[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Domare måste lära sig att följa Europa- konventionen
Av Mats Lönnerblad - SvD nätdebatt - 3 april 2001

"Sverige måste börja tänka på vad Europarätten kräver. Denna rätt innehåller skyddsregler för de mänskliga rättigheterna" skriver Hovrätteslagmannen Olle Ekstedt under Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 3 april, om Den Europeiska Konventionen om de Mänskliga rättigheterna som Sverige ratificerade redan 11 januari 1952, men som först per den 1 januari 1995 ingår i den svenska lagstiftningen.

Att domarna känner sig hotade av den planerade omstöpningen av svenskt domstolsväsende går inte att ta miste på, eftersom snart sagt varenda ledande domare och politiker yttrat sig i debatten om domstolskrisen så snart som tillfälle getts. Nu senast Olle Ekstedt. För egen del har jag haft fullt sjå med att hinna gå i svaromål i både dags- och fackpress, eftersom såväl domstolsledamöterna som politiska företrädare, inte riktigt förstått vad debatten i själva verket borde handla om.

Jag har läst sammanfattningen av uppdraget, kring reformeringen av domstolsväsendet, som det framkommer i samband med beslutet den 1 juli 1999 ( direktiv 1999: 62 ). Därför har jag full respekt för den nuvarande justitieministern Thomas Bodströms ambitioner, att genom utredningsuppdraget "processen i allmän domstol" försöka förbättra och effektivisera domstolsväsendet i Sverige.

Jag delar därför vare sig de borgerliga politikernas, eller domarnas farhågor för att detta projekt kommer att misslyckas. Mycket sämre än vad det nu är i svenska domstolar kan det nämligen inte bli.

Det är således inte domstolarna som behöver skyddas från Domstolsverket som Olle Ekstedt påstår i sin artikel. Det är den enskilde individen, som inte får sin sak prövad ordentligt av svenska domstolar. Inte heller förhåller det sig på så vis att domstolarnas ställning aldrig varit svagare än i dag. Det är heller inte på grund att vi skulle få ett antal mindre tingsrätter i Sverige, som domstolarnas ställning hotas att försvagas.

Svagheten i systemet, beror på att svenska domare inte fått den kompetens- utveckling de borde ha rätt till. Dessutom slarvar sig svenska domare igenom tvistemål, på ett sätt som jag inte trodde kunde vara möjligt.

Jag är överens med debattörerna att vi har en domstolskris i Sverige, men orsaken till denna kris, beror på domarna själva, och inte på Domstolsverket. Och att kompetensen inom domstolsväsendet minskat dramatiskt under den sista 50 åren i Sverige. Dessutom tillåts svenska domare att verka utanför sina domstolar, på ett sätt som gör att dom inte längre hinner med sina egna arbetsuppgifter. Detta gäller många domare från tingsrätt och ända upp i Högsta domstolen. Det är för att domarna gärna vill behålla sina privilegier, genom att tillåtas verka utanför domstolarna, som domarna nu så ivrigt försvarar sina revir.

Domarnas många "extraknäck" gör att många mål bara blir liggande utan att några åtgärder vidtas överhuvudtaget. Sedan klagar domarna högljutt på att de har alldeles för mycket att göra !

Bara under andra kvartalet förra året, har Europadomstolen i sina domar konstaterat att mer än 80 ärenden legat alldeles för länge, innan de blivit åtgärdade. Problemet med handläggningen i domstolar inte längre fungerar på ett tillfredställande sätt, är inte bara svenskt. Det är ett Europas allvarligaste problem.

Behovet att utreda dessa frågor även i Sverige är därför nödvändigt. Syftet med utredningen om det framtida rättsväsendet framgår tydligt redan i inledningen av utredningens direktiv:

Det är att "rättsväsendet skall sörja för medborgarnas rättstrygghet och rättssäkerhet". Detta skall ske med rimliga handläggningstider och ett effektivt resursutnyttjande. Därför borde de domstolsledamöter som hittills yttrat sig i debatten lugna ner sig lite, och sluta med att måla faen på väggen genom att skylla sina egna brister på Domstolsverket och regeringen !

Vad som inte fungerar i dag är att domstolarna inte tar upp alla grunderna i målen, som de är skyldiga att göra. Dessutom förekommer alltför många rättegångsfel i alltför många mål utan att någon gör någonting åt saken, trots att detta både är JKs och J0s uppgift att granska domstolarnas arbete. Detta gäller framför allt tvistemål där domarna visar upp en häpnadsväckande okunskap.

I princip har en part rätt att få bevisning upptagen som han anser styrker hans sak. Det är bara i fall som bevisen skulle bli utan verkan som rätten enligt 35 kap 7 § RB har rätt att avvisa inlämnad bevisning.

Eftersom många bevis i dag avvisas redan i första rättsinstans och utan grund kan dessa bevis sedan inte åberopas i högre rättsinstans eftersom den lägsta rättsinstansen vare sig tagit upp bevisningen i protokoll eller på band, när det gäller muntliga vittnesförhör.

Jag har exempel på uppsägning av bankgarantier, där domaren i målet helt enkelt stängde av bandspelaren och sade att "detta inte har med målet att göra" trots att kärandens grund också innefattade uppsägningar av bankgarantier, vilket framkom tydligt i inlämnad stämningsansökning.

När sedan målet skulle prövas i hovrätten, meddelade hovrätten att uppsägningar av bankgarantier "utgjorde en ny omständighet som inte tidigare hade prövats i tingsrätten." Fortfarande efter 10 år är detta mål inte prövat ordentligt i någon rättsinstans !

I annat ärende kunde jag konstatera att tingsrätten vid prövningen av målet hade gjort inte mindre än 40 ( ! ) rättegångsfel. Rättegångsfelen i detta mål var så allvarliga att jag kunde konstatera att domstolen, efter cirka 3 veckors huvudförhandling, inte hade förstått vad målet handlade om . Bidragande orsak i detta fall berodde det också på att Lagmannen i tingsrätten godkände att referenten i målet byttes ut efter 3 års förberedelser, strax innan huvudförhandling. Den nye referenten hann aldrig sätta sig in i målet.

Ovanstående två exempel visar att domstolarna måste kunna lära sig vad som är väsentligt och oväsentligt i pågående mål. Det är därför utredaren särskilt skall uppmärksamma frågor om muntlighet, omdelbarhet och koncentration i rättegångsförfarandet samt frågor om bevisning. Vidare skall utreda hur man kan förenkla arbetet med domskrivning.

Vidare kan jag bara konstatera att svenska domstolar vare sig följer Europakonventionen eller EG-rätten i tvistemål, trots skyldigheten att göra detta eftersom såväl EG-rätten som Europakonventionen numera ingår i den svenska lagstiftningen.

Därför är det bra att domstolarna reformeras i grunden och att domarna åläggs att koncentrera sig på sina arbetsuppgifter och bara tillåts verka inom domstolarna, för att öka rättssäkerheten i Sverige. Överlåt domarnas utredningsarbeten på advokaterna i stället, så hinner domarna både med sina arbetsuppgifter och att utveckla sin kompetens.

Först då får vi ett bättre domstolsväsende i Sverige och den enskildes rättstrygghet förbättras som hovrättslagmannen Olle Ekstedt önskar.

Mats Lönnerblad
Skribent i finansrätt

Svenska  Dagbladet  
Copyright

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida