenka tycker, i likhet med oss, att "bankerna borde lära sig att stå på sina egna ben".

Vårt förslag är enkelt. Genom bankdelning kan staten drastiskt minska sin risk genom att avsäga sig ansvaret för finanssystemets gigantiska spekulationsexcesser. Staten behåller sin garanti för den systemviktiga mycket mindre delen av dagens banker, nämligen affärsbanksdelen som sköter kundernas konton och betalningssystem samt handels- och företagskrediter enligt banklagen. Det gör statens risker hanterliga på ett sätt som en bankskatt inte kommer i närheten av. Systemet med ägarmässigt fullt genomförd bankdelning infördes med början 1933 i USA enligt Glass-Steagall-lagen. Affärsbanksverksamheten skiljdes då från finansbolagens värdepappershandel. Det gjorde att bankerna inte kunde frestas av finansbolagens kortsiktiga vinster på värdepapper.

Det stabiliserade bankerna i hela Västvärlden inklusive Sverige fram till avregleringarna på 1980-90-talen, men i dagens sammanslagna så kallde universalbanker har en hektisk handel med derivat och andra finansprodukter skapat den största bubblan i historien. Den får Mississippibubblan i Frankrike och Söderhavsbubblan i England att verka liten. Handeln på svenska penningmarknaden omsätter varje vecka summor som motsvarar halva årets BNP.

Återinförandet av bankdelning har under 2000-talet diskuterats i många ledande västländer under och även i EU, liksom i svenska Riksdagen. Även ekonomen Paul Krugman menar att skrotandet av Glass Steagall var ett misstag. Fördelarna med en rågång mellan affärsbankverksamhet och värdepappershandel går långt utöver stabilisering av de systemviktiga affärsbankerna och statens befrielse från den domedagsrisk som följer av dagens garantier för storbankerna.

För svenska bankerna skulle en bankdelning leda till ett uppsving för ett mycket närmare samarbete med näringslivet och de stora satsningar som krävs för att bygga upp den svenska infrastrukturen och produktionen för att Sverige på allvar skall kunna bidra till globala utmaningar som den nuvarande och kommande pandemier.

Affärsbanker rensade från spekulation öppnar också för just den expansion av kreditgivningen till produktiva företag som nu krävs för att Sverige skall kunna bygga upp sin produktionskapacitet för att delta i den globala uppbyggnad av hälsovård och infrastruktur som nu måste till i pandemibekämpningen.

När bankernas kreditmöjligheter hindras att förblöda in i värdepappersspekulation kan bankerna dessutom bli verktyg för att hantera mycket större riktad statligt styrd kreditgivning från Riksbanken, Riksgälden och kapitalmarknad, så att oundgängliga mycket stora svenska infrastrukturprojekt som tunnlarna under Öresund, nya kärnkraftverk och ett nät för höghastighetståg med magnetsvävarteknik kan finansieras. I eller under Riksgälden kan en nationell infrastruktur- och bostadsbyggnadsbank upprättas för en sådan långivning finansierad genom utgivning av obligationer, liknande dagens gröna obligationer, vilka kan köpas av Riksbanken och kapitalmarknaden.

Standardmagnettåg som kan gå 500 km/tim och mer, är riktpunkt för den produktivitetshöjande teknik som måste känneteckna den infrastruktur som skall finansieras. Hög teknisk produktivitet i investeringarna stabiliserar finansieringen både för själva projektet och, genom höjningen av den allmänna produktiviteten, även det nationella finanssystemet.

För svenska bankerna skulle en bankdelning leda till ett uppsving för ett mycket närmare samarbete med näringslivet och de stora satsningar som krävs för att bygga upp den svenska infrastrukturen och produktionen för att Sverige på allvar skall kunna bidra till globala utmaningar som den nuvarande och kommande pandemier

En bankdelning innebär att värdepappershandlande finansverksamheter tvingas ta eget ansvar för sin spekulationsekonomi. För allmänheten och företagen innebär det att de inte längre hålls som gisslan för risker som inte är deras egna. Det är den viktigaste delåtgärden för att komma ur den finansiella krisen där Riksbanken öser ut pengar och skapar en skuldexplosion för både bostäder och spekulativa verksamheter. Magdalena Anderssons blixtbelysning av bankernas risktagande måste välkomnas för att det öppnar för en debatt om hur Sverige som nation i den kommande finansiella stormen skall överleva, växa och delta i lösningar för de globala ödesfrågorna.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt

Ulf Sandmark
Civilekonom och ordförande för Schillerinstitutet i Sverige