Erin Litteken: Kievs döttrar
Översättning: Emma Majberger
Bazar förlag . 

Boken börjar 1929 när Stalin har skickat sina aktivister till Ukraina för att ta dess tillgångar och lägga beslag på all ukrainsk jordbruksmark, världens bördigaste jord. Stadsbor som inte kunde skilja ett vetekorn från ett majskorn tvingade Ukraina att ansluta sig till Rysslands misslyckade kollektivjordbruk. Genom hot och dödsstraff för alla som inte ville inordna sig lyckades Stalin i flera år förtrycka och nästan förinta Ukrainas befolkning. Han försökte också ta ifrån dem deras stolthet och allt som var ukrainskt, vilket nu även Vladimir Putin försöker göra.  

Putins krig mot Ukraina är inte första gången Ryssland försöker kuva landet. Men den här gången har väst reagerat. Aktivisterna tillfångatog alla som visade minsta vilja till motstånd. De deporterade dem till Sibirien eller dödade dem för att snabbt komma åt Ukrainas välstånd, som vida översteg Sovjetunionens. De beslagtog ukrainarnas jord, boskap och till och med verktygen de använde. Befolkningen tvingades arbeta för Sovjetunionen mot att sovjetmakten betalade tillbaka en bråkdel av det värde de arbetat ihop. 

För bokens Katya pågår livet först som vanligt. Men snart anklagas allt fler i Ukraina för att vara folkets fiender. Följden blir att ingen vågar opponera sig mot Stalins förtryck. Katya och hennes familj får kämpa för sin överlevnad när svältkatastrofen drabbar. Älskande skiljs från varandra. Vänner blir fiender. Drömmen om frihet i det egna landet känns alltmer avlägsen. 

Katya och hennes familj och grannar tvingas till slut ansluta sig till kollektivet. De sätter potatis, hirs och havre och tar hand om djuren som tidigare. Men i stället för självförsörjningens glädje och tillfredsställelse är ersättningen nu en svältlön, eftersom det mesta de producerar skickas vidare till Sovjetunionen. Katyas make och syster mördas bara för att de försöker att inte svälta ihjäl. I augusti 1932 utfärdar Stalin nämligen en statsövergripande förordning som kallas ”lagen om fem spikelets” och innebär tio års fängelse eller döden för den som tas på bar gärning med statens egendom – vilket inbegriper även en handfull spannmål, rutten potatis från en åker eller fisk från en flod. Beväpnade aktivister patrullerar landsbygden och sitter i bevakningstorn; de skjuter, slår och griper män, kvinnor och barn som försöker undgå svält genom att äta de själva har odlat och samla mat från den mark de har levt på hela livet. 

Erin Littekens väg till Ukrainas historia och svältkatastrof började med att hon ville förstå de historier som berättades för henne som barn, om hur hennes gammelmormor och tre barn flydde från byn i västra Ukraina under andra världskriget. Matbristen efter kaoset med kollektiviseringen, och Stalins vägran att sänka spannmålspriserna, ledde till uppskattningsvis 8,7 miljoner döda. Detta inbegrep människor från Ukraina, Kazakstan och vissa delar av Ryssland. På grund av bristande uppgifter har dödssiffrorna varierat, men Ukraina uppskattas ha förlorat en åttondel av sin befolkning i denna påtvingade svältkatastrof. Samtidigt exporterade Sovjetunionen 1932 tonvis med äpplen och tomatpuré, tunnor med inlagda grönsaker, honung, mjölk och nästan två miljoner ton spannmål.  

"Kievs döttrar" är en skakande skildring av Stalins grymhet, men också av människans styrka och vilja att försvara sitt land. Litteken visar att även i de mörkaste tider kan motståndsviljan och kärleken vinna över ondskan. Precis som Stalin försökte knäcka den ukrainska nationalismen och kulturen, som han såg som ett hot mot den sovjetiska ideologin, försöker Putin göra detsamma i Rysslands pågående krig mot Ukraina. Och på nytt försöker han knäcka Ukrainas försörjning genom att hindra all export av spannmål och bomba all infrastruktur han kan komma åt. 

Hur Putins krig mot Ukraina slutar vet vi inte. Men min förhoppning är att Putin efter alla krigsbrott kommer att ställas inför rätta i Haag. För första gången i historien har hela västvärlden reagerat på vad som sker i Ukraina. Alla borde läsa Erin Littekens bok för att förstå att Sovjetunionens diktatur fortfarande existerar, nu i Rysslands namn, och att Ukraina förtjänar hjälp för att kunna bestå som en självständig demokrati i Europa. 

Mats Lönnerblad