Bokens titel: Kriget  mot väst Att bemästra en tid av oförnuft  
Författare Douglas Murray
Översättning: Öyvind Vågen
Nopolar Publishing

Alltför ofta missförstår vi fullständigt vad som står på spel. Vi tillåter att den här striden kallas för tillfällig eller perifer eller avfärdar den rentav som ett kulturkrig, anser författaren och journalisten Douglas Murray.Demokrati och tanken om mänskliga rättigheter är två av de goda ingredienserna i Västerlandets kultur som måste försvaras, menar författaren Douglas Murray.

Douglas Murray skriver regelbundet för tidningar som The Times och Wall Street Journal, och han talar offentligt bland annat i det brittiska och europeiska parlamentet och i Vita huset. I boken "Kriget mot väst" visar han hur hela den västerländska kulturen undermineras när den utsätts för massiv kritik både utifrån och inifrån. Delar av kritiken må vara berättigad, men sammantaget förkastas allt vad den västerländska civilisationen har åstadkommit, samtidigt som andra kulturer i stället oreserverat hyllas, menar han. Under bara några årtionden har den västerländska traditionen gått från att vara hyllad till att bli först pinsam och anakronistisk och slutligen på gränsen till skamlig, anser Murray.

I boken utforskar Douglas Murray  hur den västerländska civilisationens kritiker högaktar varenda kultur så länge den inte är västerländsk. Till exempel menar de att alla ursprungsfolks tanketraditioner och kulturella uttryck förtjänar att hyllas, men bara så länge ursprungskulturerna inte är västerländska. Det leder till att de icke-västerländska traditionerna kommer undan med illdåd som är precis lika monstruösa som allt som har hänt i Västerlandet. Och en ny generation sväljer med hull och hår föreställningen att mänskliga rättigheter är en historisk och global norm som har fått fotfäste fotfäste överallt.

Kriget mot väst förs i olika former av media och genom hela utbildningssystemet. Det brer ut sig över hela kultursektorn där alla större kulturinstitutioner tar avstånd från sin kulturella bakgrund, antingen frivilligt eller för att de pressas. Och nu förs kriget även på USA:s högsta politiska nivå, där en av den nya administrationens första exekutiva order handlar om att kräva ”rättvisa” och att nedmontera vad de kallar ”systematisk rasism" som påstås råda i västvärlden. Vi verkar vara i färd med att döda gåsen som värper glänsande guldägg, menar Murray.

Om väst ska överleva måste även våra kulturella framsteg framhållas.

Hur representanter från olika länder förtalar västvärlden visade Robert Mugabe när han kom till makten i nuvarande Zimbabwe (dåvarande Rhodesia). På den tiden var den förväntade genomsnittliga livslängden i landet under 60 år. Efter hans styre, eller snarare vanstyre, under ett kvarts sekel hade den nästan halverats för både män och kvinnor. Mugabe gjorde det lätt för sig genom att lägga beslag på all egendom som de invandrade engelsmännen tidigare ägde, som gav god avkastning och sysselsättning åt civilbefolkningen. Mugabes regering hade dessutom mage att kräva att Storbritannien och USA ”förbehållslöst skulle be om ursäkt för sina brott mot mänskligheten”.

Utvecklingen var liknande på andra håll när demokratin i många utvecklingsländer ersattes av brutal diktatur. För sex årtionden sedan var Uganda nettoexportör av livsmedel och en av Afrikas kornbodar, men under årtiondena närmast efter avkoloniseringen blev landet på gränsen till oförmöget att föda sin egen befolkning. I Egypten har genomsnittslönerna sjunkit sedan avkoloniseringen.

Människor som väljer att hata västvärlden hatar alltid kapitalismen och är ständigt redo att blunda för misslyckanden i andra ekonomiska system. Det gäller även västerländska intellektuella som Jean-Paul Sartre, som i ett förord till ett verk av antikolonialisten Frantz Fanon hånade de västerländska demokratierna. Under sin tid som finansminister i Labour hade John McDonnell inga problem med att i det brittiska parlamentets underhus hylla Mao Zedong; den ledare som uppskattas ha varit ansvarig för sextiofem miljoner människors död. Syriens utrikesminister hudflängde Västerlandet för dess främlingsfientlighet och fördomsfullhet, men hyllade Fidel Castro – som under fyra årtionden vägrat att hålla ett enda fritt demokratiskt val.

Om väst ska överleva måste även våra kulturella framsteg framhållas. Jag delar därför Douglas Murrays åsikter att vi som har turen att leva i en demokrati måste försvara oss mot orättfärdig kritik mot såväl kapitalismen som den kristna religionen och vårt kulturella arv. Och dessutom måste vi förbli stolta över vårt arv och utveckling.

Mats Lönnerblad