I  Sverige motverkas grova rättegångsfel främst genom ordinarie rättsmedel som överklagande och resning. Om dessa inhemska instanser inte ger rättelse kan Svenska staten ställas till svars för skadestånd, eller gör att ärendet kan anmälas till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) Justitieombudsmannen (JO)  och Justitiekanslern.

Följande konkreta tillvägagångssätt och instanser kan nu användas för att agera mot felaktigheter i det svenska rättsväsendet:  Tjänstemannaansvaret som nu har återinförts den 16 april 2026 och skärpts för att stärka skyddet mot maktmissbruk, korruption och otillåten påverkan där bland annat både svenska domstolar och kommuner gör sig skyldiga till. Detta sker genom det nya brottet ”missbruk av offentlig ställning” samt höjda minimistraff för grovt tjänstefel som sker hos både domstolar myndigheter och kommuner,

Tjänstemannaansvaret kriminaliserar uppsåtliga brott mot lagar och regler för att uppnå otillbörliga förmåner eller missgynna andra, och omfattar både statliga, kommunal verksamhet  och vissa privatanställda. Lagrådet vägrade först att  svara på varför lagen inte införts tidigare,  trots riksdagens beslut, när jag riktade frågan direkt till Lagrådet. Då riktade  Lagrådet  istället juridisk kritik mot hur förslaget formulerats. Lagrådet  menade att lagtexten gav för stort tolkningsutrymme och riskerade att bli otydlig och svårtillämpad, vilket kunde skapa rädsla och tystnadskultur inom offentlig sektor.  Trots omfattande kritik från fackförbund och Lagrådet röstade Sveriges riksdag den 15 juni 2026 igenom propositionen för att möta medborgarnas krav på ett tydligare individuellt ansvarsutkrävande som nu gäller som lag i vårt land.

Regeringens proposition 2025/26: 217  och en detaljerad kritik från Lagrådet finns nu att läsa direkt via  Lagrådets yttrande,  om att ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar har införts. Lagrådet beviljade ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar den 13 april 2026  Prop. 2025/26:217. Allmänheten har ett berättigat krav på att offentlig verksamhet som för nu visar att utskottet ställer sig bakom förslaget om utökat straffrättsligt ansvar  för offentliganställda vilket nu även gäller domstolar som inte följer tvingande lagar och förordningar, vilket betyder att Sverige nu visar vägen för att all offentlig makt skall utgå från folket och inte från de som innehar den juridiska och ekonomiska makten i vårt land även om vi fortfarande inte har någon större direktdemokrati att tala om.

Begäran om att Svea hovrätt snarast återförvisar Mål 8683-26 eftersom ingen domstol hittills prövat frågan varför avtal som godkänts som aldrig följts och vittnen som aldrig fått höras vilket strider mot tvingande lagar som Sverige förbundit sig att följa som skulle förändrat en hel rättegång där käranden som är handelsagent  först vunnit i Stockholms tingsrätt där huvudmannen via Kronofogden yrkat att detta målet skulle ogillas ändå prövades  efter svaranden överklagande till Högsta domstolen och huvudmannen tog tillbaka alla sina krav och i den domstol målet mot huvudmannen flyttades sedan till den ort där huvudmannen har sitt säte i Uddevalla.

Lagstiftningen om utökat tjänstemannaansvar innebär att det straffrättsliga ansvaret skärpts och att ett nytt brott, missbruk av offentlig ställning, införts i brottsbalken. För domare innebär detta följande: En ny bestämmelse gör det straffbart att med uppsåt, i strid med lag eller annan författning, vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i syfte att otillbörligt gynna eller missgynna någon. Detta kan exempelvis aktualiseras vid domstolstrots eller om en domare medvetet frångår gällande rätt för att gynna en part genom att inte pröva betydelsen av godkända och bevittnade avtal. Minimistraffet för grovt tjänstefel har skärpts till fängelse i ett år och sex månader. Straffet för missbruk av offentlig ställning är böter eller fängelse i upp till två år, och vid grovt brott fängelse mellan ett och ett halvt och sex år. Reformen syftar till att motverka korruption, jäv och maktmissbruk. Den understryker domarens skyldighet att följa objektivitetsprincipen och döma efter saklighet och opartiskhet.[

För ordinarie domare gäller dock alltjämt det grundlagsskyddade anställningsskyddet, vilket innebär att de inte kan avsättas eller skiljas från sin tjänst hur som helst, utan endast om de genom grovt åsidosättande visat sig uppenbart olämpliga. Tjänstemannaansvaret handlar uteslutande om hur statliga och kommunala tjänstemän utför sitt arbete, och huruvida de begår brott som exempelvis tjänstefel. Tjänstefel är ett straffbart tjänsteansvar för domaren vid uppsåtlig eller oaktsam lagöverträdelse i myndighetsutövning, medan ett grovt rättegångsfel är ett formellt handläggningsfel som kan leda till att domen rivs upp (domvilla). Att domstolen förbiser ett avtal i sin sakprövning är i första hand ett materiellt fel som ska överklagas.

Om en domare medvetet eller av oaktsamhet är partisk och enbart gynnar den ena parten, är det en fråga om tjänstefel enligt 20 kap. 1 § Brottsbalken.  Det strider direkt mot grundläggande principer om en rättvis rättegång. Opartiskhet är ett grundkrav. Enligt svensk lag har domstolen en skyldighet att agera helt opartiskt och sakligt. Domaren får inte ta ovidkommande hänsyn eller otillbörligt gynna någon part.  Om en domare är partisk kallas det för jäv. En domare som misstänks vara jävig måste omedelbart anmäla detta, vilket aldrig har skett i Mål T 391-15. Om en domare agerar partiskt under en förhandling eller dömer därefter, betraktas det som ett rättegångsfel. Det innebär att den berörda parten kan överklaga domen och i många fall få den ogiltigförklarad så att målet prövas på nytt av en annan domare vilket nu måste ske.

Om en domare medvetet eller av oaktsamhet åsidosätter sin opartiskhet måste  det leda till åtal för tjänstefel, och i mycket allvarliga fall leda till att domaren skiljs från sin tjänst. Men vad Svea hovrätt nu måste pröva om det kan vara rimligt att en domare struntar i att både följa det regelverk som gäller enligt avtalslagen, handelsagenturlagen och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Täby 2026-06-14