[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Aktiemarknaden bör akta sig för grupptalan
Av Peder Hammarskiöld och Ylva Lindquist - Dagens Industri - 18 oktober 2001

Tunga remissinstanser har sågat lagförslaget om grupptalan jäms med fotknölarna. Sverige skulle bli första och förmodligen enda land i Europa med en sådan reglering. Riskerna är betydande; reformen kan få stora negativa konsekvenser för den svenska ekonomin.

Om förslaget om att införa grupptalan går igenom. kommer domstolsprocesser på värdepappersområdet att bli en del av svensk vardag.
   Men Catarina af Sandeberg går ändå ut i villkorslöst försvar av justitiedepartementets promemoria om införandet av grupptalan Sverige.
   Class action, som är den engelska termen för grupptalan, finns i USA, i Kanada och i Australien. Att grupptalan skulle finnas i England är direkt felaktigt.
   I England finns ett institut som heter "group action". Detta är dock inte grupptalan utan motsvarar det svenska processrättsliga begreppet kumulation. I England har man ställt sig avvisande till att införa grupptalan/class actions.
   Samma sak gäller i Tyskland, Norge och Belgien. Där har frågan visserligen diskuterats, men man har beslutat sig för att inte införa grupptalan/class actions. af Sandeberg borde kontrollera sina källor bättre.
   Sverige kommer alltså att vara det första landet i Europa med grupptalan om förslaget blir verklighet. Från regeringshåll har man konsekvent avvisat argumentet att ett eventuellt införande av grupptalan borde ske inom ramen för samarbetet inom EU, trots att det rör sig om en genomgripande reform som bygger på en för svensk och europeisk rätt mycket främmande rättsfigur.

Ett införande av grupptalan i Sverige kommer sannolikt att innebära negativa ekonomiska konsekvenser för värdepappersmarknaden och näringslivet, men även för stat och kommun.

Det har talats mycket lite i debatten om att även stat och kommun kommer att drabbas av grupptalanprocesser. Class actions riktas företrädesvis mot dem som har störst betalningsförmåga.
   De som har de djupaste fickorna är i Sverige ofta staten och kommunerna.
   Dessutom kommer domstolsväsendet att belastas hårt, när antalet processer ökar, samtidigt som grupprättegångar tar mer tid och kostnader i anspråk än individuella processer.

”Det har talats mycket lite i debatten om att även stat och kommun kommer att drabbas av grupptalanprocesser.”

Hur hård denna belastning blir för det offentliga har inte närmare utretts sedan lagstiftningsärendet initierades 1995, vilket är märkligt.
   Eftersom Sverige kommer att vara det enda landet i Europa med grupptalan, finns det skäl att anta att även utländska tvister utan egentlig anknytning till Sverige kommer att lösas genom grupptalan i svenska domstolar. Denna risk ska inte underskattas, då svenska domstolars jurisdiktion enligt internationella konventioner faktiskt sträcker sig mycket långt.
   I dag märks ett nymornat intresse bland amerikanska advokater för det svenska arbetet med grupptalan. De hoppas kunna starta lukrativa class actions i Sverige om förslaget införs.
   Missbruk av grupptalan kommer inte att kunna undvikas. Sådana mål blir sannolikt medialt uppmärksammade, och svaranden riskerar omfattande negativ publicitet (vilket även konstateras i justitiedepartementets promemoria).

Svarandens intresse för att snabbt ingå förlikning blir stort, även om utsikterna för käranden att vinna processen är mycket små.
   Svaranden pressas sålunda att ingå en oberättigad förlikning, "legal blackmail". Fenomenet har orsakat stora problem i USA.

Det svenska förslaget uppvisar betydande likheter med motsvarande reglering i USA. Att det skulle finnas begränsningar i det svenska förslaget som skulle motverka missbruk är därför helt felaktigt.

Risken för missbruk kommer säkerligen att få investerare att tveka att investera i Sverige. På värdepappersområdet kan man förvänta sig att de svenska marknaderna tappar betydligt i konkurrenskraft om grupptalan införs.

Skadeståndskraven kan bli mycket stora, vilket aktörerna måste ta i beräkning. Beloppens storlek just på värdepappersområdet kommer nämligen inte att skilja sig nämnvärt från förhållandena i USA.
   Det kan noteras att grupptalan på detta område kraftigt missbrukats i USA på senare år. Stämningar haglar så fort aktiekursen för ett bolag sjunker mer än normalt.
   Riskerna för en sådan utveckling även i Sverige är påfallande.
   Med beaktande av nackdelarna finns helt enkelt inget behov av grupptalan i Sverige.
   Under de cirka tio år som class actions/grupptalan har diskuterats'' i Sverige, har varken grupptalanförespråkarna eller justitiedepartementet lyckats redovisa ett enda konkret exempel på fall då förekomsten av grupptalan skulle ha medfört att en grupp människors anspråk hade tillgodosetts i större utsträckning än vad som är fallet med nuvarande regler i rättegångsbalken.
   Detta lyckas inte heller af Sandeberg med i sin artikel.
   Avsaknaden av behov lyftes även fram av remissinstanserna när förslaget initierades 1995. Bland det stora antal remissinstanser som ställde sig helt avvisande återfinns inte bara näringsliv och banker (af Sandeberg tycks anse att bankerna inte tillhör näringslivet), utan även exempelvis Hovrätten för Västra Sverige, Domarförbundet, Stockholms tingsrätt och Advokatsamfundet.

Peder Hammarskiöld
Ylva Lindquist

Advokater vid advokatfirman
Hammarskiöld & Co, Stockholm

Copyright


 
Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida