[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

"Domare juristernas B-lag"
Av Stefan Johansson, Christoffer Démery och Axel Peterson
 - Dagens Nyheter -1 augusti 2001

Om inte staten gör något åt domarnas löner, förvandlas yrkeskåren till ett juridikens B-lag. Det skriver tre tingsfiskaler vid Stockholms tingsrätt, Stefan Johansson, Christoffer Démery och Axel Peterson. Mellan 1996 och 2000 minskade antalet som söker notarietjänst vid tingsrätter och länsrätter med 65 procent. Allt fler som påbörjat en domarkarriär hoppar också av till den privata sektorn. Efter lång utbildning och nära fyra års arbete tjänar en ung domare cirka 21 000 kronor. En ung jurist på advokatbyrå kan tjäna 39.000 efter tre år.

De senaste åren har domaryrket blivit mindre attraktivt. Färre påbörjar domarutbildningen. Antalet sökande till såväl under- som överrätts- tjänstgöring minskar. Med nuvarande system för domarrekrytering innebär detta att själva basen för rekryteringen urholkas.

För att bättre förstå de speciella förutsättningar som präglar vårt yrkesval bör läsaren känna till något om hur domarbanan ser ut. Den unga jurist som efter avlagd juristexamen söker sig till domarbanan har lång väg att färdas.

Genom ett system av växlande anställningar kommer han eller hon att skolas till domare. Till en början måste den nyutexaminerade juristen fullgöra två års tjänstgöring som notarie vid underrätt, det vill säga tingsrätt (allmän domstol) eller länsrätt (förvaltningsdomstol). Därefter följer ett års tjänstgöring som notarie vid överrätt (hovrätt respektive kammarrätt).

EN NOTARIE KAN bäst beskrivas som en assistent som bistår domaren i stort och smått, med ett successivt ökat ansvar. Den överrättsnotarie som godkänns och dessutom anställs arbetar sedan ytterligare två år som icke ordinarie domare, fiskal, vid underrätt. Som fiskal utför man samma uppgifter som en ordinarie domare, men tilldelas färre mål. Dessutom behöver fiskalen i regel inte handlägga de grövsta brottmålen. Sedan fiskalstjänstgöringen fullgjorts återstår ytterligare nio månaders tjänstgöring som domare i överrätt. Efter fem år och nio månaders anställning inom domstolsväsendet kan man få anställning som assessor och uppfyller därmed de formella förutsättningarna för att söka en ordinarie domartjänst.

Men det räcker inte. För att kunna erhålla en domartjänst måste en färdig assessor meritera sig genom flera års kvalificerat juridiskt arbete, exempelvis genom att delta i lagstiftningsarbetet i regeringskansliet eller genom att vikariera för ordinarie domare i domstol. I genomsnitt sker utnämning till ordinarie domare sex-åtta år efter godkännande som assessor. Detta är domarbanan.

Mellan år 1996 och 2000 har antalet sökande till notarietjänstgöring i underrätt minskat med i genomsnitt 65 procent. Under samma period har antalet ansökningar till överrätt minskat med 45 procent i hovrätterna och 20 procent i kammarrätterna. Fler än tidigare av de som ändå har påbörjat domarutbildningen slutar och övergår till den privata sektorn. Detta är kanske det största misslyckandet. Samtidigt har antalet utexaminerade jurister ökat med 33 procent vid de tre största universiteten. Situationen för domstolarna är allvarlig, i synnerhet utanför Stockholms-, Göteborgs- och Malmö- områdena.

En självklar utgångspunkt är och har varit att domarbanan skall utgöra ett lockande alternativ för de skickligaste juristerna. Skälen för detta är den viktiga och bärande samhällsfunktion som domstolarna utgör samt de höga krav som ställs och måste ställas på domare.

Ett flertal faktorer påverkar domarbanans attraktionskraft. Historiskt har de yngre domarnas situation präglats av förhållandevis dåliga villkor främst avseende löneutveckling, kringflackande tjänstgöring, utbildning och arbetsbörda. Detta har tid efter annan uppvägts av kvalificerade och utvecklande arbetsuppgifter, en generös inställning i fråga om föräldra- och tjänstledighet samt - när man väl har blivit ordinarie domare - anställningstrygghet.

DET ANSES ALLMÄNT att den svenska domarkåren i olika avseenden håller hög nivå. Staten har kunnat locka skickliga jurister att bli domare. Nu är emellertid balansen rubbad. En problemanalys pågår och det råder olika meningar om vilka åtgärder som bör prioriteras. Vissa förändringar har redan skett. Exempelvis har nedläggningar och sammanslagningar av mindre tingsrätter medfört att yngre domare i något större utsträckning kan bo kvar i den ort där överrätten är belägen.

Domstolsverket och representanter för hovrätterna och kammarrätterna har nyligen enats om förslag till ett åtgärdspaket i syfte att förbättra förutsättningarna för domarrekryteringen. De föreslagna åtgärderna är välkomna men långtifrån tillräckliga. Det är alltjämt långt kvar till dess utbildningsinsatserna kan mäta sig med de satsningar som görs på kvalificerade jurister i det privata och för övrigt även på andra offentligt anställda jurister, som till exempel de som arbetar inom åklagarväsendet.

FÖR ATT VÄNDA den negativa utvecklingen och långsiktigt säkra domarrekryteringen krävs krafttag. Det måste till omedelbara åtgärder för att höja domarbanans attraktivitet. Åtgärderna måste vara synliga och tydliga.

Det är vår uppfattning att dagens lönenivåer utgör det tyngsta argumentet mot att välja domarbanan. Det finns ett starkt och utbrett missnöje med lönenivån och det är också lönerna som står sig sämst vid en jämförelse med privata anställningar.

Staten kan naturligtvis inte konkurrera med privata arbetsgivare när det gäller lön. Men om staten vill kunna locka och behålla de bästa juristerna kan lönegapet inte tillåtas bli för stort. Särskilt inte då privata arbetsgivare kan erbjuda allt bättre arbetsvillkor i övrigt.

I förhållande till vår utbildningsnivå och det ansvar som följer med anställningen har vi orimligt låg lön. Efter avlagd juristexamen, en utbildning som hör till de längsta och mest krävande, och därefter nära fyra års arbete inom domstolsväsendet tjänar en yngre domare vid exempelvis Stockholms tingsrätt 21.000 kronor per månad.

Vägen till denna anställning har gått genom arbete utan fast anställning och under stark press. Antagning till notarietjänstgöring vid såväl tingsrätt som hovrätt är nålsögon som förutsätter höga betyg respektive mycket goda vitsord. Anställning som domare innebär vidare arbete med oreglerad arbetstid, det vill säga utan ersättning för övertid.

LIKSOM ORDINARIE DOMARE, handlägger och dömer yngre domare i till exempel brottmål, familjemål och andra tvistemål. Dagligen fattar vi beslut som är mycket ingripande för den enskilde. Vi dömer till fängelse och beslutar om vårdnad av barn. Vi kan sätta företag i konkurs och avgöra tvister som rör stora summor pengar. Arbetsbelastningen är betydande. Vi förväntas avgöra 75 procent av det antal mål som en ordinarie domare avgör. Den juridik som tillämpas blir alltmer komplicerad och internationaliserad. De advokater som uppträder i domstolarna specialiserar sig men domarna förväntas behärska de flesta rättsområden. Det ställs krav på domaren att i stort sett på egen hand upprätthålla en mycket hög kompetens inom ett mycket brett område.

Samtidigt kan i dag en ung jurist redan efter tre års tjänstgöring på en advokatbyrå tjäna lika mycket som en ordinarie domare. En ordinarie domare har i dag en ingångslön om 39.000 kronor.

Detta bör inte avfärdas som bara ett inlägg i de löneförhandlingar som nu pågår. Arbetsmarknaden är i dag sådan att en yngre domare relativt enkelt kan välja att övergå till en privat anställning som bättre tillgodoser hans önskemål.

FRÅGAN BÖR DOCK
ställas om staten, vår arbetsgivare, har råd att fortsätta nonchalera signalerna och därigenom fortsätta att driva bort duktiga jurister från domarbanan.

Man bör också fundera över vilka konsekvenser nuvarande utveckling får för rättssäkerheten. Är vi beredda att överge den tidigare accepterade utgångspunkten att domare skall rekryteras bland de bästa juristerna? Har detta ställningstagande i så fall medborgarnas stöd? Den tendens som vi har uppfattat går i motsatt riktning. Allmänheten ställer allt högre krav på rättsväsendet; krav som enligt vår mening är fullt berättigade.

Domare är en grupp som traditionellt inte argumenterar offentligt för sin sak, särskilt inte yngre domare. Situationen är dock allvarlig. Vi är övertygade om domaryrkets fördelar och delar en stark vilja att fortsätta som domare. Men i den grupp som vi representerar är förväntningarna nu mycket högt ställda på att de löneförhandlingar som pågår skall bli en vändpunkt. Om förhoppningarna kommer på skam kommer det att leda till ytterligare avhopp och ännu sämre förutsättningar för domar- rekryteringen.

I framtiden riskerar då domarna att tillhöra juristernas B-lag med försämrad effektivitet och rättssäkerhet som följd. Har samhället råd med det?

Stefan Johansson
Christoffer Démery
Axel Peterson

Dagens Nyheter
Copyright

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida