Resningsansökan: Målnummer Ö 431-25. Krav på rättsligt ansvar för svenska domstolar enligt artikel 1 i Europakonventionen.(EKMR): en artikel som domstolarna inte har följ. I talan mot Svenska staten till Högsta domstolen i Mål 8259-24 som gäller allvarliga rättegångsfel som aldrig har prövats i någon domstol, har Högsta domstolen nu inte beviljat prövningstillstånd.

Europakonventionen artikel 1 är en grundläggande bestämmelse när det gäller tidsåtgången för denna rättegång och de mycket grova rättegångsfel som skett inte åtgärdats redan innan förberedelsen och slutförhandling i Mål T 391-15 och i samband med överklagande till högre rättsinstanser som pågått under 13 år, som framgår Mål av resningsansökan i Mål Ö 431-15 i både tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen i Mål Nr 8259-24 som inte meddelat prövningstillstånd, men som ställt sig positiv till den resningsansökan som nu har lämnats in där frågan om varför all denna tidsåtgång som skett alldeles i onödan och varför svaranden i detta fall aldrig följt något av de undertecknade och godkända avtalen mellan parterna.

Ett mål som skulle kunnat avgöras på tre månader efter att svaranden Jet Print Storbilder AB (Jet Print) i detta mål lagt ner sin talan mot Digital Print Center Europe AB(DPC) redan i Stockholms tingsrätt – och därför inte äger rätten att ta upp omständigheterna i detta mål – i någon annan rättsinstans. Vad artikel 1 i EKMR klargör är ett krav på aktivt ansvar för att bägge parterna skall behandlas lika i domstol inte har följts i någon instans under denna rättegång. Staten måste klargöra genom att säkra dessa rättigheter vilket betyder att inte bara undvika de kränkningar som skett utan också vidta åtgärder för att förhindra fortsatta kränkningar mot alla som drabbats av brott mot lagar och förordningar.

Svenska staten måste också erkänna de grova kränkningar som har skett genom att svaranden inte följer avtal och EU:s direktiv, och tillåter käranden att få höra de vittnen som skulle avgjort målet redan i den första rättsinstansen. Och den tidsåtgång som sker när detta inte sker i vare sig den första huvudförhandlingen – utan även i samband med överklagande – där de grova rättegångsfel som redan skett i första rättsinstans att aldrig vare sig utretts åtgärdats i samband med alla överklaganden till myndigheter och domstolar. Svenska staten är således i samband med olika överklaganden i denna resningsansökan åtgärda och reparera, samla in betydelsen av åberopade bevis som aldrig har prövats och ekonomiskt kompensera de som drabbats av dessa rättighetskränkningar. Misslyckas Svenska staten med detta – genom att bara ignorera tjänstemännens grova rättegångsfel eller blockera åberopade vittnen – handlar det om artikel 1 i EKMR.

När det gäller frågan om avgångsvederlag har dessutom domstolen ignorerat att i detta fall när käranden åberopat vilka regler som gäller för självständiga handelsagenter, när svaranden som är anställda i Jet Print påstår att undertecknad aldrig har lämnat fram några bevis att käranden har rätt till avgångsvederlag När bevisen om denna rätt och de regler som gäller redan skickats in både i första rättsinstans och i samband med olika överklaganden. I § 28 Lag (1991: 351) om Handelsagentur som redan åberopats i första rättsinstans som tingsrätten fattat beslut om att det är ett handelsagenturavtal framgår tydligt i lagen: ”När agenturavtalet upphör, har agenten rätt till avgångsvederlag, i den mån som stipulera ”1§ Agenten har tillfört huvudmannen nya kunder med den befintliga kundkretsen. Och huvudmannen kommer att ha väsentlig fördel av förändringen, och eller väsentligt ökat handeln med den befintliga kundkretsen och huvudmannen kommer att ha väsentlig fördel av dessa förändringar.”

2. Avgångsvederlag är skäligt med hänsyn till samtliga omständigheter, särskilt agentens förlust av provision på avtal med de i första punkten angivna punkten angivna kunderna. ” Vilket i detta fall gäller de kunder som redan är kund hos undertecknad som handelsagent och jag får en förfrågan om ett nytt uppdrag som sedan svaranden påstår inte skulle vara min kund. Avtalet uppgår till högst ett belopp motsvarande ett års ersättning beräknat efter ett genomsnitt under de senaste fem åren efter den kortare tid som uppdraget har varat. ”Avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för agenten i bestämmelserna i denna paragraf är inte bindande för agenten”

Som framgår tydligt i denna långa process är det Jet Print som sagt upp avtalet mellan parterna- först sedan Jet Print förstått – utan att rätta till problemen – begått avtalsbrott redan i inledningen av samarbetet mellan parterna som Jet Print godkänt genom att i det första avtalet nekat käranden att tillsammans med sin revisor för att granska alla uppdrag som inkommit genom hans försorg bolag och enskilda firma som är involverade i detta ärende. För att utreda vilket avgångsvederlag Käranden har således under 13 år blivit nekad av sin huvudman att räkna ut det exakta avgångsvederlag jag har rätt att fordra. I § 14 som käranden åberopat i Handelsagenturlagen där det också framgår att: ”Agenten har rätt att från huvudmannen få alla upplysningar som denne har tillgång till som agenten behöver för att kunna kontrollera provisionsnotan innehåller de provisionsbelopp som är intjänade. Till sådana upplysningar hör utdrag ur huvudmannens bokföring”

Denna rätt har käranden förnekats oss under 13 år. Trots att handelsgenturlagen föreskriver att ”Agenten är inte bunden av avtalsvillkor som är mindre fördelaktiga för honom än bestämmelserna i denna paragraf” Dessutom förtydligas på att sätt som inte går att missförstå i någon domstol: Om huvudmannen inte inom skälig tid efter det att begäran om att få granska Jet Prints bokföring i detta fall lämnar sådana upplysningar eller uppgifterna i provisionsnotan är oriktiga som vi redan kunnat bevisa, har ju agenten rätt att granska huvudmannens bokföring i den omfattning som behövs.

Huvudmannen får därvid avgöra om granskningen skall utföras av agenten själv eller en auktoriserad eller godkänd revisor som agenten har utsetts, men som Jet Print förnekat att någon av oss skulle ha rätten att granska deras bokföring. Förhoppning är nu är sedan käranden meddelat Högsta domstolen (HD) att han önskar svar hur jag skall gå vidare i detta mål, där han hade att välja mellan resning eller överklaga direkt till Europadomstolen i Strasbourg, svarar HD genom sitt beslut att det bör ske genom ett resningsförfarande – som käranden nu yrkar får förtur till genom att ingen domstol hittills förstått allvarligt att inte pröva alla grova rättegångsfel som skett, som käranden åberopat i detta mål.

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt