Filosofen Axel Hägerström (1868-1939) hävdade i sin egen hemmagjorda filosofi att människans rättigheter inte är några “givna” rättigheter. Han ansåg att “rättvisa”, “grundläggande mänskliga rättigheter” och “moralisk rätt” måste betraktas som vidskepliga missfoster som inte hör hemma i något rättsystem.

I sin bok om Axel Hägerström. En studie i samtida svensk filosofi, poängterar Cassirer i sin nyutkomna bok – som nu är översatt till svenska för första gången – att det var ett helt nytt filosofiskt sceneri – som mötte en Cassirer som tysk filosof i Sverige när han kom till Sverige efter sin flykt från Hitlertyskland. I sitt förord jämför Svante Nordin hur författaren och filosofen Ernst Cassirer (1874 – 1945) jämför sin egen situation med den som Voltaire befunnit sig i när han på sin resa konfronterats med ett vetenskapligt landskap som alldeles skilde sig från det han varit van vid i Frankrike.

Varför boken av Ernst Cassirer om Axel Hägerström redan borde uppmärksammas ordentligt i vårt land för att den visar hur det svenska rättsväsendet har påverkats under mer än hundra år av Hägerströms förvirrande och rättsstridiga filosofi. Det är först genom Sveriges inträde i den Europeiska unionen, där lagen om EU-rättens företräde framför svensk lag och Konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna som utarbetades inom Europarådets ram och, och undertecknades den 4 november 1950 och trädde i kraft den 3 september 1953.

Bok: Axel Hägerström. En studie i samtida svensk filosofi
Författare: Professor Ernst Cassirer
Översättning: Jim Jakobsson
Förord: Svante Nordin
Förlag: Bokförlaget Thales

Europakonventionens betydelse för svensk juridik som Sverige inte följt i många fall som jag läst har inte tillämpats – på ett korrekt sätt under mer än 100 år – vilket Professor Jacob em. W. F. Sundberg vid Stockholms universitet belyst i många av sina böcker som jag tagit del av och recenserat. Om vi vore tvungna att ta den hägerströmska filosofin på allvar, skulle ju hela den den innebära som det svenska rättsväsendet gjorde genom att göra Hägerström till hedersdoktor i juridik och att filosofins hela historia förvandlades till ett slags ruinfält enligt Ernst Cassirer. Platons dialoger, Aristoteles, skrifter, Descartes, Meditationer, Spinozas, Etik, Hegels Andens fenomenologi, skulle då inte vara något annat än ordsammanställningar – ord som ingen av dessa tänkare menat något med – inte kunnat mena något med.

De äkta, metafysiska tankarna har aldrig varit tomma tankar, tankar utan innehåll, hos Platon, Aristoteles, Descartes, Leibniz, Spinoza, Fichte, Schelling, Hegel finner vi, när vi följer deras system tillbaka till den rot ur vilken de framsprungit, alltid ett bestämt innehåll, en grund och åskådning, som deras begrepp härrör från och hela tiden hämtar näring ur. Platon är den förste som med full skärpa och klarhet upptäcker den logiska och matematiska “formens” problem., och hans idélära är ett försök att göra denna form “begriplig”.

I sin studie över Axel Hägerström ställer Ernst Cassirer är förmodligen den mest beryktade och kände filosof som varit professor vid ett svensk universitet. På flykt undan nazismen kom han till Sverige 1935. Han skildrar i sin bok, sitt eget tänkande i relation till värdenihilismens upphovsman. Men hans bok ger inte bara en intressant belysning av de uppenbara felaktigheterna i Hägerströms filosofi och tänkande – utan breddar och fördjupar dessutom bilden av Hägerströms filosofi.

Inget av Cassirers övriga verk innehåller en så utförlig diskussion av etik och den filosofiskt rättsstridiga filosofi som Hägerström påverkat en stor del del av svenska domare och jurister under mer än 100 år. Enligt min uppfattning har dessa aningslöst accepterat en grundlös filosofi som vare sig håller måttet som filosofi skulle kunnat gå att tillämpa i våra domstolar – som skett i åtskilliga fall jag redan tagit del av och redan skrivit om i mina egna artiklar och böcker under ett kvarts sekel.

Som framgår av min recension hade Axel Hägerström vid sidan av filosofin ett alltför stort inflytande på tillämpningen av den svenska juridiken. Han var lärare för flera framstående personer som Dag Hammarskjöld, Östen Undén, Arthur Engberg och Gunnar Hägglöf, samt den som inspirerade “Uppsalaskolan”, med personer som Vilhelm Lundstedt och Karl Olivercrona, vilket fick enormt genomslag, för den okritiska socialdemokratiska rättsfilosofin. Ytterligare en av hans studenter var filosofen Ingemar Hedenius, som även han accepterade hans lära. Hägerström invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin 1929.

Europakonventionen EKMR, som Axel Hägerström med sitt filosofiska begrepp anser att man inte behöver ta på allvar, sätter ju en rättslig minimistandard som fastställer först och främst vilka krav vi har har rätt att ställa (oavsett politisk färg) på den svenska lagstiftningen. Något som flera svenska domstolar inte tillämpat på ett korrekt sätt men som Sverige på allvar tvingas acceptera, nu när Europakonventionen sedan Sveriges inträde i EU nu ingår i den svenska grundlagen..

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt