[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Stockholms tingsrätt klarar inte hanteringen av tvistemål
Av Mats Lönnerblad - 25 september 2000

Det är den stora anhopningen av tvistemål mot banker och försäkringsbolag, med anledning av den svenska bankkrisen ( 1987 - 1993 ), som har gjort att Stockholms tingsrätt förlorat kontrollen över alla inkomna  tvistemål.

Bara mot Nordbanken fanns det över 2000 mål, när vi sist kontrollerade vilka mål som var aktuella. Eftersom jag i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen också har som uppgift, att följa upp och läsa igenom pågående mål, ser jag också vilka grova rättegångsfel som begås, utan att dessa fel någonsin åtgärdas.

De vanligaste felen är att rådmännen gör sig skyldiga till är att inte bry sig om att ta upp alla grunderna i målen, som de är skyldiga att göra. Den rådman som Rolf Jonsson, ordförande i Pisksnärten Whiplashskadades rehabförening, lyfter fram i sin artikel utgör inget undantag i dessa sammanhang.

Vare sig lagmannen eller rådmännen vid Stockholms tingsrätt bryr sig heller inte om att följa,  EG-rätten eller Europakonventionen i tvistemål, trots att de är skyldiga att göra detta, sedan Sverige anslöt sig till den Europeiska unionen.

I ett nyligen avdömt mål, som avgjordes utan kallelse till huvudförhandling mitt i sommaren, som handlade om  uppsägningen av bankgarantier, sade rådmannen Carl R Nyström att målet redan var prövat i sak, fastän målet  bevisligen efter närmare 10 år fortfarande inte är  prövat i någon enda rättsinstans. Det finns  protokoll från hovrätten, bevisar att det som frågan handlar om, inte varit uppe i rätten.

Men rådmannen Carl R Nyström utgör inte det värsta exemplet i dessa sammanhang. I ett tvistemål som jag tagit del av från Stockholms tingsrätt, förekommer inte mindre än 40 ( ! ) mer eller mindre grova rättegångsfel. Den förlorande parten beklagade sig, genom sitt ombud, såväl hos Justitiekanslern som hos Svea hovrätt, utan att få gehör för sina klagomål.

Hellre än att processa ihjäl sig själv gjorde han därför upp med sin motpart i Svea hovrätt. Det är således helt rätt som Rolf Jonsson påstår att domstolen hellre förlitar sig på inkallade s k "sakkunniga" än att ta ställning till sakfrågorna i målen, på rätt sätt som domstolen är skyldig att göra.

Det är också vanligt att domarna tillåter advokaterna att driva målen, på ett sätt som kollrar bort domarna, så att de till slut inte förstår vad som är viktigt i målen. Det är därför väsentligt  att den utredning som den f d justitieministern Laila Freivalds föreslagit snarast blir klart så att Sverige på nytt få ett rättsystem som fungerar och oväldiga domare som lärt sig hur lagen skall tolkas.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida