Några goda råd hur storbankerna skall kunna garantera en framtid utan nya bankkriser går inte att läsa i The Economists senaste ledare (Mars 2023) med rubriken: “What´s wrong with the banks” där en av världens mest trovärdiga ekonomitidskrifter inte med ett ord berör vad man skulle kunna göras för att slippa bankkriser i fortsättningen, trots att det pågick en omfattande debatt i många Västländer inklusive Storbritannien med en tydlig lösning på vad som behöver göras för att slippa ytterligare bankkriser. Tyvärr landade EU i sitt nu gällande helt otillräckliga nya regelverk för hantering av banker i kriser där bankernas långivande kunder och i sista hand nationalstaterna skulle garantera bankernas förluster, i sanning ingen hämsko för lättsinnigt risktagande bland bankernas värdepappershandlare. 

Schillerinstitutet i Sverige och i USA – och undertecknad – har i våra artiklar och böcker, i både dags– och fackpress i både Sverige och utomlands, redogjort för vad som behöver göras under flera år, vilket är bankdelning enligt Glass–Steagall-modellen. Som alla kan se idag, när bankkunder och näringsliv lider av det förnyade utbrottet av den övermogna internationella bankkrisen, fick vi den uppmärksamhet som skulle behövts. Resultatet av våra och många likasinnades ansträngningar blev i alla fall en omfattande debatt om bankdelning inom EU och i USA. Kunskapen en finansreform som bygger på bankdelning, finns till hands även om Economist och andra ekonomitidningar inte vill låtsas om det. 

Det första steget i en finansreform borde ske genom fyra absolut sammanlänkande steg. Med bankerna sanerade från spekulation och nedbantade till gammaldags affärsbanker kan de användas för att hålla igång och stort börja utveckla den reala ekonomin i varje land. Därför måste bankdelning införas snarast möjligt. Bankdelning är absolut nödvändig för att kunna skydda den reala ekonomin, företagarna, staten och bostadsägarna från spekulationsbubblornas sammanbrott. 

Spekulanterna har triagerats tidigare i historien. I 1930-talets början städade USA:s president Franklin Roosevelt ut spekulationerna ur bankerna med hjälp av bankdelningslagen Glass – Steagall. Det var den åtgärden som gjorde det möjligt att återstarta den amerikanska ekonomin med New Deal. En bankdelning är det enda som i de finanskollapser kan skydda och hålla igång bankernas samhällsviktiga funktioner och därmed smittskydda svenska folkets realekonomi för att slå ut på nytt av spekulationsviruset. I Sverige finns dessutom gamla klara linjer i lagstiftningen att falla tillbaka trots att vi har gått in i EU 1995 och antagit EU.s regelverk för krishantering av banker. 

Den tidigare bankdelningen i Sverige som avskaffades i 1980–talets nyliberala finansreformer, dröjer kvar i lagboken. Där finns både “Bank – och finansrörelselagen” som reglerar den egentliga affärsbankverksamheten och “Lagen om värdepappersmarknaden”. Dagens gigantiska spekulationsverksamhet i vårt land bedrivs huvudsakligen inom ramen för “Lagen om värdepappersmarknaden”. 

Före avregleringarna i vårt land fick bankerna inte delta i värdepappersmarknaden, som därför endast sköttes av särskilda finansbolag/investmentbanker. En återinförd bankdelning innebär att Riksbanken i Sverige åläggs att enbart garantera verksamhet som sköts enligt ”Bank – och finansrörelselagen”. Vill bankerna ha del av Riksbankens bankgarantitjänster, måste de omedelbart dela upp sin verksamhet så att värdepappershandeln ägarmässigt hålls åtskild, utan rätt till några riksbankspengar. Inom en månad måste de bestämma sig om de vill fortsätta vara banker eller värdepappershandlare och sedan helt skilja sitt ägande från den bortvalda delen. I en kris finns alla möjligheter att göra om systemet snabbare, innan bitarna fallit på plats i alla instanser. 

”Kan alla bli lite smartare någon gång?” frågar journalisten i Svenska Dagbladet (SvD 2023-03-19) Jenny Nordberg. Hon undrar när historien bara ska sluta upp med att upprepa dåliga idéer? Under den här bankkrisen känner hon sig “onödigt vuxen medan bankerna och deras mest spelberoende aldrig behövde göra det”. Ingen orsak till panik, säger banken även denna gång, vilket fick kunderna i de kraschade bankerna att ta ut en miljon dollar i sekunden – I tio timmar på raken. Det enda svaret som bankerna vill ge är: “Vi får helt enkelt jobba lite mer. Nu med dramatiskt färre smoothies.” Vi får helt enkelt absolut inte kalla det för en “bailout”. 

Men inte ens Jenny Nordberg vill ge svaret på den viktigaste frågan som både undertecknad och Schillersinstutet redan skrivit om i åtskilliga artiklar, nämligen hur vi skall få stopp på fortsatta bankkriser. där ombuden för de svenska bankerna inte vill svara på frågan. 

Den amerikanska regeringen och EU gör nu sitt yttersta för att rädda bankerna med en ny gigantisk bailout – och hoppas att inte väljarna skall bli lika rasande som förra gången. 

Socialismen för kapitalister på obestånd är förkastligt – höj kraven på bankerna anser även President Joe Biden. Jag delar hans åsikt och anser att detta måste ske genom bankdelning för att bankerna i varje land skall inrikta sin långivning på långsiktiga reala produktivitetshöjande investeringar i stället för att vi skall få uppleva flera liknade bankkriser som drabbar både allmänheten och företagen, medan bankerna går fria. När skall vi lära oss begripa att bankmarknaden inte är en marknad som andra. Ägarna bör själva betala för riskerna när de använder spararnas pengar för spekulation i stället för långsiktiga produktiva investeringar. 

Steg ett i alla finanskriser är dumhet anser DN:s ekonomikommentator Katrine Marchal i Dagens Nyheter (DN 2023 – 03 -17). Hon delar min åsikt att det inte är särskilt svårt att låta som man är väl insatt i bankvärlden. Det följer nämligen ett väl inarbetat mönster. Alla bankkriser uppstår genom våldsam spekulation där både allmänheten och företagen i varje land få betala notan.