[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

"M i Stockholm ignorerar lagarna"
Av Mona Sahlin - Dagens Nyheter -28 januari 2001

Storstadsminister Mona Sahlin går till offensiv inför valet:

Bo Lundgren får ursäkta, men det är moderaterna i Stockholm som blir socialdemokraternas huvudmotståndare i valet 2002. Det är i Stockholm det verkliga moderata alternativet visas upp. Det skriver storstadsminister Mona Sahlin och lovar hård opposition mot m-politiken, som skapar klyftor och orättvisor i huvudstaden. Om en och annan lag står i vägen för moderaternas framfart verkar det vara ett pris de styrande är beredda att betala. Märkligt för ett parti som annars alltid ropar på lag och ordning, tycker Mona Sahlin.

Moderaterna har vid flera tillfällen deklarerat att den politik den moderatstyrda koalitionen bedriver i Stockholm ska vara ett moderat "skyltfönster" mot omvärlden. "Det vi moderater nu genomför i Stockholm," säger de stolta företrädarna, "ska också bli verklighet i hela Sverige om vi kommer till makten 2002." Under de år jag kan överblicka i svensk politik har jag aldrig tidigare varit med om att moderaternas framtidsvision av sitt drömsamhälle har varit tydligare. I Stockholms kommun och landsting genomför moderaterna nu snabbt den politik som kan bli verklighet i hela Sverige - och då menar jag för alla människor i hela vårt land - efter nästa års val. Hotet om att inom några år få samma utveckling i sin vardag som stockholmarna redan fått, är därför ytterst påtagligt.

Alla vi som älskar Stockholm, för dess puls och variationsrikedom, och uppskattar staden som en mötesplats mellan olika tankar och bakgrunder ser nu hur detta håller på att förstöras. Hur mötesplatserna dras isär och hur gapet mellan människor vidgas.

FÖR DET FÖRSTA har moderaterna i Stockholm konsekvent konkurrensutsatt, privatiserat, avvecklat eller skurit ner stora delar av den offentliga verksamheten. Det är vardagsnära verksamheter som berörs, inom vården, omsorgen och skolan. Det handlar inte längre om att skapa alternativa driftsformer, utan om en ensidig och dogmatisk privatisering. I vissa stadsdelar saknar numera föräldrarna helt enkelt möjligheten att välja exempelvis en kommunalt driven grundskola.

Arbetet med privatiseringar och upphandlingar drivs i ett mycket högt tempo. Så mycket som över en femtedel av stadsdelsnämndernas verksamhet har lagts ut på entreprenad eller privatiserats. När stadsdelsnämnderna också fått se sina ekonomier skäras ner är det tydligt att det är barnen och ungdomarna som drabbas hårdast.

Ett mycket tydligt exempel på verksamhet som också drabbats hårt är kollektivtrafiken inom Stockholms läns landsting. Numera drivs trafiken, pendeltåg, buss och tunnelbana, i privat regi. Det är väl en stark underdrift att påstå att detta medfört problem i trafiken. Vem har inte själv råkat ut för förseningar, indragna turer, avgiftshöjningar och annat elände som någon gång eller dagligen åker kollektivt i Storstockholm?

FÖR DET ANDRA
har moderaterna i rask takt sålt ut gemensam egendom. Sådant som i årtionden byggts upp av skattemedel och gemensamma resurser har på några år hamnat i privat ägo. Tydligast sker detta genom utförsäljningarna av hyresrätter i allmännyttan, mestadels i Stockholms innerstad. Mer än hälften av stadens allmännytta har sålts, eller kommer att säljas, om politiken fortsätter i samma takt. Hyresgästföreningen i Storstockholm slår nu larm att detta hotar den trygghet mot kraftiga hyreshöjningar som finns inbyggd i förhandlingssystemet genom bruksvärdesprincipen. Dessutom undrar allt fler var moderaterna tycker att våra ungdomar ska bo.

Även inom landstingets sjukvård sker utförsäljningar. Moderaterna vill att all akutsjukvård i Stockholms läns landsting ska privatiseras eller konkurrensutsättas. Att omvandlingen av sjukvården i förlängningen innebär att de som kan betala också kan få snabbare vård är inget som bekymrar. "Folk har ju olika bilar," är ansvarige moderaten Ralph Lédels svar på sådana farhågor.

FÖR DET TREDJE har moderaterna sänkt skatten samtidigt som förlossningsvården, äldreomsorgen och barnomsorgen slåss mot alltmer minskande resurser. Majoriteten i Stockholms kommun har satt upp målet att under mandatperioden komma ner till 1994 års skattenivå. Tre år i rad har skatten sänkts, med totalt 75 öre. Det motsvarar nästan en miljard kronor mindre till exempelvis omsorgen och skolan. I takt med att skatten sänkts har helt enkelt i moderaternas ögon onödiga verksamheter skurits ner, vuxenutbildningen är ett exempel.

Samtidigt höjer moderaterna nu avgifterna inom vården, barnsjukvården och omsorgen liksom på SL-kort och annat som är nödvändigt för en vanlig familj eller pensionär att kunna leva och bo i Stockholmsområdet. De med minst marginaler drabbas hårdast när avgifterna ökar. Det är ännu oklart hur moderaterna i Stockholm tänker agera när den socialdemokratiska reformen om maxtaxa på dagis och fritis träder i kraft.

Skattesänkningen i Stockholms läns landsting har hittills varit 40 öre, eller totalt drygt en miljard kronor mindre till vården och andra verksamheter. Är då ekonomin så god att skattesänkningar är motiverade? Underskotten i Stockholms läns landsting är stora och växer i snabb takt. Under perioden 1999-2002 beräknas de samlade underskotten motsvara drygt 6 miljarder kronor. Mer än halva underskottet är en följd av skattesänkningen.

Flera sjukhus i Stockholm befinner sig enligt oroande rapporter i ekonomisk kris. Man kan i det avseendet ana likheter med det som hände i Västra Götaland, det andra moderata skyltfönstret som kollapsade genom felsteg och ideologiskt förblindad framfart.

MODERATERNA I STOCKHOLM upprepar ofta sin kritik mot det kommunala skatteutjämningssystemet. Påståendena går ut på att det är detta som skapar hål i Stockholms budget. De moderata pr-insatserna för skattemedel är numera avslöjade och allt fler vet att staten bidrar netto genom utjämningssystemet och de generella statsbidragen med över 2 miljarder kronor till kommunen och över 800 miljoner kronor till landstinget.

Som storstadsminister genomför jag de så kallade storstadsavtalen som innebär att omkring 2 miljarder kronor kommer Stockholm och andra storstäder till del. Trots att moderaterna i riksdagen röstat emot storstadspropositionen satsar nu regeringen 340 miljoner kronor i Stockholm, främst på att motverka segregation, klassklyftor och orättvisor.

I Stockholm har vi den absurda situationen att de hemlösa och tiggarna blir fler, medan det moderata socialborgarrådet Kristina Axén Olin talar om att arrestera tiggare och hemlösa för "förargelseväckande beteende, ofredande eller olaga hot". Just på socialtjänstens område ser vi hur moderaterna nu vill ta de nya sprången för att omvandla Stockholm. Det handlar om att privatisera den verksamhet som mest av alla är till för att stödja de mest utsatta: drogmissbrukare, misshandlade kvinnor och barn. Exempelvis vårdnadstvister, familjeutredningar, socialbidragsutredningar och adoptioner kan komma att handläggas av privata företag och konsulter via entreprenadavtal.

Justitieombudsmannen, JO, hävdar att detta inte är förenligt med lagen. Det går nämligen inte att se en utredning som fristående från själva beslutet, allt måste betraktas som myndighetsutövning, och då riskeras enskilda människors rättssäkerhet. Moderaterna har deklarerat att denna kritik inte är så mycket att bry sig om, men det ser ändå ut som om de tänker lägga planerna på hyllan tills frågan är utredd rättsligt.

TIDIGARE HAR DET ifrågasatts om andra delar av politiken bryter mot exempelvis kommunallagen. Den moderatledda koalitionen är också i färd med att införa betyg från första årskurs, trots att Skolverket påtalat att det kan strida mot skollagen. Det moderata trafiklandstingsrådet Elwe Nilsson åtalades i dagarna för brott mot aktiebolagslagen i samband med utförsäljningen av tunnelbanan till ett privat företag. Listan kan göras lång.

Jag ska som statsråd inte göra en juridisk bedömning av dessa enskilda fall. Men det ligger något märkligt i att moderaterna, som alltid annars ropar på lag och ordning, nu verkar ta lätt på och ignorera tung juridisk kritik och även åtal. Om en och annan lag står i vägen för moderaternas framfart förefaller det vara ett pris de styrande är beredda att betala. Dock borde rimligen de moderata väljare som tidigare trott att moderaterna stod för lag och ordning se annorlunda på saken.

Liknande attityd visar moderaterna i Stockholms kommun och landsting alla som ifrågasätter både innehåll och tillvägagångssätt i deras politiska beslut. Vem är inte hjärtligt trött på att höra Carl Cederschiöld och Ralph Ledel upprört skrika om centralstyrning, Stockholmsfientlighet eller ingrepp i självstyret så fort någon kritiskt granskar händelseutvecklingen i Stockholm? Men att reagera på det som håller på att ske med Stockholm är tvärt om en demokratisk skyldighet. Jag hävdar att det är moderaterna själva som med sin politik är fientliga mot stockholmarna.

Det som sker i Stockholm görs med blixtens hastighet, utan seriösa analyser eller någon som helst eftertänksamhet. En pappa jag mötte som har sin mamma i ett äldreboende gjorde träffande liknelsen med "smash and grab", detta den senaste trenden inom brottsligheten där ett skyltfönster slås sönder och snabbt töms på allt värdefullt. Det var "det moderata skyltfönstret" för honom.

ALLA HAR VI vänner, grannar och bekanta som har fler och ännu mer tydliga vittnesmål från vardagen vad moderaternas politik betyder för dem i form av nedskärningar och försämrad service. Många människor som diskuterar med mig återkommer till en och samma sak: skyldigheten att berätta. Skyldigheten att sprida vidare informationen om det som sker. Skyldigheten att demokratiskt granska och debattera.

Och jag menar att det är hög tid att utropa moderaterna i Stockholm till socialdemokraternas huvudmotståndare i valet 2002. Bo Lundgren får ursäkta, men det är moderaterna i Stockholm som är Sveriges verkliga moderata alternativ! De försöker inte gömma sin politik bakom socialdemokratiska språkdräkter eller ord. De genomför det moderaterna står för rakt på sak. De styrande i Stockholm får nu vara beredda på ytterligare debatt och kritisk granskning från alla oss som vill ha ett samhälle med likvärdiga livschanser för alla. För nu tänker vi gå i opposition mot moderaternas politik.

Jag kommer att som socialdemokratisk storstadsminister lägga ännu mer tid på att debattera utvecklingen i storstaden Stockholm än hittills, det är jag skyldig alla oroliga mammor och pappor, föräld-rar och utsatta som hör av sig till mig. Jag tror att fler kommer att reagera våldsamt mot det nya moderata "smash and grab-samhället". För de klyftor och orättvisor som nu medvetet och med politiska beslut drivs fram i Stockholm upprör mig och andra djupt.

Var och en måste vara djupt medveten om att ett politiskt val också handlar om att hela samhället kan förändras beroende på vilket alternativ man väljer. Nu kan alla se vad som har hänt i det moderata skyltfönstret. Och det som nu sker i Stockholm vill moderaterna göra med hela Sverige. Jag menar att det är hög tid att vi ställer oss frågan: Vilket samhälle vill vi ha?

Mona Sahlin

Dagens Nyheter
Copyright

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida