[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Domstolar topprids av Verket
Av Olle Ekstedt - Svenska Dagbladet - 3 april 2001

Rättsväsendet. En av grundstenarna i skyddet för mänskliga rättigheter är oberoende domstolar. Domstolar som topprids av Domstolsverket är inte oberoende. Bakom fagert tal i Justitiedepartementet döljs maktens önskan att styra och ställa, skriver Olle Ekstedt.

Sverige står rätt ofta alltför ofta i Europadomstolen och försvarar sig för brott mot Europarätten. Det betyder att försvaret gäller brott mot de mänskliga rättigheterna. Detta kommer att hända oftare framöver. Domstolarna hinner allt sämre med att avgöra sina mål i skälig tid.
   Men att något skulle kunna vara fel i Sveriges skydd för de mänskliga rättigheterna det har ännu inte trängt in i Justitiedepartementet, som framgår av justitieministerns artikel på Brännpunkt den 28 mars. Det har än mindre trängt in hos de domstolschefer som stått upp och berättat hur fel jag har i min kritik av Domstolsverket, hur högröstad jag är, hur marginell jag är och hur få anhängare jag har.
   Alla är ense om att Domstolsverket inte får ingripa i domstolarnas dömande. Förnekelsemaskinen i Justitiedepartementet säger att inget sådant förekommer. Johan Hirschfeldt säger däremot något annat: "När det gäller utvecklingsarbete och utbildningsinsatser kan det någon gång bli känsligare, det medges." Hirschfeldt markerar därmed att stora delar av Domstolsverkets områden är problematiska. Han tröstar emellertid med att "vi domare" klarar kampen mot Domstolsverket. Jag säger att vi inte gör det, och åberopar Per Eriksson, som med större klarsyn sett hur Domstolsverket gjort faktiska övertramp. Jag skall ge konkreta exempel.

Riksdagen gav år 1999 helt oväntat regeringen ett par smällar på fingrarna för att regeringen använt Domstolsverket till att granska hur domstolarna tillämpade reglerna om förordnanden av offentlig försvarare och målsägandebiträden. Det hörde inte till Domstolsverkets arbetsuppgifter, sa riksdagen.

Kritiken borde ha väckt upp Justitiedepartementet, som helt troskyldigt berättat allt i budgetpropositionen och även angav att man tänkte låta Domstolsverket gå vidare i dessa frågor. Samtidigt markerade riksdagen att Domstolsverket alltid varit och framdeles skall förbli endast ett administrativt serviceorgan för domstolarna. (Se 1999/2000 JuU: 1 s. 51, 53, 55-60.)
   Domstolsverket höll emellertid på med ett än större projekt, nämligen att genom "Straffrättsgruppen" t o m dra upp riktlinjer för hur domstolarna skulle döma till påföljd i brottmål. När detta blev känt blev det kraftiga reaktioner i domstolarna. Detta räckte emellertid inte för att Domstolsverket eller regeringen skulle backa. Det blev i stället Sveriges Domareförbund, som med sina protester skapade ett så ohållbart läge att gruppen avlivade sig själv. (Se DV generaldirektörsprot. Dnr 454-1999.)
   Samtidigt hade Domstolsverket tillsatt en arbetsgrupp för processrättsliga frågor. Den har till uppgift att utarbeta lagförslag. Detta är emellertid inget som Domstolsverket skall syssla med och kritik har uttalats i flera sammanhang, bl a direkt inför Laila Freivalds vid offentlig debatt.
   Gruppen har presenterat två promemorior. En av dem handlar om de känsliga rättssäkerhetsaspekterna kring reglerna om kallelser av parter till rättegång i brottmål. Justitiedepartementet har skrivit lagförslag och i remissvar har påtalats det betänkliga i att Domstolsverket arbetat med dessa frågor. (Se Lagrådsremiss, Inställda huvudförhandlingar 2001-03-01.)
   Domstolsverket fördelar de statliga anslagen till domstolarna.

Domstolsverket behåller stora summor för egen del och ett otroligt slöseri förekommer. Bland annat arbetar verket nu med en budget på nya friska 80-90 miljoner kronor på att skapa ett datastöd för hovrätterna. Det har verket sysslat med sedan mitten av 1990-talet och inte lyckats, medan hovrätten i Malmö med interna krafter trots Domstolsverkets motstånd har skapat ett fullt fungerande system redan för tio år sedan. Systemet har moderniserats till toppklass.

Verket använder emellertid också sin funktion i anslagsfördelningen till att styra domstolar med villkorade anslag. Det innebär att domstolen får medel som den är i trängande behov av om domstolen arbetar så som Domstolsverket önskar.
   Med dessa metoder har Domstolsverket planterat två av sina mannar vid hovrättens bord i Malmö. De tillhör den utvecklingsgrupp som Hirschfeldt nämnt. De ger föreskrifter om arbetsmetoder, kräver in rapporter från de dömande avdelningarna och skall bedöma och till Domstolsverkets generaldirektör redovisa vad som förekommer. Härefter bestämmer generaldirektören hur fortsättningen skall bli.
   Lägg härtill att Domstolsverket anser sig vara ledare för de unga domarna, att verket utbildar domare, ger ut handböcker för viktiga beslutstyper och att verket reellt presenterar sig som "koncernledning" för domstolsväsendet både i sin årsberättelse och i sin tidning.
   Jag har gott fog för att påstå att generaldirektören vill spela rollen som "Riksdomstolschef" och att det faktiskt sker intrång i domstolarnas självständighet.
   Det är alltså regeringen, som arbetar med Domstolsverket som redskap. Domstolsverket fick av regeringen en ny roll som "motor" i förändringsarbetet 1999 och en ny chef som i Justitiedepartementet drog upp riktlinjerna. Därefter gick han ut i verkligheten för att genomföra det som tänkts ut i departementet. Nu har mycket misslyckats och stor skada vållats.
   Domstolsverket måste ändra inriktning och då givetvis få en ny ledare. Både Danmark och senast Norge (i en liggande proposition) har underkänt den svenska modellen av domstolsverk av hänsyn till det bristande skyddet för domstolarnas självständighet.

Sverige måste helt enkelt börja tänka på vad Europarätten kräver. Denna rätt innehåller skyddsregler för de mänskliga rättigheterna. En av grundstenarna är oberoende domstolar. Men domstolar som topprids med Domstolsverket på axlarna är inte oberoende.

Det talas så mycket i departement och närstående kretsar om hur de svenska domstolarna skall förbättras och kunna möta svåra mål och EU-regler. Med detta fagra tal maskerar man huvudintresset att styra och ställa organisatoriskt, främst av ekonomiska skäl, och tänker inte på domstolarnas yttersta roll att vara ett skydd för de mänskliga rättigheterna.
   Det är pinsamt att se hur regeringen och Justitiedepartementet traskar på i sin iver att centralstyra domstolarna med hjälp av ett aggressivt domstolsverk, samtidigt som statsministern vinner internationell ryktbarhet för konferensen om förintelsen en av de viktigaste orsakerna till hela rättsbildningen till skydd för de mänskliga rättigheterna. Det är pinsamt också mot bakgrund av att Sverige är ordförandeland i EU, som också omhuldar de mänskliga rättigheterna.

Olle Ekstedt,
hovrättslagman

Svenska  Dagbladet  
Copyright

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida