FN:s barnkonvention innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. 196 länder har skrivit under och förbundit sig att följa reglerna; USA är det enda som inte har ratificerat den. Nu är det även Sveriges uppdrag att hjälpa de anslutna länderna att hålla vad de lovat, eftersom det står inskrivet i artikel 45 att svenska UNICEF ska arbeta för att bestämmelserna i konventionen följs överallt.　

Därmed　har Sverige en unik möjlighet att angripa orsakerna till att barns rättigheter kränks. Min fru Véronique, generalsekreterare för svenska Unicef, har med hjälp av sina duktiga medarbetare bidragit till att barnkonventionen sedan 2020 även är svensk lag.　

Men inte　ens svenska regeringar har hittills lyckats tillgodose barns rättigheter fullt ut, och FN har kritiserat Sverige flera gånger för brister i lagstiftning och praxis. Samtidigt har en familjehemsförälder, Melinda Jacobs i Vadstena, vigt hela sitt vuxna liv åt att hjälpa utsatta barn och ensam ändra lagstiftning och praxis. Hon är också utbildad inom psykiatrin.　

Tillsammans　med Minna Tunberger berättar hon i boken "Hon hette Esmeralda" om tragedin som skakade hela Sverige. Treåriga Esmeralda, som kallas "Lilla hjärtat", tvingades lämna sitt familjehem hos Melinda Jacobs i Vadstena, där hon hade levt sedan sju veckors ålder. I boken lär vi känna Melinda på djupet och får veta varifrån hennes stora engagemang kommer. Vi får följa hennes sorg och kamp för att få tillbaka Esmeralda som hon vet far illa.　

Det är alla　ansvarfulla föräldrars mening att våra barn, både adopterade, biologiska och fosterbarn, ska få en bra start i livet. Men barn som Esmeralda, som övergivits av sina föräldrar redan när hon föddes, vill vi ska skyddas ännu mer. Esmeraldas pappa blir portad på BB redan när hon föds, eftersom han är aggressiv och hotfull mot personalen. Mamman överger, utan att säga något, Esmeralda efter nio dagar.　

Esmeralda　får en fin uppväxt hos sin nya "mamma" som gör allt för att hon ska trivas tillsammans med sina nya "syskon." Vare sig hennes biologiska pappa eller mamma bryr sig om Esmeralda. Men så småningom vill mamman träffa sin dotter på ett jourhem, vilket inte fungerar eftersom Esmeralda skriker och vill bort. Psykolog tillkallas som tycker att Melinda ska sitta med, och då går det bättre. Men den biologiska mamman lyckas aldrig få till en bra relation med sin dotter, och inte pappan heller. Deras biologiske son vill inte heller bo hos sina föräldrar.　

Efter två　och ett halvt års vård vill den biologiska mamman ha tillbaka sin dotter. Det vill även hennes man, som är grav drogmissbrukare och kriminell. Via sociala myndigheter och domstolen försöker de slita upp henne från hennes trygghet, trots att mamman har psykisk ohälsa i bagaget som visar att hon inte har gjort några framsteg alls. Myndigheterna säger nej, liksom Förvaltningsrätten. Men pappan är nu ute ur fängelset och de överklagar hos Kammarrätten, som har uppfattningen att deras levnadsförhållande förbättrats så mycket att de anses kunna ta hand om Esmeralda på egen hand. Utan att kontrollera fakta menar domstolen att det inte längre finns någon påtaglig risk att Esmeraldas utveckling skadas.　

Melinda　blir förtvivlad. Hon tänker att man inte kan göra så mot ett litet barn: slita upp henne från tryggheten och placera henne hos biologiföräldrar med missbruk och psykisk ohälsa i bagaget och som inte visat upp några framsteg. I själva verket är båda föräldrarna fortfarande missbrukare, saknar anställning och våldför sig på både sin dotter, sin biologiska son och sin nyfödda bebis sedan de vunnit i kammarrätten. Dottern blir gravt misshandlad och dör. Fadern åtalas för mord och dör i fängelset och modern blir även hon fängslad och dömd.　

Melinda kan　inte glömma Esmeralda och vänder sig till alla myndigheter för att få rättelser och en ändrad lagstiftning. Men priset är högt. Först efter att allmänheten får kännedom om allt som hänt blir lagstiftningen ändrad så att Barnkonventionen blir respekterad i Sverige och svensk lag börjar anpassas för barnens bästa.　

Genom　sitt engagemang har Melinda lyckats förändra vår syn på barnens rättigheter. Hon valde tidigt i livet att gå med öppna ögon och se den utsatthet som många barn tvingas uthärda. Många så tidigt att det inte vet om något annat.