[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Varför ingrep inte Domstolsverket ?
Av Peter Gedin - Svenska Dagbladet - 27  mars 2001

Domstolsverket och tillsyningsansvaret

Presidenten i Svea hovrätt, Johan Hirschfeldt, försvarar i Brännpunkt 23/3 Domstolsverket, mot lagman Olle Ekstedt i Hovrätten över Skåne och Blekinge krav på att Domstolsverkets generaldirektör avsätts, vilket krav även kan uppfattas som att generaldirektören inte önskas omförordnad som chef för Domstolsverket.
   Johan Hirschfeldt anför Domstolsverkets instruktion som en garanti för att Domstolsverket inte otillbörligt lägger sig i domstolarnas dömande verksamhet. Enligt denna instruktion, 2 § förordningen (1988:317) med instruktion för Domstolsverket skall verket se till att verksamheten bedrivs effektivt. Hur detta praktiseras kan visas med ett exempel från Olle Ekstedts eget hovrättsområde. Exempel:
   För ett år sedan dömde Högsta domstolen en f d rådman för 19 av 28 åtalade tjänstefel begångna under en tvåårsperiod. Tjänstefelen bestod i rättegångsfel som rådmannen gjort sig skyldig till i sina avgöranden. Rättegångsfelen hade upptäckts av hovrätten som återförvisade avgörandena tillbaka till tingsrätten för förnyad handläggning av annan domare. Rådmannen begick rättegångsfel frekvent. Tingsrätten torde i genomsnitt ha fått ett mål i kvartalet återförvisat i många år.
   Hur kom saken att leda till åtal? Genom att en Malmöadvokat JO-anmälde rådmannens handläggning i ett enstaka mål. Då skickade JO personal till tingsrätten, som gjorde en genomgång av ett slumpmässigt antal av rådmannens avgöranden, varvid 29 avgöranden befanns ha tillräcklig substans för att rådmannen skulle kunna åtalas för tjänstefel. Man kan tycka att det minst sagt är anmärkningsvärt att rådmannen kunde få fortsätta att döma år efter år under dylika omständigheter.
   Uppenbarligen hade JO kännedom om rådmannen. Annars skulle JO inte ta till inspektion på grund av en enstaka JO-anmälan. Det är en mycket allvarlig sak om en domare får ett avgörande återförvisat. Att en domare regelmässigt får sina avgöranden återförvisade lär aldrig tidigare ha förekommit. Det är därför också uppenbart att Domstolsverket känt till förhållandet men inte ingripit av något outgrundligt skäl.
   Rådmannens många återförvisade avgöranden fick alltså handläggas om på nytt vid samma tingsrätt i en omfattning som inte enbart torde inverkat menligt på effektiviteten i rotelarbete vid tingsrätten utan också på hovrättens effektivitet. Domstolsverket försummade att ingripa mot dessa brister i effektiviteten, sin instruktion till trots. I samband med förundersökningen mot den f d rådmannen utredde JO hans chefsansvar, lagmannen vid tingsrätten. JO ansåg att lagmannen hade åsidosatt sina skyldigheter som myndighetschef genom att inte anmäla rådmannen till åtal eller till Statens ansvarsnämnd. Sammanfattningsvis ingrep ingen av närmast berörda myndigheter mot rådmannen såsom tingsrätt, hovrätt och Domstolsverket, oaktat att tjänstefel faller under allmänt åtal.
   Tingsrätten och rådmannen i fråga samt hovrätten fortsatte att döma enskilda till stränga straff, men med den i tjänsten brottslige rådmannen såg de två domstolarna mellan fingrarna. Han försvarade sig i Högsta domstolen med att fick åsidosätta rättegångsbalkens regler "med ålderns rätt". JO har fastställt att den f d rådmannens chef hade ett ansvar. Men har inte Domstolsverket ansvar för denna tragiska historia när lagmannen vid tingsrätten i åratal flagrant försummat att utföra sina skyldigheter, frågar sig vän av ordning.

Peter Gedin
jur kand, Stockholm

Svenska  Dagbladet  
Copyright

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida