Bokens titel:Mozart, hans liv och tid 
Författare: Piero Melograni 
Översättning: Olov Hyllienmark
Förord: Camilla Lundberg
Ordalaget Bokförlag 

Wolfgangs far Leopold insåg tidigt sin sons talang och Wolfgang fick undervisning i klaverspel redan vid tre års ålder. Vid samma ålder skrev han sitt första musikstycke. När han fyllde sex år började han spela violin och spelade för den tysk-romerske kejsaren i Wien. Leopold Mozart var sin sons uppfostrare och manager dygnet runt, året om. Melograni skriver om den komplicerade frigörelsen, Wolfgangs försök att stå på egna ben, försörja en egen familj och leva med tillvaron som multimusiker i världsmetropolen Wien. Fadern Leopold betraktade sin sköra och dynamiska avkomling som Jesusbarnet. Och Wolfgang skriver i ett brev 1778: "Närmast efter Gud kommer pappa – det var mitt valspråk eller mitt axiom när jag var liten:”

1762 drog pappa Leopold – Gud – slutsatsen att Salzburg inte räckte för sonens storhet och tog honom med på en musikalisk färd genom Europa. För att skydda sig på resorna tog de kontakt med frimurarna, en mäktig sammanslutning för inbördes hjälp med förgreningar över hela Europa. Wolfgangs bana, som troligtvis inleddes med stöd från frimurarna, avslutades också med ”Frimurarkantaten” (K 623) och frimurarverket ”Trollflöjten". 

I Trollflöjten ska den unge fursten Tamino vinna kärleken och visheten. Kärleken finner han i prinsessan Pamina och visheten i det tempel där översteprästen håller Tamina fången. Operan innehåller mycket exakta anspelningar på frimurarritualer, och sensmoralen är att motgångar förbereder oss för nöjen och att dygdigt uppträdande belönas. När Tamino och Pamina förbereder sig på att gå genom elden, välkomnade av två män i svart pansar, sjunger alla fyra: ”Tack vare musikens makt går vi glada genom dödens mörka natt”. Det är det djupaste budskapet i Trollflöjten: att vi lever och dör bättre om vi låter oss tröstas av musiken.

Melolgrani skriver om Mozarts mässor och symfonier i särklass; själv håller jag Missa solemnis (K 337) som den djärvaste och mest revolutionerade av mässorna. Symfoni nr 34 (K338) är lysande och dramatisk ända in i finalen. Inom operan betraktar jag "Enleveringen ur seraljen" som ett obestridligt mästarprov, även om många experter rankar den lägre än de senare, som Don Giovanni, Figaros bröllop och Cosi fan tutte. 

På Mozarts tid fanns ingen upphovsrätt. Tanken att garantera upphovsmän till böcker, pjäser och musik kontinuerlig ersättning dök visserligen upp i England under 1700-talet, men det första officiella erkännandet av upphovsrätten kom enligt källorna först 1791, samma år som Mozart dog. 

Mozarts storhet låg i att hans musik innehåller så livsgivande och modernistiska element att den inte åldras, skriver Melograni. Mozart hade snille, fantasi och skaparkraft och ville inte leva sitt enda liv utan att lämna djupa spår. Men det skulle dröja innan han blev världsberömd. På operan i Rom uppfördes Don Giovanni för första gången 1886, för att sedan inte spelas igen förrän 1935. Samma operahus gavs Figaros bröllop för första gången 1931, Trollflöjten 1937, Enleveringen ur seraljen 1941 och Cosi fan tutte 1950. 

Min uppfattning är att Mozarts popularitet i dag vida överträffar andra älskade klassiska tonsättares, som Beethoven, Chopin, Tjajkovskij och Verdi. Förklaringen står nog att finna i den enastående balans Mozart lyckades uppnå mellan tradition och innovation. Nyskapandet framkallar spänning, nyfikenhet och häpnad och lyser upp sådana tonsättares verk medan de mer akademiska och konformistiska kompositörernas musik blir blodfattig. Mozart är modern därför att han med sin musik vill befria oss från onödiga fjättrar. Och det är nog i Trollflöjten som denna vilja att befria människosläktet får tydligast gestaltning. 

Mats Lönnerblad