Den urgamla regeln på latin klargör att ”Avtal skall hållas”, Den fastslår att regeln att de avtal som parterna kommit överens om – är juridiskt bindande – och får därför inte ifrågasättas av någon domstol. Sker inte detta och domstolen felaktigt skulle påstå att svaranden äger rätten att bestrida, sedan svarande lagt ner sin egen talan mot Digital Print Center Europé AB (DPC) – det som bägge parterna skriftligen kommit överens om – som i detta fall, genom att felaktigt påstå att bägge avtalen skulle vara preskriberade i både mellandom och slutförhandling redan i första rättsinstans att avtalen är det ju omöjligt att överklaga målet till nästa rättsinstans. Att dessutom inte tillåta att de skriftliga bevis som inlämnas i domstolen får beaktas i slutförhandlingen – redan i första rättsinstans – gör ju att käranden som är självständig handelsagent förlorar ett mål som sedan inte går att överklaga till någon rättsinstans, genom de mycket grova rättegångsfel som begåtts i tingsrätten.

Rätten för att skydda den enskilde och garantera en rättssäker domstolsprocess i målet mot Svenska staten Ö 8259- 24 i Högsta domstolen kommer till uttryck i både Regeringsformen (RF) och Europakonventionen som käranden åberopat både i alla överklaganden fastställs i 2 kap 2 kapitlet 11 § i RF, År 2020 skedde en lagändring som fortfarande inte följs i Sverige när det gäller den skäliga tidsåtgången redan i första rättsinstans. Där det framgår att: ”En rättegång ska genomföras rättvist och inom skälig tid”, vilket heller inte har skett i Mål T 391-15. En advokat utan någon som helst domarerfarenhet, tvingade käranden att stämma om, trots att bara fordringsanspråken skulle överföras till Uddevalla tingsrätt. Rådmannen Arne Åkerström har aldrig erkänt Beatrice Rämsells felaktiga beslut, trots att hon tvingade lämna tillbaka avgiften för den felaktiga omstämningen.

Genomgången av skriftliga bevis som aldrig har prövats i domstol borde ha tillåtits både under förberedelsen, mellandom och i samband med huvudförhandlingen i Mål T 391-15, vilket visar att domstolen vare sig i första instans eller i samband med överklaganden följt de rättsregler som gäller i svensk processrätt som framgår tydligt genom av bland annat ”kontradiktionsprincipen och parternas likställdhet” . Kravet på domare att studera de skrivna rättskällorna såsom de lagar som vi åberopar, förarbeten och prejudikat har således inte följts i prövningen av detta mål. Svenska domare har ett grundläggande ansvar att följa de rättskällor som är relevanta för deras uppgifter, inklusive förordningar lagar, förarbeten och prejudikat. Detta är inte bara en fråga om professionellt ansvar, utan en rättslig skyldighet.

Vad som framgår av tvåpartsavtalet mellan parterna som Jet Print Storbilder AB (Jet Print) aldrig har följt som inlämnades som bevisning i Uddevalla tingsrätt redan 2015-02-16 (som bifogas) denna resningsansökan framgår att Jet Print aldrig följt detta avtal som innebar att Jet Print skulle anpassa sina priser och utbetala 30 procent i provision vilket aldrig har skett och låta käranden ensam eller tillsammans med min revisor varje år granska Jet Prints bokföring vilket var en förutsättning för att samarbetet skulle fungera friktionsfritt. Avtalet som förlängs stipulerar ju att ”granskning av Jet Prints eller bifirmans bokföring, sker på plats i Uddevalla av käranden personligen eller hans revisor en gång per år” vilket Jet Print aldrig tillåtit käranden att göra genom att påstå att det skulle var hemligstämplat material. I förlängningsavtalet framgår dessutom att ”alla arbeten till Jet Print faktureras från den 1 mars 2013 genom kärandens försorg” vilket Jet Print heller aldrig har tillåtit, för att sedan kapa deras gemensamma hemsida så käranden inte längre kan bedriva någon verksamhet alls.

Både bokföringsbyrån, och den revisor som käranden åberopat i denna tvist och yrkat att höra i huvudförhandlingen i denna resning har ju reagerat hur illa käranden behandlats av sin huvudman i en inlaga som inkom från chefen för kärandens bokföringsbyrå till Högsta domstolen 2020 framgår (som bifogas) att han anser att ”När det gäller kärandens framgångar som självständig handelsagent hos sin tidigare huvudman ekonomiansvarige. Vi anser att hans skadeståndskrav, som han tidigare uppnådde för sin tidigare huvudman, nu med den 30-procentiga provision som finns stipulerad för hans samarbete med sin nya huvudman under hittillsvarande period borde uppgå till nio miljoner;” I rapporten från kärandens revisor framgår att han i sin tur att han anser enligt bifogade uttalande som skickades till Uddevalla tingsrätt 2018-04-24 skulle uppgå till 2.935.636 kronor, per år, under hela avtalsperioden som framgår av kundstatistiken från 2008, som bifogades till domstolen.

Kärandens yrkande till Lagmannen Johan Sanner som aldrig biföll kärandens begäran att all kärandens betydelsefulla bevisning som skulle tas upp i samband med huvudförhandlingen kunde han inte tillåta varför käranden aldrig fick någon ”rättvis rättegång”. Inte heller bifölls kärandens inlagor om begäran om edition, trots att de regler som gäller om processuell edition framgår av 38 kap 2 § i rättegångsbalken. I regelns första stycke föreskrivs att ”innehar någon skriftlig handling som kan antagas som bevis, vare han skyldig att förete den”. Regeln ställer enligt sin ordalydelse upp tre olika krav som behöver vara uppfyllda för att parten skall ges rätt att ta del av handlingen.

Det ska vara fråga om en ”skriftlig handling”, den mot vilken edition riktar sig till ska ”inneha handlingen” och handlingen ska antas äga betydelse som bevis. Alla dessa krav har käranden uppfyllt utan att hittills fått gehör från någon domstol både i samband med huvudförhandling och i samband med alla överklaganden

Mats Lönnerblad
Författare och skribent i finansrätt