[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Domarnas bisysslor förgiftar rättsstaten
Av  Bankrättsföreningen -  23 oktober  2000

Sveriges högsta domare tillsätts av regeringen efter lång och trogen tjänst i departement och instutitioner. När de sedan intager sina platser gäller det att visa sin tacksamhet mot utnämningsmakten genom att fälla domslut som gagnar systemets fortlevnad i dess olika avarter.

Med ett utvecklat system för bisysslor förblir de politiskt styrda domarna lojala mot det politiska systemet och väljer plånboken före lagboken, vilket förgiftar rättsstaten. 

De politiskt styrda domarna torde ha mycket stora svårigheter att följa grundlagarna och Europakonventionen och blundar för domareden, som skall garantera att alla får en rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Se vidare Rätten till domstolsprövning och en rättssäker process

Några exempel från verkligheten

Hävning av bankregleringen
Först införs en ny lag, som häver bankregleringen och bankerna inleder en okontrollerad utlåning, som slutar i 1900-talets värsta kris inom bank- och finansvärlden.

För att rädda bankerna från konkurs beslutar politikerna att halvera värden på vissa pantsatta tillgångar ( som exempel fastigheter ) och nu plötsligt är det bankkunderna som är konkursmässiga då säkerheten inte täcker lånen.

Ca 60.000  friska företag försattes i konkurs och ägarna förlorade allt som hade skapats under generationer och statsskulden ökade med 1000.000.000.000  (ettusen miljarder ) kronor.

Flera tusen kunder stämde bankerna för brott mot avtal och banklagar. Oförklarligt förlorade kunderna genomgående utan att förstå varför. Svaret finns att hämta hos de politiskt styrda domarna från tingsrätten till Högsta domstolen. Hur skall dessa kunna avge domslut som skulle drabba staten ( utnämningsmakten )  eller bankerna ( som betalar feta arvoden för bisysslor).

Inskränkt yttrandefrihet
För att säkerställa systemets fortlevnad inför politikerna en personuppgiftslag ( PUL ), som är striktare än Europakonventionens direktiv. Härigenom förväntar sig politikerna att den politiskt styrda domarkåren skall döma till tystnad och säkerställa att det förgiftade rättssystemet lever vidare. 

Än så länge kan Internet vara ett andningshål för de som har drabbats av maktens orättvisor. Bankrättsföreningen redovisar nedan juristen Thorsten Senntons senaste brev till riksdagens ledamöter, som ger exempel på bisysslornas  negativa konsekvenser och den politiska infiltrationen i rättssystemet.

Styrelsen
Bankrättsföreningen


 

Jur kand Thorsten Sennton
Box 73, 182 05 Djursholm
Tel 08-753 32 64
Fax 08-755 64 05

Djursholm den 16 oktober 2000

 

 

 

«Fält 6»«Fält 3» «Fält 2»
Sveriges Riksdag

 

 

Till alla riksdagens ledamöter

Det var ingen slump att utredningen om offentligt anställdas bisysslor (not 1) överlämnade sitt betänkande till demokratiministern Britta Lejon samma dag som Laila Freivalds avgick. Utredningen om offentligt anställdas bisysslor tillsattes den 17 september 1998, efter undertecknads fyra första brev till Er riksdagsledamöter, daterade den 1 juli, 27 augusti, 6 september och 14 september 1998. Det fanns ingen möjlighet för Laila Freivalds att vara kvar som justitieminister med tanke på vad som kommer fram i utredningen.

Utredningen omfattar en översyn av bisyssleregleringen inom den offentliga sektorn. Det som intresserar mig är naturligtvis frågan om domarnas bisysslor. Av utredningen framkommer att det är stora skillnader mellan olika grupper och att "bisysslor är exempelvis mycket vanligare bland verkschefer och domare". (not 2) Det framgår att gällande regler innebär att:

"Offentligt anställda hos staten, kommunerna, landstingen och försäkringskassorna får inte ha bisysslor som kan rubba förtroendet för deras opartiskhet (förtroendeskadliga bisysslor). Arbetsgivaren kan också förbjuda arbetstagaren att ha bisysslor som inverkar hindrande på arbetet (arbetshindrande bisysslor) eller som innebär att arbetstagaren konkurrerar med myndighetens verksamhet (konkurrensbisysslor).

De förbud som gäller mot förtroendeskadliga bisysslor är betingade av de särskilda krav på integritet som den offentliga anställningen ställer på arbetstagarna. Kraven kan härledas ur regeringsformen, som slår fast att domstolar och förvaltningsmyndigheter skall iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet." (not 3)

Historiskt sett har grundinställningen varit totalt förbud mot skiljemannauppdrag. Av bakgrunden framgår att:

"Justitieministern och riksdagen gick år 1926 på förbudslinjen. Det avgörande för dem var att det vid skilda tillfällen kommit till uttryck att skiljemannauppdrag inte kunde anses förenliga med justitierådens och regeringsrådens ställning som utövare av landets högsta domsmakt. Justitieråden och regeringsråden blev förhindrade att åta sig några som helst befattningar eller uppdrag vid sidan av domartjänsten om dessa inte kunde anses vara av mera ideell natur. De restriktiva reglerna kom att gälla till år 1970." (not 4)

Av utredningen framgår att:

"Regeringen och riksdagen gick i huvudsak på utredningens förslag (prop. 1970:72). Någon bisysslenämnd blev det dock inte. Några särregler för domarna blev det inte heller. Det föredragande statsrådet ansåg att ett kontrollsystem som grundade sig på ett obligatoriskt tillståndskrav hade nackdelar. Det måste för att bli effektivt medföra ett ganska betungande arbete. Domarna hade med sin utbildning och yrkeserfarenhet särskilda förutsättningar att själva kunna avgöra om en bisyssla skulle strida mot kravet på opartiskhet i tjänsteutövningen. Man behövde inte befara att ett enhetligt regelsystem som omfattade även domarna skulle leda till att förtroendet för domarkåren och domstolarna minskade.

Bestämmelserna om förtroendeskadliga bisysslor har stått oförändrade under de senaste tre decennierna." (Not 5)

Mellan 1926 och 1970 var det alltså helt förbjudet för justitieråden och regeringsråden att ha befattningar eller uppdrag vid sidan av domartjänsten om de inte ansågs vara av mer ideell natur. De nya och så här i efterhand sett helt katastrofala reglerna började gälla 1970. Vi vet nu vilka katastrofala effekter denna legära inställning har fått på rättsutvecklingen i landet. Olof Palme blev statsminister första gången 1969 och den förödande förändring som orsakat vår svenska domarkårs totala korruption ägde rum precis då. Mer exakt efter Olof Palmes tillträde kan inte dessa regler ha börjat gälla. Nu när Ni hunnit läsa min utredning i inlagan till Södra Roslags tingsrätt är jag övertygad om att även Ni ser hur amerikanarna har arbetat. Vi känner numera alla väl till det socialdemokratiska partiets rapportering till och nära samarbete med CIA på den amerikanska ambassaden sedan 1950-talet och omvärderingen av vår svenska neutralitetspolitik är numera välkänd av de flesta svenskar. Vi vet genom min utredning att så fort ett land börjar demokratiseras etableras rotaryorganisationen i landet. I praktiken sätts ett system upp som innebär att muta varje domare (genom skiljemannauppdragen och andra lönande extraknäck) och att styra deras dömande via Rotary för att uppnå en exakt och synnerligen precis styrning utifrån de intressen som skall befrämjas. Det smarta är att styrningen ligger i en organisation som använder välgörande ändamål som täckmantel. På det sättet kan den svaghet utnyttjas som föreningsfriheten innebär. Med en viktig demokratisk och medborgerlig rättighet som täckmantel skyddas hanteringen mycket effektivt.

"Den allmänna regleringen om förtroendeskadliga bisysslor finns i 7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA). Enligt den bestämmelsen får en arbetstagare inte inneha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.

Betydelsen av förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor är först och främst att en arbetstagare i princip inte får åta sig en bisyssla som medför risk för att jäv, mer än i enstaka fall, kan uppkomma mot arbetstagaren i huvudanställningen. 7 § LOA går dock längre än så genom att förtroendet skall upprätthållas även för myndigheten och andra anställda vid den.

Att avgöra vad som är arbetstagarens huvudanställning vållar i allmänhet inga problem. Bestämmelsen i 7 § LOA omfattar alla typer av anställningar, tills vidare eller tidsbegränsade." (not 6)

Av utredningen framgår:

"För att en viss bisyssla skall vara otillåten krävs det inte att den anställde verkligen har varit eller kan befaras bli partisk i ett ärende eller att dennes eller myndighetens förtroende bland allmänheten rent faktiskt har minskat. Det räcker att det har funnits anledning för allmänheten att ifrågasätta myndighetens eller någon arbetstagares objektivitet."

. . . . . . . . . . . . . "Om uppgifterna i bisysslan är av mera kvalificerat slag, finns det ofta nog högre risker, likaså om bisysslan eller bisysselgivaren har beröring med myndighetens arbetsområde." (not 7)

När det gäller domarnas rätt att ha bisysslor, skriver utredningen, gäller i princip samma regler som för övriga statligt anställda. Det finns dock kompletterande bestämmelser som innebär att t.ex. justitieråden skall inhämta skriftliga förhandsbesked av regeringen (enligt 12 § AF). Tjänsteförslagsnämnden för Domstolsväsendet (TFN) lämnar t.ex. besked för hovrätternas och kammarrätternas övriga domare. Lagman i tingsrätt och länsrätt samt chef för hyresnämnd anmäler till domstolsverket. (not 8)

När det gäller påföljder framgår följande av utredningen:

"Ett lönande uppdrag kan vara att anse som en otillbörlig belöning för tjänsteutövning och leda till ansvar för mutbrott enligt 20 kap. 2 § brottsbalken.

. . . . . . . . . . . . . . Enligt bestämmelserna kan en ordinarie domare, förutom skyldighet att avgå med pension, skiljas från sin anställning bara om han eller hon på grund av brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande är uppenbart olämplig att inneha anställningen." (Not 9)

Av utredningen framgår att:

"Domstolsverket framhåller i sin promemoria med information till anställda angående bisysslor ("Information om bisysslor") att vikten av att rättskipningen omfattas av allmänhetens förtroende ställer stränga krav på domarnas personliga integritet och frihet från obehöriga hänsyn." (not 10)

Bisyssleutredningen bekräftar det jag påstått om de rättsövergrepp jag under de senaste elva åren varit utsatt för och som jag, som jurist, i min förtvivlan över att inte bli korrekt behandlad av de svenska domstolarna, började informera Er riksdagsledamöter om med det första brevet den 1 juli 1998. De rättsliga övergreppen började med att det skiljemannauppdrag som dåvarande justitierådet (senare ordföranden i Högsta Domstolen) Anders Knutsson, tog av Advokatfirman Lagerlöfs dåvarande övriga delägare, inte är lämpligt eller tillåtet. Precis som utredningen utpekar är det speciellt allvarligt när ett skiljemannauppdrag som klandras slutligen skall bedömas av samma justitieråd som dessförinnan utfört uppdraget. I mitt fall ledde Anders Knutssons agerande till att han blev helt rabiat över att jag klandrade förfarandet. Han hade gjort flera allvarliga fel såsom att aldrig kalla mig till förhandling eller ens bry sig om att det ena skiljeavtalet bevisligen (skriftliga bevis) var förfalskat av mina dåvarande kollegor på Advokatfirman Lagerlöf. (not 11) Om han inte varit justitieråd hade jag självklart kunnat förvänta mig att få skiljeförfarandena upphävda av angivna skäl. Att Anders Knutsson, på grund av sin ilska över mig och mitt överklagande, (ilskan har hans medskiljemän vittnat om) fått domaren i Stockholms tingsrätt, som handlade det klandrade skiljeförfarandet, att även döma fel i mitt stora mål mot Nordbanken och att de lejda rotarydomarna tagit motsvarande beslut i Svea hovrätt är nu helt klart. Att Anders Knutssons organiserande av sina kollegors systematiska övergrepp mot mig i Högsta domstolen, påtagligt i flera ärenden, strax innan han själv gick i pension, är också helt logiskt och uppenbart. Att han fick denna enorma makt över mitt liv beror givetvis på att han efter de felaktiga skiljeförfarandena genomförande blev ordförande i Högsta domstolen och därmed fick en enorm status och praktisk makt över varje domare i landet. Att han dykt upp som ledamot i Granskningskommissionen är ur detta perspektiv en självklarhet. Det gäller att städa fallet Sennton på alla nivåer, särskilt sedan jag också lyckats avslöja de hemliga och olagliga förföljelser som organiseras via den hemliga inrikes säkerhetstjänsten.

I alla vetenskapliga sammanhang bör det finnas ett jämförelsematerial. Hur fungerar systemet när korruptionen inte är satt i system? Även en sådan situation finns. Före Anders Knutssons framträdande som skiljeman startade undertecknads dåvarande kollegor två små processer för att göra mig lydig och få mig till underkastelse. Det ingick i den med Nordbanken samordnade förföljelsehanteringen. När processen skulle avgöras genom huvudförhandling hade inte Anders Knutsson ännu bestämt sig att förfölja mig till varje pris, varför Stockholms tingsrätt i dessa mål fungerade som rättegångsbalken föreskriver. Jag fick lägga fram min bevisning, som var omfattande eftersom de av Nordbanken och mina dåvarande kollegor arrangerade förföljelserna var komplicerade att leda i bevis. Sanningen var helt enkelt på väg att komma fram, därför att jag blev behandlad enligt de principer som i grunden bestämts av den europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. På grund av att jag då hade möjlighet att lägga fram tillräcklig bevisning gjorde mina dåvarande kollegor upp på ett för mig mycket förmånligt sätt. Det var en helt perifer tvist men visar att de svenska domarna kan fungera korrekt om de inte styrs av den i system satta korruptionen som vi har i landet. Båda de uppstartade processerna gjordes upp samtidigt.

Det bör nämnas att, eftersom de svenska bankerna styr domarna, kan det även inträffa att bankchefer sätter stopp för korruptionen. Detta har också hänt i ett fall helt enkelt därför att två bankdirektörer vägrade att begå mened för sin arbetsgivares skull. Det är de enda banktjänstemän som jag hört utan att de begått mened och därför gjorde banken upp på ett för mig helt korrekt och mycket förmånligt sätt.

Så här i efterhand ter det sig ju till och med naturligt att ingen svensk domare velat gå emot det dåvarande justitierådet Anders Knutssons och hans totala slakt (genom att godkänna det av mina tidigare kollegor förfalskade delägaravtalet) av mig som yrkesman och av de företag jag företräder. Det har inte haft någon som helst betydelse att jag haft och har rätt enligt regelverket. I och med att justitierådet och senare ordföranden i Högsta domstolen Anders Knutsson inte följt regelverket när det gäller mig och min krets - varför skulle övriga domare göra det? När jag dessutom finns registrerad, visserligen utan grund och utan rättslig prövning, i det av Nordbanken och SÄPO upprättade kreditupplysningsregistret som kriminell och ryktesspridningen runt min person tagit orkanstyrka utan att det som påstås finns verifierat eller med sanningen överensstämmer och domarna dessutom uppenbarligen har en order att se till att jag och min krets förlorar alla mål så blir ju naturligtvis den domare som stödjer min sak själv utmobbad. Nu har jag ju dessutom kartlagt hur toppstyrd domarkåren är genom rotaryorganisationen vilket innebär att en objektiv "lottning" av mål som jag är part eller ombud i inte existerar. Det finns däremot en styrd "lottning" vilket innebär att redan när målen distribueras läggs de på vissa domare i "den inre kretsen" på varje rotel som är speciellt tränade (rotarianer) i manipulationer (not 12) av olika slag.

Hur kommer man då tillrätta med problemen? Mitt förslag är precis som Bisyssleutredningens att ta bort domarnas morötter - nämligen de extrauppdrag som korrumperar dem. Två fördelar uppnås. För det första slutar de som inte har ett genuint intresse för välgörande ändamål att delta i rotaryorganisationens verksamhet och därmed upphör Rotary att vara intressant som verktyg för styrning. För det andra kommer inte de personer som inte har ett genuint intresse att skipa rättvisa och att hålla domaridealen högt att fortsätta att söka sig till domarbanan. Vi slipper helt enkelt en stor del av (de politiska) manipulatörerna inom domarkåren och får bort den situation som vi haft i landet sedan 1970 och som innebär att vi närmat oss de problem som landet led av under hattar- och mössor-tiden på 1700-talet genom en direkt politisering, bakvägen, av domarmakten.

Bisyssleutredningen menar att vi måste ändra systemet så att förtroendeskadliga bisysslor inte tillåts. Visserligen säger utredningen också att inte några ändringar behövs av gällande regler men samtidigt föreslår utredningen radikala förändringar av reglerna och då framförallt kontrollsystemet, på grund av de uppenbara förtroendeskadliga bisysslorna som under årens lopp uppkommit. Som den uppmärksamme läsaren noterat så menar Bisyssleutredningen att vi måste ändra systemet så att förtroendeskadliga bisysslor inte tillåts samtidigt som Bisyssleutredningen säger att inte några ändringar behövs av gällande regler men samtidigt föreslår utredningen radikala förändringar av reglerna och då framförallt av kontrollsystemet på grund av de uppenbara förtroendeskaldiga bisysslorna, som under årens lopp uppkommit. Av Bisyssleutredningens formuleringar framgår klart att Bisyssleutredningen menar att det för domare skall finnas ett absolut förbud mot skiljemannauppdrag och andra lönande sysslor. Såsom utredningens rapport är uppbyggd är det helt klart att uppdragsgivande statsråd (dåvarande justitieministern Laila Freivalds) har varit emot utredningens resultat och vid sammanställningen, sedan departementschefen Freivalds fått en underhandsrapportering, Bisyssleutredningen blivit beordrad att ändra sina formuleringar. Dessutom har utredningen under tiden mellan tillsättandet (den 17 september 1998) och utseendet av utredare (den 28 april 1999) bytt departement samtidigt som Laila Freivalds fortsatt att i massmedia propagera för att bisysslor inte skulle förbjudas!

Jag som jurist känner igen detta beteende från alla de domar som regisserats mot mig under det senaste decenniet. Domskäl har blivit ologiska och innehåller klara luckor, utelämnar referat av centrala vittnen som stödjer min ståndpunkt i målen, bortser helt från klara skriftliga bevis och underlåter att kommentera centrala rättsliga omständigheter (dessförinnan har för min ståndpunkt väsentlig bevisning avvisats i de flesta fall, så att de av motpartens vittnen som fått i uppdrag att ljuga under ed kunnat stå helt oemotsagda trots att klar bevisning funnits). Alla dessa manipulationer har haft ett syfte - nämligen att kunna leda till i SAPO:s ögon rätt domslut. Samtidigt har varje domare som gjort formella fel ansetts ofelbara, ojäviga och oberoende samtidigt som de i vissa fall bytts ut och andra politruker tagit vid. Så vad Ni riksdagsledamöter kan bevittna genom att läsa Bisyssleutredningens rapport i SOU 2000:80 är samma beteende som jag fått utstå som utmobbad och paria i de svenska domstolarna och som uppenbarligen också styrts av Laila Freivalds men då i egenskap av därför ansvarig roll inom SAPO.

Bisyssleutredningen förordar en absolut tillståndsplikt för bisysslor, givetvis därför att domarna bettet sig som barn, utan föräldrar, i en godisaffär. Precis tvärt emot vad Laila Freivalds menat och åtskilliga gånger propagerat för har utredningen pekat på att det inte fungerat med frihet under ansvar och att domarna klart missbrukat sina befogenheter. Domarna har inte brytt sig om att pröva sin roll på ett etiskt korrekt sätt och har byggt upp en stor apparat för att flerdubbla sina inkomster med oetiska bisysslor. Bisyssleutredningen har givetvis inte analyserat Rotarys roll eller SAPO:s funktion av ledare för domarkorruptionen men långsiktigt behövs inte detta om domarnas morötter tas bort och därmed SAPO:s makt över domarna plockas bort.

På det sättet är det bra att jag, som är jurist, har fått uppleva dessa år av rättsövergrepp och som offer och paria. Jag har fått se alla dessa svenska domare vara helt oförstående till jäv och manipulationer, som de som medlemmar i eller som nära kompisar till medlemmar i Rotary, deltagit i och skott sig på. Jag kan beskriva det i detalj och har fått tillfälle (eg. tvingats) att ta fram en utredning som visar på de bakomliggande orsakerna till att det blivit som det blivit. Att det är en från främmande makt styrd hantering som inte skall skyddas på det sätt, som vår statsminister gjorde när han sade att Granskningskommissionen inte skall undersöka det som är främmande makts intresse, är uppenbart. Å andra sidan vet vi av statsministerns uttalanden var vi har vår regering och att den socialdemokratiska eliten är djupt insnärjd i USA:s, som den aktuella främmande maktens, intresse att manipulera och korrumpera vårt rättsväsende. Vi vet var vi har den socialdemokratiska eliten och framförallt Olof Palmes närmaste lärjungar. Vi har fått klart för oss att landet fortvarande lider av sviterna efter det kalla kriget, att dessa orsakat många demokratiska problem som aldrig folket givits tillfälle att fatta beslut om och att dessa problem måste lösas på ett för oss svenskar acceptabelt sätt.

Vi femtitalister, som fått Tage Erlander och Olof Palme serverade av massmedia som näst intill helgon, lever med en undran om de verkligen var det med tanke på vad som framkommit om resultatet av deras arbete. Den utredning som jag själv ombesörjt tyder på att de inte var det och att det dessutom finns en allvarlig men tyvärr sann nyansskillnad mellan dem och i fråga om deras respektive uppsåt. Vi vet att Olof Palme var inskolad i sitt statsmannaskap av CIA och därför i realiteten företrädde andra intressen än de som genuint var landets. Personligen är jag övertygad om att Tage Erlander inte var hemlig spion för CIA och att han inte hade uppsåtet att förråda vårt land. Jag gör, utifrån de fakta jag tagit fram, den bedömningen att gränslinjen går mellan Tage Erlander och Olof Palme och att skillnaden i uppsåt mellan dem är dramatisk. Bisyssleutredningen har bekräftat detta för mig.

Vi vet numera att det inte är en slump att riksmarskalken Gunnar Brodin blivit ordförande i den säkerhetspolitiska utredningen som skall granska efter vilka regler och instruktioner som den militära säkerhetstjänsten och säkerhetspolisen bedrev politisk övervakning i Sverige. (not 13) I kommissionen ingår som bekant justitierådet Anders Knutsson. "Spionaget mot Sverige under det Kalla kriget var mycket mer omfattande än vad de flesta svenskar trodde" kan vi läsa i en artikel i Bohuslänningen (not 14) och därmed vet vi svenskar vilket perspektiv som kommer att presenteras oss när rapporten läggs fram senast den 31 augusti 2001.

Humanistisksamhällsvetenskapliga forskningsrådet, HSFR:s forskningsprojekt har havererat och någon forskare har anslutit sig till Brodins utredningsgrupp. HSFR har starkt kritiserat bristen på öppenhet för forskarna och HSFR:s ordförande Christer Jönsson menar "att kommissionen har ett snävare uppdrag men bättre förutsättningar för att klara det". (not 15)

Som svensk medborgare och skattebetalare kan jag bara protestera mot regeringens sätt att hantera de oberoende forskarna. Vi kommer uppenbarligen att presenteras en utredning som är tillrättalagd och friserad - precis som skett vid alla andra tillfällen då det socialdemokratiska partiet i regeringsställning skall utreda sina egna brott. Se gärna utredningarna om IB-affären där IB granskaren Bertil Wenblad dessförinnan varit ställföreträdande chef och den person som systematiserat uppläggningen av IB:s kommunistregister. (not 16)

Som svensk medborgare och skattebetalare kan jag bara protestera mot regeringens sätt att tillsätta politruker som skall utreda sina egna illgärningar. De senaste exemplet i raden kom när Registernämndens ordförande lade fram sin rapport den 3 oktober och det av kritikerna framkom att Registernämnden bara granskat 30 utav de 1001 fall de själva identifierat som potentiella Leanderfall och som var skälet till att Registernämnden vände sig till regeringen för att få ett fortsatt uppdrag. (not 17)

Vi vet ju sedan tidigare att den f.d. lagmannen vid Stockholms tingsrätt Carl-Anton Spak är ordförande i Registernämnden som på uppdrag av regeringen granskar Säkerhetspolisens registrering, samtidigt som han ännu idag har ett uppdrag för Säkerhetspolisen och Nordbanken att registrera påstått kriminella personer i svarta listan utan att de "kriminella" någonsin har dömts för brott! Carl-Anton Spak har således ett - som Bisyssleutredningen kallar det - lönande uppdrag och detta kan enligt Bisyssleutredningen därför övervägas vara en muta. Att Carl-Anton Spaks extraknäck för SÄPO och Nordbanken innebär att han ser genom fingrarna när det gäller SÄPO:s av Registernämnden granskade förfaranden är uppenbart för alla och envar. Att Carl-Anton Spaks förfarande innebär att han, enligt Bisyssleutredningens beskrivning av 7 § LOA, innebär att det finns anledning för allmänheten att ifrågasätta myndighetens (Registernämndens) eller någon arbetstagares (Carl-Anton Spaks) objektivitet är också uppenbart. Så det är väl inte så konstigt att bara 30 fall av 1001 är granskade - men naturligtvis djupt beklagligt för "offren" och en skam för Sverige som "demokrati".

Jag har själv tidigare fått uppleva liknande övertramp av hovrättslagmannen Thorsten Cars. Jag tenterade för honom i processrätt, då han var byrådirektör hos Riksåklagaren. Han har sedan blivit expert på mutor men har trots detta i sin egenskap av medlem i Rotarys inre klubb, (not 18) med Birgitta Blom och dåvarande Säpochefen Anders Eriksson som nära kollegor, deltagit i att låta Svea hovrätt fortsätta att begå övergrepp mot mig i det stora målet mot Nordbanken. Trots att avvisningen av bevis och övriga övergrepp inte varit grundade på annat än Anders Knutssons ilska enligt ovan och Nordbankens manipulationer av tingsrättens och hovrättens förfarande har inte Thorsten Cars ansett att det som de ansvariga hovrättsdomarna gjort sig skyldiga till ''inte skulle ge stöd för att det föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för deras opartiskhet.'' Trots att Thorsten Cars, som expert på mutor, sedan 1985 suttit mitt i mutsystemets centrum har han inte velat se vad som pågår i det konkreta fallet och detta trots hans explicita och uppenbara kunskaper om vad som pågått. Thorsten Cars agerande i detta konkreta fall visar att varje hög och officiellt aktningsvärd domare deltagit i detta hemliga politiserade spel. Det faktum att Thorsten Cars utgett sig för att vara expert på mutor och officiellt verkat emot dessa företeelser gör saken speciellt allvarlig enligt Bisyssleutredningens synsätt. (not 19)

Vi vet att den socialdemokratiska eliten främst inom ramen för SAPO:s verksamhet organiserat den hemliga hanteringen som grovt korrumperat vår svenska domarkår. Vi vet nu att förändringen skedde när vi fick en statsminister som var hemlig CIA-agent och att vi nu inte längre skall lyssna på talet om att det skulle finnas anledning att skydda främmande makts intresse. Av Bisyssleutredningen vet vi att USA inte själv tillåter bisysslor för någon federal domare. De får inte efter sin utnämning syssla med juridisk verksamhet utanför domartjänsten. Varför skall vi i Sverige då tillåta det?

Vi har genom Bisyssleutredningen fått svart på vitt att vi har ett stort och synnerligen allvarligt fel i vår rättsapparat, som grovt korrumperar vår domarkår, och att detta förhållandevis enkelt går att rätta till. Av Bisyssleutredningen framgår att det mellan åren 1926 och 1970 gällde ett totalt förbjud i aktuellt avseende för svenska domare:

"Justitieråden och regeringsråden blev förhindrade att åta sig några som helst befattningar eller uppdrag vid sidan av domartjänsten om dessa inte kunde anses vara av mera ideell natur. De restriktiva reglerna kom att gälla till år 1970". (not 20)

Vi har alltså ''testkört'' denna förändring i 44 år (mellan 1926 och 1970) och vet därför att det inte är några egentliga problem förknippade med att hålla på etiska ideal för våra domare. Vi vet också att alla internationella instanser som har betydelse har dessa etiska krav. Såväl Europadomstolen som EG-domstolen ställer dylika krav på sina domare. Enligt Bisyssleutredningen finns det dessutom direkta internationella bestämmelser på området och dessa går mycket längre i sina krav på domare:

" FN:s Basic Principles on the Independence of the Judiciary stadgar i generella termer att allmänna medborgerliga rättigheter, såsom yttrandefrihet och religionsfrihet, tillkommer även domare men att rättigheterna får anpassas till kraven på domstols oavhängighet och opartiskhet." (not 21).

Det innebär i praktiken att inskränkningar i domarnas medborgerliga rättigheter kan, får och bör göras för att anpassa dem till kraven på domstols oavhängighet och opartiskhet. Detta innebär att till exempel medlemskap i Rotary skulle kunna förbjudas för domare med tanke på det syfte som Rotary och CIA visat sig ha. "Fallen Sennton et co" är ett strålande exempel på hur dessa domare snärjts in genom sitt medlemskap i Rotary och låtit det av SAPO, SÄPO och Nordbanken organiserade förtalet färga deras domarutövning och att domarna till och med agerar på direkt uppdrag av den hemliga kartellen med SAPO som formell uppdragsgivare.

Som Bisyssleutredningen klart deklarerar kan ett lönande uppdrag vara att anse som en otillbörlig belöning för tjänsteutövning och leda till ansvar för mutbrott enligt 20 kap 2 § brottsbalken. (not 22) Precis på det sätt som jag skrev i den ansökan om stämning som behandlats vid Stenungsunds tingsrätt och även som grunder för andra stämningsansökningar till andra tingsrätter och som i samtliga fall (uppenbart styrt och samordnat av SAPO) avvisades av de per definition mutade domarna därför att ansökningarna påstods inte vara seriösa och reella, vilket även de med extraknäck mutade justitieråden - som slutligen prövat denna och övriga stämningsansökningar - också kom fram till under SAPO:s ledning.

Hur resonerar då Bisyssleutredningen?

"Ingen myndighet, ej heller riksdagen får bestämma hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall (11 kap 2 § RF). Domstolarna är till för att skipa rätt och inte för att gå statens eller någon enskild parts ärenden. Domstolarna och enskilda domare utövar på ett påtagligt sätt makt över människor. De ordinarie domarnas särställning markeras också genom att de alltid anställs med fullmakt (se 3 § lagen [1994:261] om fullmaktsanställning) och har ett förstärkt grundlagsfäst anställningsskydd (se 11 kap. 5 § RF).

Om ett samhälle inte kan erbjuda medborgarna en oavhängig rättskipning av hög kvalitet kan det inte fungera. Domarna måste vara opartiska och självständiga. Det finns ingen annan grupp av offentligt anställda där dessa krav gör sig så starkt gällande." (not 23)

Som Ni riksdagsledamöter ju redan vet kommer jag inte att ge mig förrän jag får upprättelse. Jag har lärt mig att de krav som Bisyssleutredningen uttalar som självklarheter för det svenska rättssystemet för närvarande inte gäller och att detta är särskilt påtagligt sedan jag drabbats av Anders Knutssons ilska. Jag har för närvarande ett 30-tal ärenden i Europadomstolen och kommer inte att ge mig förrän Nordbanken och den svenska staten, som ansvarig för rättssystemets funktion, tvingas ersätta uppkommen skada. Jag har försökt få det svenska rättssystemet att tillåta mig att bevisa min rätt men jag har i samtliga fall efter det att Anders Knutssons ilska drabbade mig förvägrats detta. Jag vet att varje gång jag blir föremål för domstolsprövning får mina mål lottade på speciellt utsedda domare som oftast är medlemmar i Rotary och som noggrant utför de uppdrag som SAPO organiserar men som utmynnar från den hemliga kartellens, Nordbankens, Anders Knutssons, Christian Dohrmanns och Dag Werséns vilja att krossa mig. Mitt förslag till Er riksdagsledamöter är att ta detta ab notam och skyndsamt se till att lagstiftning sker enligt Bisyssleutredningens förslag, så att åtminstone de ekonomiska morötterna (bisyssleuppdragen) upphör att finnas och att dessa mutkolvar till domare, som i faktisk handling satt sina egna fördelar framför de lagar och förordningar de satts att värna om, avvecklar sig själva på åtminstone något decenniums sikt.

Mitt förslag är att räfst och rättarting sker snarast och att Europadomstolen befrias från att tvätta det svenska socialdemokratiska partiets smutsiga rättsliga byk. Till dess det sker får Europadomstolen städa konsekvenserna av detta i system upplagda mutförfarande om inte politisk enighet kan medföra en snabbare lösning. Fortfarande kvarstår möjligheten att genomföra en parlamentarisk utredning och verkligen städa snabbt och effektivt men om det är svårt så måste åtminstone de långsiktiga effekterna tas bort så snabbt som det är politiskt möjligt. Olof Palme och CIA tillförde det svenska systemet grundläggande fel och allvarliga misstag som vi, åtminstone som jag fick lära mig redan i grundskolans högstadium, i Sverige gjorde under 1700-talet och därför inte skulle upprepa. Strax efter det att jag fick lära mig detta i skolan har det trots allt skett ett sådant misstag (1970 - 2000) men nu är det uppdagat och utrett. Situationen kan därför återföras till ordningen.

Avslutningsvis vill jag endast peka på de utmärkta synpunkter professor Dennis Töllborg, som en av våra främsta experter på de aktuella övergreppens bakgrund, lämnade vid en intervju i Aktuellt onsdagen den 3 oktober 2000 (utskrift bifogas). Som svar på hans undran över varför Registernämnden valt att i praktisk handling skyla så många övergrepp som möjligt vill jag peka på att Bisyssleutredningen givit svaret i samband med Laila Freivalds avgång. Registernämndens ordförande, f d lagman vid Stockholms tingsrätt, kan enligt Bisyssleutredningens definition övervägas vara mutad av SÄPO och Nordbanken genom det extraknäck han har att för deras räkning föra det hemliga förtalsregister som bland annat jag själv felaktigt hamnat i enligt tidigare redogörelser. Han är polisanmäld av Bankrättsföreningen men i det korrumperade utredningssystem som vi har i landet kan vi tyvärr inte förvänta oss något annat resultat än att ''brott kan inte styrkas'', som städningsfrasen heter. Detta givetvis under förutsättning att inte den så kallade byrålådemetoden (not 24) användes. Vad som inte framgår av utskriften är hur snabbt Jarl Alfredius avbryter Dennis Töllborg och avslutar intervjun när denne beskriver hur vi som förföljts av SÄPO och den hemliga inrikes säkerhetstjänsten ihop med CIA försöker få vår omgivning att förstå att vi inte är tokiga när vi berättar om vad vi varit utsatta för.

Givetvis gör ingen redaktör karriär i det av SAPO-politruker styrda TV-huset om han inte kan konsten att på en skör lina balansera på vad den TV-tittande publiken skall anses bli informerad om och vad som skall döljas. Allan Larsson är numera (politisk) chef i TV-huset. Allan Larsson tillhör som bekant den socialdemokratiska eliten och tvingades hålla sig borta från Sverige i tio år sedan han med SAPO bakom ryggen startade det scenario som CIA regisserade och som brukar kallas för den svenska Bankkrisen. Detta märkliga skådespel som ännu inte kunnat utredas av Konstitutionsutskottet bland annat på grund av att Allan Larsson "inte fanns i landet" och på grund av den främmande makt som styr så stor del av vårt svenska politiska liv. När nu Allan Larsson så påpassligt dykt upp i landet igen är eventuella brott runt bankkrisen preskriberade, innan frågan hinner hamna på en ansvarig åklagares bord. Vi vet till exempel, av Björn Wahlströms uttalanden, att det var av den dåvarande finansministern Allan Larsson Wahlström fick carte blanche att ta till vilka metoder som helst för att skydda Nordbanken och dess påstått dåliga ekonomi. Det är ju detta som är den grundläggande orsaken till att våra med extraknäck mutade svenska domare haft en uttrycklig order av SAPO att skydda Nordbanken och att till och med vår högsta rättsvårdande instans aldrig ingriper när rättsliga fel begåtts till förmån för Nordbanken.

Den socialdemokratiska eliten har problem med sin världsbild. Se bifogade ledare i Aftonbladet söndagen den 8 oktober 2000 samt artikel av den journalist som enligt egen uppgift kände Olof Palmes bäst, Dieter Strand. Dagen är väl vald, då de felinformerade socialdemokratiska väljarna är lediga. Artikeln utelämnar viktig information eftersom den är en partsinlaga och den som läser ledaren inte får reda på att den är ett direkt svar på mitt brev av den 1 oktober 2000 till Er riksdagsledamöter. Ledaren är speciellt intressant eftersom den är osammanhängande och näst intill obegriplig, som när en brottsling ertappas med sina grova brott och försöker förklara varför det blivit så fel. Sanningen är svår att hantera och den socialdemokratiska propagandaapparaten fortsätter försöken att hålla sina väljare i okunskap. Vi får hoppas att Ni socialdemokratiska riksdagsledamöter snabbt blir aktiva för att ändra på dessa övergreppens dödsryckningar - antingen Ni väljer strömhopp eller att rensa i de egna politrukleden. Väljarna behöver sanningen!  

Trettio ärenden i Europadomstolen för de mänskliga fri- och rättigheterna och inte ett pillikvitt i de svenska tidningarna! Förresten så skrev de siamesiska tvillingarna Expressen och Aftonbladet inte ett pillikvitt om Registernämndens rapport dagen efter presskonferensen. Det är skönt att veta att SAPO gör sitt jobb! Det skall bli en fröjd för oss medborgare att få betala EU-ordförandeskapet under första halvåret 2001. Vi välkomnar alla EU-länder gamla, som nya, som kommande medlemmar till vårt öppna demokratiska land!

 Med vänlig hälsning

 /Thorsten Sennton/

 

___________________________

Not 1. Offentligt anställdas bisysslor, SOU 2000:80.

Not 2. Ibid s 15. Sammanfattning.

Not 3. Ibid s 14.

Not 4. Ibid s 78. Bakgrund. 2.2 En tillbakablick.

Not 5. Ibid s 81.

Not 6. Ibid s 87. Nuvarande reglering och praxis beträffande bisysslor. 3.3.1 Lagen om offentlig anställning.

Not 7. Ibid s 88.

Not 8. Ibid s 94. Nuvarande reglering och praxis beträffande bisysslor. 3.3.5 Domare.

Not 9. Ibid s 99. Nuvarande reglering och praxis beträffande bisysslor 3.3.9 Påföljder m.m.

Not 10. Ibid s 104. Nuvarande reglering och praxis beträffande bisysslor 3.7.2 Domstolsväsendet.

Not 11. Se mina skrivelser av den 25 mars och den 12 april 1999 till Er riksdagsledamöter.

Not 12. Exempel på manipulationer finns på sidan 5 i mitt förra brev av den 1 oktober 2000 till alla Er riksdagsledamöter.

Not 13. Vanligt med spionage "Underrättelseverksamheten var mer omfattande än vi anade" artikel av Thomas Andersson i Bohusläningen den 29 augusti 2000.

Not 14. Ibid.

Not 15. Ibid.

Not 16. Kommunistjägarna. Socialdemokraternas politiska spioneri mot svenska folket Kanger & Gummesson. Ordfronts förlag 1990.

Not 17. Se bilagd utskrift. Intervju i Aktuellt den 3 oktober 2000 med professor Dennis Töllborg vid Göteborgs Universitet.

Not 18. Jfr min skrivelse av den 20 september 1999 till Er riksdagsledamöter, där dessa maktens inre klubbar och funktionärer närmare beskrivs.

Not 19. Jfr not 7 ovan.

Not 20. SOU 2000:80 s 78. Bakgrund.

Not 21. Ibid s 117. Utländska förhållanden 4.1 Internationella åtaganden och domstolar.

Not 22. Ibid s 99. Nuvarande reglering och praxis beträffande bisysslor. 3.3.9 Påföljder m.m.

Not 23. Ibid s 154 f. Överväganden och förslag. 7.1.3 Domare.

Not 24. Välkänd princip i svensk statsförvaltning, som innebär att för viktiga personer känsliga frågor får ligga i en byrålåda hos polis eller åklagare till dess den misstänktes brott preskriberats.

Bilaga:
Utredning om offentligt anställdas bisysslor
Utskrift av inslag i Aktuellt onsdagen den 3 oktober 2000
Taskspeleri om svenska neutraliteten - Aftonbladet 8 oktober 2000
Mycket är mediernas fel - Aftonbladet den 3 oktober 2000 
Justitieminister Laila Freivalds begär avsked



Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida