Detta är facit från en stor kupp som resulterade i bland annat över 150 miljoner i en exitvinst. Den huvudmisstänkte som stal den största delen av företaget avslöjade sig själv till slut. Det skedde genom ett försök till skatteplanering som resulterade i en tvist med skattemyndigheten. I detta sammanhang tvingades han att hålla sig till sanningen att han vid tillfället när brottet begicks inte ägde inflytande i det företag han olagligt lagt beslag på. Men sedan bedragaren hade avslöjats, avled han efter kuppen, och efterlämnade ett mångmiljonarv, till sin fru och sina barn, som fortfarande inte vill erkänna att deras far var en brottsling, i ett försök att få behålla hela arvet åt sig själva.

Hur bedragaren gått till väga tillsammans med sina kumpaner blev föremål för en tvister i Stockholms tingsrätt, som aldrig brydde sig om att: ”Likhet inför lagen” är en mänsklig rättighet. Företagaren som blivit bestulen på sina aktier och sitt hela sitt företag, på patenter och varumärken och fastigheter åberopade att tingsrätten skulle godkänna ett editionsföreläggande som visade att bedragaren vid tillfället som brottet begicks aldrig hade förvärvat företaget, vilket bedragaren aldrig kunnat styrka, men företagaren nekades av tingsrätten att få editionsföreläggandet beviljat. Enligt FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, artikel 7 och även och även enligt FN:s konvention om civila och politiska rättigheter, artikel 26 följde tingsrätten inte genom sitt agerande vad som gäller i fråga om likabehandling .

Den Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EKMR) är likhet inför lagen enligt traktaten bindande för svenska myndigheter och domstolar men som många domstolar i Sverige tyvärr ändå inte följer, när det gäller både brottsmål och tvistemål, vilket jag skrivit om i många artiklar och böcker. Att lägga beslag på ett helt företag utan några giltiga förvärvsavtal borde aldrig ha kunnat ske, eftersom vare sig bedragaren eller hans medbrottslingar inte kunde visa upp några förvärvsavtal. Därför borde självfallet tingsrätten beviljat kärandens krav på att kaparen skulle kunna bevisa att han hade förvärvat både aktierna och företaget. Kärandens advokat i ett av målen som följde hade yrkat att tingsrätten skall förpliktiga svaranden att förete bestyrkt kopia av köpeavtal eller annan fångeshandling samt styrelsebeslut och andra handlingar avseende förvärvet av 30.000 aktier som olovligen har förvärvats. Men detta nekades.

Sedan tecknandet av Europakonventionen är avsteg från ”Likhet inför lagen” i avseende som berör konventionen att betrakta som konventionsöverträdelser, ändå följer staten Sverige inte de följdprotokoll till Europakonventionen där konventionen expanderas till att omfatta alla rättigheter som erkänns i nationell lag. Undantag från principen innefattar diplomatiskt och juridisk immunitet. I svensk rätt är principen fastlagd i 1 kap 9 § regeringsformen (RF) som lyder: ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inte den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen som iakttaga saklighet och opartiskhet” vilket dock aldrig skett i detta mål, där hovrätten nekade prövningstillstånd och målet blev därför heller aldrig blev prövat i Högsta domstolen (HD)

När målet skulle prövas i hovrätten visade det sig snabbt att hovrätten fattade ett beslut som var jävigt. De bägge advokaterna som försvarade brottslingarnas försökte göra allt för att målet inte skulle prövas och det blev till sist hörda av advokaten som var ordförande i deras företag – han hade nämligen omskolats till hovrättsdomare – och var den som avgjorde att målet inte borde prövas. Detta är enligt mitt förmenande en fråga om uppenbart jäv i domstol. En rättsskandal per se.