[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Snälla Bodström, avsätt Strömberg!
Av Olle Ekstedt - Svenska Dagbladet - 11  februari 2001

Rop från domarkåren. Domstolsverket missköts grovt. Verksamheten är direkt skadlig för rättsväsendet. Domstolarna klarar inte sina uppgifter och har svårt att få kvalificerad arbetskraft. Generaldirektören Stefan Strömberg måste bytas ut, skriver Olle Ekstedt.

SvD tog i tisdagens ledare (6 mars) upp frågan om domarnas lönehöjningar med utgångspunkt i en kritisk syn från Mejt Cederdahl, som är ordförande för domstolsbiträdenas fackförening. Texten kom då in på förhållandet mellan åklagarlöner och domarlöner. På detta sätt berördes en liten detalj i ett stort problemkomplex som behöver ytterligare belysning för att bli begripligt.

Vad saken gäller är inte i första hand lönenivåer utan att regeringen genom sitt justitiedepartement grovt missköter domstolsväsendet och att detta sker med hjälp av Domstolsverket under ledning av generaldirektören Stefan Strömberg.

Men först några ord om själva lönefrågan. Det hela började omkring år 1995 när den avgående riksåklagaren lyckades höja åklagarnas löner så mycket att de i vissa fall kom att överstiga domarlöner. Detta gjorde riksåklagaren i god omvårdnad om åklagarna och sin sektor av rättsväsendet. Men saken blev inte riktigt lyckad. Att åklagarna har högre löner än domare satte fokus på domarnas uppgifter och man kom vid en ren arbetsvärdering fram till att domaren i en rättegång borde ha högre lön än åklagaren i målet. Orsaken är att domaren har ett så mycket större verksamhetsområde att spänna över och kanske rentav har ett större ansvar, eftersom han ändå är den som har att fälla dom i målet och inte som åklagaren kan lämna över slutbedömningen till någon annan. Härtill kommer att högre löner för åklagarna ger associationer till de kommunistiska staternas rättssystem där åklagarna som statens och diktaturens representanter verkligen hade en högre position än domarna. Vi hade alltså fått ett nytt märkligt fall där en svensk samhällslösning kommit att överensstämma med en öststatslösning. Läget ledde till att stat och fackförbund gjorde en planering för att efter hand lyfta domarnas löner så att de kom att ligga över åklagarnas. In på scenen kommer emellertid nu generaldirektören för Domstolsverket, Stefan Strömberg. Han sändes år 1998 ut från Justitiedepartementet med uppgift att leda Domstolsverket i en ny roll som motor i ett förändringsarbete på domstolsområdet. Man kunde tänka sig att han likt riksåklagaren för sitt verksamhetsområde skulle sträva efter att bygga upp och utveckla domstolsväsendet i enlighet med den uppgift Domstolsverket fått. Domstolsverkets roll har spikats fast av riksdagen senast 1999 med upprepning 2000 till att vara ett administrativt serviceorgan för domstolarna, alltså en betydligt blygsammare uppgift än den som riksåklagaren har på sitt område. Stefan Strömberg hade emellertid med sig en annan syn från sitt samarbete i Justitiedepartementet med dåvarande ministern Laila Freivalds.

Strömberg uppfattade sig helt lagstridigt som "Riksdomstolschefen" som med alla domstolar under sig skulle ingripa i allt från domstols- organisationen till domstolarnas rättstilllämpning och deras sätt att döma. Att han genom ingrepp i den dömande verksamheten lät Sverige bryta mot Europarätten som kräver självständighet för domstolarna var uppenbarligen inget bekymmer.

Antagligen talade man aldrig i justitiedepartementets instängda miljö om att Europarätten kunde sätta några gränser för svensk centralförvaltning. Generaldirektören tog till sin uppgift att sätta press på domstolarna och att få fram förändringar från det 1970-tal som han själv har erfarenhet av som ung domaraspirant, en tid som han tror att domstolarna lever kvar i. Den första fråga han hade att ta sig an var att pressa ner anslagen för domstolarna för att vara följsam mot den resursfilosofi som utvecklat sig under hans tid i Justitiedepartementet under trycket från Finansdepartementet. I denna sin verksamhet kom han redan från början i konflikt med strävandena att höja domarlönerna över åklagarlönerna så att öststatsprofilen kunde tas bort från rättsväsendet. Han förklarade att domarna fick skylla sig själva för att pengarna inte räckte i domstolarna, eftersom de fått så höga löner. Det är ju ingen som förstår varför medborgarna i landet skall betala med längre väntetider i domstolarna för att staten höjt domarlönerna. Inte heller kan parterna i tvistemål förstå varför de med högre rättegångskostnader skall betala för att domstolarna måste fösa tvistemålen åt sidan för att kunna handlägga de allt större brottmålen med häktade som har förtur. Men detta är bara ett av exemplen på huvudlösheten i generaldirektörens verksamhet. På grund av en slapp regeringskontroll och en undfallande riksdag har Generaldirektören kunnat härja omkring ordentligt. Resultaten av generaldirektörens filosofi ser vi nu i form av domstolar som inte klarar sina arbetsuppgifter.

Det har nu gått så långt genom Domstolsverkets skadliga verksamhet att domstolarna på många håll inte får kompetenta sökande till domarbanan. Det finns snart inte heller kompetenta sökande till de viktiga tjänsterna som domstolsbiträde, eftersom de också har för låga löner och för dåliga arbetsförhållanden.

Problemen gäller inte bara löner, men lönerna är en viktig del av problemet. Kan man höja lönerna tillräckligt tar kanske de unga juristerna domarjobbet hur uselt det än är ställt i övrigt i den sektorn av rättsväsendet. I denna situation utspelar sig den tragikomiska händelse som SvD:s ledare handlar om. Staten höjde i december 2000 lönerna för chefsdomare för att åklagarlönerna inte skulle ligga högre. Domstolsverkets generaldirektör med anspråk på att vara "Riksdomstolschef" och riksåklagarens jämlike kritiserade detta i ett offentligt brev och kritiserade riksåklagaren som värnat om sin samhällssektor och sina åklagare. Riksåklagaren svarade syrligt i ett annat brev. "Riksdomstolschefen" vill helst i sin gamla anda från Justitiedepartementet sänka domarlönerna och agerar i övrigt så att domstolsväsendet körs mot botten. Detta är hans medborgarperspektiv. Från domstolsvärlden ber man nu allt innerligare: snälla justitieministern, kan vi inte åtminstone få bli av med Stefan Strömberg!

Olle Ekstedt
hovrättslagman

Svenska  Dagbladet  
Copyright

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida