Europeiska unionen ställning　som juridisk person måste beaktas och respekteras av varje medlemsland. Den har som sådan, en egen rättsordning, som Sverige förbundit sig att följa 1995 - men fortfarande inte följer - i många mål som jag redan skrivit om i både mina många artiklar och böcker. EU-rätten är fristående från internationell rätt.

Vidare har EU-rätten direkt eller indirekt inverkan på alla medlemsstaternas rättssystem. Europeiska unionen är i sig själv en källa till lagstiftning som även innefattar Konstitutionella gränser för ömsesidigt erkännande av EU-rätten. Om konstitutionella gränser för ömsesidigt erkännande i EU-rätten, med särskild hänsyn till det internationella straffsamarbetet inom EU har Carl Lebeck redan skrivet en mycket genomgripande, intressant och omfattande bok genom sitt forskningsarbete i detta ämne.　

Carl Lebeck är juris doktor　 i offentlig rätt, lektor vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet. Han har tidigare publicerat Konstitutionella gränser för tillämpning av överstatlig rätt (ak. avh. Jure 2019). En bok om 　Legalitetsprincipen i förvaltningsrätten　 (Norstedts juridik, 2018) och en betydande lärobok: EU-stadgan om grundläggande rättigheter　 (Studentlitteratur, 2016) som borde användas av varje juridikstudent för att förstå och tillämpa hur EU-rätten och Europakonventionen (EKMR) skall tolkas i vårt land.　

Han skriver även om en central del av EU-rätten - både vad som gäller med det omfattande straffrättssamarbetet - och EU:s inre marknad. Han redogör om hur det inom straffrättsområdet utvecklats till den huvudsakliga metoden för att underlätta att lagföring av brottsmisstänkta - som rör sig över gränserna - hur de lättare skall kunna ställa till svars för sina brott vilket svenska domstolar borde ta till sig i mycket större utsträckning, än vad som för närvarande sker där oskyldiga drabbas och skurkarna går fria.

Bokens titel: Konstitutionella gränser för ömsesidigt erkännande av EU: rätten: med särskild hänsyn till straffrättssamarbetet　
Författare: Carl Lebeck　
Förlag: Jure förlag　

Ömsesidigt erkännande　på straffrättsområdet berör per definition skyddet för grundläggande rättigheter - som Sverige fortfarande inte följer i många fall - eftersom Sverige fortfarande inte brytt sig om att införa det ämbetsmannaansvar som togs bort 1970, varför det är svårt att ställa myndighetspersoner och straffa de som inte följer lagen. Även manschettbrottslingar som begår allvarliga brott mot företagare genom att stjäla företag för att sälja utomlands utan att straffas. Det svenska problemet är att Sverige vare sig följer EU-direktiv som införlivades i den svenska lagstiftningen 1995 eller begäran i domstol från de som drabbas och försöker få rättvisa skipad genom editionsförelägganden - eller begäran om edition - när hela företag kapas och säljs vidare till utlandet.

En svensk företagare som blivit bestulen på alla sina tillgångar, som jag tidigare skrivit om, drabbades dubbelt upp, utan att kunna försvara sig i rätten genom att han inte beviljades om edition och genom att målet aldrig fick prövningstillstånd i andra rättsinstans.

Den entreprenör uppfinnare jag tänker　på blev bestulen av manschettbrottslingar och en statlig stiftelse, fick inte sitt mål prövat i andra rättsinstans, trots all befintlig bevisning och uppenbart jäv från den domare som såg till att han inte fick sitt mål prövat i andra eller tredje rättsinstans. Han blev bestulen på alla sina tillgångar, i ett företag som var världsledande inom sitt område, som innefattar både hans fastigheter, patent och varumärken utan att något förvärvsavtal skett av vare sig den representant från den statliga myndigheten - som möjliggjort brottet genom att undanhålla fakta - eller de brottslingar som kunde lägga beslag på alla tillgångar, utan att straffas.　

Europeiska unionen är en union som bygger på rättsstatsprincipen och som har inrättat ett fullständigt system med rättsmedel och förfaranden som är avsett att göra det möjligt för Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) att granska lagenligheten av de rättsakter som antas av EU-institutionerna (artikel 263 i EUF-fördraget) Fördragen och de allmänna principerna befinner sig högst upp i hierarkin och är kända under benämningen primärrätt, som Sverige förbundit sig att följa. Men eftersom svenska domstolar så sällan begär förhandsbesked, drabbas brottsoffren alldeles för många gången av rättsförluster, trots att de haft rätt i sakfrågorna.

Till följd av Lissabonfördraget ikraftträdande den 1 december 2009 fick även stadgan om de grundläggande rättigheterna samma ställning i EU. Principen om EU-rättens företräde är en grundläggande pelare i EU:s rättsordning och syftar till att säkerställa enhetlighet och den konsekvens i EU-rätten, som Sverige tyvärr inte tillämpar alla gånger vi borde. EU-domstolen insisterar formellt på att EU-rätten har ovillkorligt företräde framför medlemsstaternas nationella lagstiftning och har alltid hävdat att den har den slutliga behörigheten att fastställa förhållandet mellan EU-rätten och nationell rätt, vilket tydligt framgår av Carl Lebecks bok.　

Carl Lebeck skriver om hur EU-domstolen också utvecklat vissa standarder till skydd för grundläggande rättigheter i samband med ömsesidigt erkännande som ersätter medlemsstaternas skydd, men samtidigt är mindre långtgående än EU-rättens skydd för grundläggande rättigheter - som enligt min uppfattning strikt borde följas - men som fortfarande inte följs som de borde i vårt land, i många mål som jag redan skrivit om i mina artiklar och böcker. Hans bok om straffsamarbetet inom EU borde läsas som obligatoriskt litteratur av domare som handlägger dessa typer av rättegångar i varje svensk domstol, för att straffsamarbetet skall kunna ske i den omfattning som är nödvändig, för att värna om Europarätten legalitet i vårt land.　

Mats Lönnerblad　
Författare och skribent i finansrätt