[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

"Svensk lagstiftning kränker enskilda"
Av Mats Lönnerblad - Finanstidningen -10 januari 2001

Sverige följer inte Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Myndigheterna skapar förordningar som kränker den enskildes rätt. Nu granskar Europadomstolen svenska myndigheters egenrättfärdiga lagstiftande under etiketten förordningar.

"Sverige vill kunna utdela straff för brott utan några rättegångar"

Sverige blev tvunget att godkänna Europakonventionen redan den 11 1952 (SÖF 1952, s 399), eftersom nästan alla övriga medlemsstater i Europarådet redan hade ratificerat konventionen redan vid denna tidpunkt. Men inte förrän 1995 kom konventionen att ingå i den svenska lagstiftningen, och då endast genom att Sverige anslöt sig till EU. Dessutom tillämpas stora delar av konventionen fortfarande inte som den borde i Sverige. !
   Europakonventionen innefattar en kollektiv garanti, upprättad på europeisk nivå, för respekterandet av ett antal principer som har upptagits i FN :s universella förklaring om de mänskliga rättigheterna.
   Garantin är byggd på ett internationellt domstolsväsende, vars avgöranden måste respekteras av de fördragsslutande staterna.

Mål undgår domstolsprövning
Hur Sverige bär sig åt för att motverka Europakonventionen, framgår av att Sverige aktivt arbetar för att känslig lagstiftning inte skapas via regering och riksdag. Trots att det är just dessa institutioner som har den lagstiftande uppgiften, tillåter sig svenska myndigheter att själva lagstifta. Det innebär bland annat att mål som egentligen måste prövas av domstol över huvud taget inte får någon domstolsprövning.
   Myndigheterna svarar senare också själva för tillämpningen av de lagar de har stiftat.
   Beslut i sådana lagstiftningsfrågor kommer således aldrig till riksdagsledamöternas kännedom. De blir över huvud taget inte informerade om vilka nya lagar som har skapats och vilka effekter som denna lagstiftning ger. Genom att kalla dessa lagstiftningsåtgärder för Förordningar har man helt enkelt lyckats gå förbi lagstiftarna i viktiga frågor, som vare sig regeringen eller lagrådet skulle kunna godkänna om förslagen skickades ut på remiss innan beslut fattades.
   Sådana förordningar tillämpas för närvarande av bland annat Finansinspektionen och skattemyndigheten, utan att ens alla riksdagsledamöter blir informerade om konsekvenserna av vad som sker, vilket naturligtvis är helt oacceptabelt i en demokrati.
   En sådan förordning med lagstiftningseffekt infördes av Finansinspektionen (FFFS 1991:10). Genom sin konstruktion nedvärderade förordningen alla Sveriges fastigheter med mellan 50 och 70 procent, för att krisbankerna sedan skulle kunna beslagta kundernas egendomar, utan att vare sig domstolar eller myndigheter reagerade.
   Med hjälp av denna lagstiftning, som inte var någon riktig lagstiftning, gick det således att försätta skötsamma bankkunder, som alltid hade skött sina åtaganden, i konkurs.
   En annan Förordning utgör det så kallade skattetillägget, som gör att skattemyndigheten godtyckligt kan påföra både företag och privatpersoner skattetillägg innan dessa får sin sak prövad i domstol. Detta strider på ett uppenbart sätt mot sjätte artikeln i Europakonventionen,

Europadomstolen undersöker straff
Det är först nu, efter närmare 30 års tillämpning, som Europadomstolen har uppmärksammat de orimliga straff i form av obegränsat stora skattetillägg som utdelas av skattemyndigheten. Sveriges inställning i denna fråga är att man vill kunna utdela straff för brott utan några rättegångar. Detta är naturligtvis helt förkastligt, och det är därför det första ärendet nu prövas i Europadomstolen.
   Finansinspektionens beslut att via Finansinpektionen lagstifta ned värdet på alla Sveriges fastigheter genomfördes av den dåvarande "bankministern" Bo Lundgren och den dåvarande chefen för Finansinspektionen Anders Sahlén. I praktiken innebar detta att Sverige införde planekonomi inom fastighetssektorn mellan 1991 och 1998 och att mer än 60 000 företagare försattes i konkurs alldeles i onödan. Skattemyndighetens beslut att döma svenska företag och privatpersoner att betala skattetillägg, vilket fortfarande tillämpas, innebär att skattemyndigheten låter döma cirka 100 000 svenska företagare och privatpersoner per år att betala böter för påstådda brott, innan deras ärenden har blivit prövade i domstol.
   I bägge fallen kränker Sverige den enskildes rätt.

Mats Lönnerblad

FinansTidningen
Copyright

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida