Förutom självklara jävsbestämmelser – t.ex. när domaren själv är part i målet, närstående med någon part, tidigare tagit befattning med målet – återfinns i 13 § första stycket 10 en bestämmelse om s. k. delikatessjäv. Stadgandet lyder “domare är jävig att handlägga mål om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägna att rubba förtroende till hans opartiskhet i målet.”  

En sådan uppenbar omständighet är när domaren medverkar till stupstocksföreläggande genom att undanhålla alla bevis i ett mål, så att kärandena vare sig får tillgång till dessa bevis och inte får använda några av dessa bevis i samband med vare sig mellandom eller huvudförhandling. Om domaren  nekar till att kärandena får förhöra svaranden om vilka bevis som finns tillgängliga får redovisas i en huvudförhandling som är avgörande för målets utgång, måste hela käromålet tas om från början i en annan domstol,  om inga rättelser sker redan i tingsrätten. 

I prövning av jävsfråga får inte domaren delta med mindre rätten inte är domför utan honom och annan domare inte utan tidsutdräkt kan ersätta honom, Vid anmälan om jäv mot en domare bedöms och avgörs den alltså i första instans i praktiken genom prövning av beslut av en annan domare – rådman eller lagman – i domarens egen domstol eller från en närliggande domsaga som har utsetts till uppgiften av hovrätten. 

Allt oftare tar jag-  i min egenskap av författare och skribent i finansrätt – emot uppgifter från olika drabbade anmälare att detta förfarande  innebär en inbyggd risk för kollegial lojalitetssituation, dvs en form av ny “jävssituation” med brist på, eller helt avsaknad av, förtroende  för den jävsprövande domstolens objektivitet, där den lokala domstolen i stället för att beordra att målet skall tas om från början i en annan domstol, låter saken hela saken helt enkelt bero och inte tillåter att de bevis som borde finnas tillgängliga, enligt felaktiga beslut från tingsrätten inte ens får tas upp i huvudförhandlingen 

Rättens beslut över jävsfrågan är oftast inte motiverat, varför jävsfrågan inte föranleder något som helst ansvar från den domare som saboterat hela målet handläggning genom att genom stupstocksföreläggande aldrig slutföra förberedelsen i målet samtidigt som referenten  tillåter sig att låta stupstocksföreläggandet bestå trots att den aktuella domaren som gjort sig skyldig till både tjänstefel och jäv själv väljer att avstå från deltagandet i huvudförhandlingen. Tyvärr är det så att inte heller hovrätt eller Högsta domstolen på ett tydligt motiverar sina sina avslag på överklaganden av beslut där underrätten  på falska grunder prövar jävsfrågan. 

Enligt lagen skall jävsfrågan behandlas skyndsamt. Trots detta händer det att slutliga avgöranden av anmälan kan dröja mer än ett år. Jag har tagit del av mål där jävsfrågan efter sex år (!) fortfarande inte tydligt behandlas i tingsrätten vilket på ett uppenbart sätt strider mot Europarätten om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (EKMR).  

Detta är orimligt. Eftersom alla sakfrågorna som skulle behandlats redan i förberedelsen av målet vilar på att jävsfrågorna avgjort på ett korrekt sätt redan i förberedelsen av målet och att tingsrätten inte tillåter att ta upp alla sakfrågorna i målet som är avgörande för målens utgång strider både mot Avtalslagen, Europarätten och Rättegångsbalken..  

Det måste naturligtvis naturligtvis vara så att sakfrågorna kring den uppkomna jävssituationen måste kunna gå att utse en annan handläggare av sakfrågorna i de aktuella målen. Om någon annan handläggare aldrig utses från den lokala domstolen måste målen omgående flyttas till en annan domstol. 

Något som inte uppmärksammats tillräckligt, men som generellt tillämpas är att vad som sagts, är att den anmälan men från anmälningarna och överklaganden mot den aktuella frikända domaren  utan att någon annan domare vare sig i tingsrätt, hovrätt eller Högsta domstolen läst betydelsen av de felaktiga beslut som fattats i förberedelsen av målen gör att den part som drabbats inte heller kommer få någon “rättvis rättegång”. 

Detta blir för den part som orättfärdigt drabbats  både stötande och belastande. Därför anser jag det är bäst att målet tas om från början om inga rättelser sker med ordentliga motiveringar. Ett särskilt problem som uppstår när  det förekommer uppenbart jäv är ju när samtliga domare vid en tingsrätt anmäls för jäv om inga rättelser sker hos den lokala domstolen som brustit i handläggningen av målen. 

Jävssituationen i våra domstolar och konsekvenserna av detta har diskuterats alldeles för lite. Enligt min mening bör rättelser ske omgående och en översyn komma till stånd av reglerna om jäv. En sådan översyn bör ha som mål att skapa ett regelsystem som både tillvaratar berättigande intresse av att målen genomförs utan jäv och garanterar en “rättvis rättegång”.  

En sådan garanti saknas fortfarande i svenska domstolar !