Skuggkungen, skriven av Maaza Mengisti som växte upp i Addis Abeba, Etiopien, men i dag bor i New York. Skuggkungen var bland annat finalist till Bookerpriset 2020. Etiopiens kejsare Haile Selassie –– flydde till Storbritannien under italiensk-etiopiska kriget. Men hans närvaro var viktig för etiopiernas stridsmoral – därför skapar boken en skuggkung.  

"Min gammelfarmor representerar en av många luckor i europeisk och afrikansk historia" skriver Maaza Mengisti. Dessa modiga kvinnor som stred vid sidan av sina män för att försvara Etiopien har bara funnits som enstaka rader i historiska dokument. Det grymma kriget resulterade i militär ockupation av Etiopien och dess annektering till kolonin Italienska Östafrika. Men kriget bidrog också till att Italien var dåligt förberett när landet gick in i andra världskriget 1940. 

Italiens förvändning för kriget var en sammanstötning mellan en grupp etiopiska soldater och italienska kolonialtrupper vid en oas i Ogadenöknen 1934. För att skynda på segern använde Italien stridsgas, minst 500 ton av kvävande fosgen och frätande senapsgas. Den italienska fascistpropagandan förnekade det, men ur människorättslig synvinkel har kriget och den följande ockupationen av Etiopien beskrivits som full av allvarliga brott mot mänskligheten, just som Maaza Mengiste skildrar. 

Kejsaren Haile Selassie flydde under kriget till Storbritannien. Först 1941, under andra världskriget , slog de allierade ut italienarna, Abessinien återfick sin självständighet och Haile Selassie kunde återvända. Skuggkungen handlar om den stora betydelse kejsarens flykt hade. Tjänsteflickan Hirut omskolar sig till soldat och är med och föreslår att man ska försöka utbilda en skuggkung som föreställer kejsaren – för att höja moralen hos de stridande etioperna. Motståndsstyrkans ledare Kidane mobiliserar sina starkaste män oh får god hjälp av de kvinnor som bidrar.Detta är en bok som alla borde läsa för att förstå att ingenting kan rättfärdiga angreppskrig. 

Inkräktarna är folk från många länder som strider för Italien; från Eritrea, Somalia. Libyen. Också min egen frus farfar, Angelo Quadrini, en italiensk lantbrukare som aldrig tidigare deltagit i militära övningar, tvångskommenderades till Etiopien för att delta i striderna. Den italienska arméns krigsbrott och hänsynslöshet är betydande och brutal. De består bland annat i att de upprättar fångläger, men i stället för att fångarna låses in fotograferas de när de bundna och levande kastas nerför stup. I det läger som skildras i boken överlever ingen fånge, och inkräktarna gör ingen skillnad på soldater, kvinnor och barn. 

I boken anser Kidane att kejsaren har deserterat från sitt folk. Men när skuggkungen gör entré lyckas försvararna äntligen skapa motståndsvilja. Från kyrkorna slingrar sig nyheten till varje hem och får styrkan av en sanning. Befolkningen tror att kejsaren aldrig har lämnat dem. Bybor går ut från sina hyddor varje morgon för att söka igenom horisonten efter en vit häst. Herdar och lantbrukare pekar på solblixtar och dimslöjor som bevis för gudomlig medverkan. Folk samlas kring brunnarna och väntar otåligt på att kejsaren ska visa sig. 

När skuggkungen i kejsarens kläder lyfter handen för att välsigna sina undersåtar ropar de hans namn. Soldaten Hirut och hennes chef Aster, som bevakar, känner bröstet svälla uppvisningen av lojalitet och kärlek. De ser en möjlighet att anfalla ett fångläger och besegra fienden, vilket de inte lyckats med förut. 

Hur det hela slutar tänker jag inte berätta. Men skildringen av själva kriget är nog så realistisk och det går inte att förhålla sig oberörd till alla grymheter. Detta är en bok som alla borde läsa för att förstå att ingenting kan rättfärdiga angreppskrig som bara har till syfte att förslava och lägga beslag på tillgångar i det land som man vill erövra. 

Mats Lönnerblad