Föreställ er hur en välbärgad man i Storbritannien år 1700 levde. Fast han hade tillgång till tidens bästa matvaror, hälsovård och lyxartiklar riskerade han att dö i smittkoppor, syfilis eller tyfus. Om han behövde opereras eller hade tandvärk var behandlingen smärtsam och förde med sig betydande risk för infektioner. Om han var bosatt i London var luften han andades sjutton gånger så förorenad som i dag. Att resa, även inom Storbritanniens gränser, skulle ta flera veckor, och större delen av världen var otillgänglig för honom.

Tekniken har förbättrat människors liv, även om den också är en stor fara om den används fel, som inom krigsindustrin. Men också synen på moral har förändrats. På 1700-talet saknade kvinnor tillträde till universiteten, och om vår välbärgade britt var homosexuell fick han inte visa sin kärlek öppet – ”sodomi” kunde leda till dödsstraff Under slaveriets kulmen i slutet av 1700-talet, när européerna ville exploatera den amerikanska kontinenten, var en betydande del av jordens befolkning förslavad; i dag rör det sig om mindre än 1 procent. På 1700-talet levde ingen i demokrati; i dag gör halva världen det. 

Förföljelser av religiöst oliktänkande var vanlig förr. Mellan 1209 och 1229 genomförde påven med det missvisande namnet Innocentius III det albesinska korståget med målet att utplåna katarerna, en ortodox kristen sekt, i södra Frankrike. Han lyckades; vid 1350 var katarismen närmast utraderad i hela Europa. Även den brittiska historien är späckad med exempel på monarker som försökte slå ner religiösa oppositionsrörelser. I dag råder religionsfrihet i hela västerlandet, vilket bådar gott för framtiden om också utvecklingsländer utanför Europa ansluter sig. 

Ideologiska utrensningar var vanliga ända in på 1900–talet, också i västvärlden. Under Långa Knivarnas natt krossade Hitler oppositionen inom sitt eget parti och befäste sin position som Tysklands härskare. Under diktatorn Stalins stora utrensningar mördades en miljon människor bara mellan 1936 och 1938, för att avlägsna allt motstånd mot honom. Och i dag framstår Nordkoreas förvaltningskultur som betydligt mindre anpassningsbar är Sydkoreas, vilket bland annat manifesteras av Nordkoreas ekonomiska stagnation och att en diktator styr landet. 

1900-talets historia visar tydligt, särskilt i nazismen och stalinismen, hur ofta moralisk regress inträder. Under andra världskriget hade Nazityskland omkring elva miljoner tvångsarbetare, av vilka 75 procent var civila; i Stalins Gulagläger tvångsarbetade som mest sex miljoner människor, eller 8 procent av den arbetande befolkningen. Dessvärre kan vi inte ta för givet att regresserna bara var undantag från en pålitlig moralisk evolution. Först efter digerdöden på 1300-talet började det införas fri arbetskraft i Europa, och det dröjde länge innan slaveriet upphörde helt. 

Freden kan vi inte heller ta för given, nu eller i framtiden. Rysslands invasion av Ukraina är en bister påminnelse om att krig kan uppstå i regioner där det har rått fred i decennier, och att initialt mer begränsade konflikter kan driva världens största kärnvapenmakter farligt nära gränsen för en direkt konfrontation. Mycket tyder på att risken för de kommande hundra åren förblir oacceptabelt stor. 

Att civilisationer går under behöver i och för sig inte betyda att människan utplånas. Även om andra världskriget var det hittills dödligaste kriget minskade det inte den globala befolkningen. Men med dagens kärnvapenarsenal skulle ett fullskaligt kärnvapenkrig kunna döda en mycket större del av världens befolkning än någon tidigare katastrof i historien. Därför måste det vara vår plikt att se till att detta aldrig får ske. 

Både i dag och under de närmaste århundradena står vi inför hot som kan utplåna oss alla. Om vi förstör det här, är det förstört för alltid. Vi lever ju också i en tid när vi är på väg att förbruka våra ändliga reserver av fossila bränslen och pumpar ut föroreningar som kan påverka oss i hundratusenstals år. 

Det är en tid då flera katastrofer skymtar i horisonten – men också en tid då vi ännu kan sätta stopp för tyranner som hotar att använda kärnvapen för att nå sina orättfärdiga militära mål. William MacAskill påpekar att just vår tid kan bli avgörande för att framtiden åter skall kunna hamna på rätt spår. Det finns ingen lämpligare era för en rörelse som står upp inte bara för vår egen generation eller våra barns generation, utan för alla kommande generationer. 

Mats Lönnerblad