[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Så dömer svensk domstol i målet

Mats Lönnerblad mot Föreningsbanken Finans

I "goda tider" ville en fastighetsägare expandera sin verksamhet. Han gick till sin bank och berättade om planerna. Hans företag hade på bara några månader fördubblat sin vinst. "Hur mycket behöver du låna?" sa banken.

"Så mycket jag får", sa företagaren. "Hos oss får du låna upp till 100 %", sa banken. Företagaren tackade och gick hem till sig.

Morgonen därpå kände han sig lite orolig, eftersom allt hade gått så lättvindigt. Han bad banken att skriftligen bekräfta de aktuella lånen. Banken bekräftade via fax. Företagaren gick vidare och skrev kontrakt med två hyresgäster som ville hyra lokaler av honom och allt var frid och fröjd.

Snart var det klart för den första inflyttningen. Företagaren ringde banken och ville ha det första beloppet inbetalat plus handpenningen för det andra kontoret, precis som man kommit överens om. Men då sa banken plötsligt: "Hos oss kan Ni inte få låna några pengar alls."

Därefter hände följande: Första bolaget fick inte flytta in i sina nu specialanpassade lokaler och tvingades magasinera all utrustning. Andra bolaget, som höll på att bygga om sina nya lokaler, fick avbryta alla förberedelser och också magasinera all utrustning.

Säljarna av det första och andra kontoret krävde skadestånd av företagaren och som lök på laxen krävde de båda "inflyttande" bolagen också skadestånd. Den tidigare så framgångsrike företagaren satt plötsligt klämd mellan fyra (!) sköldar. Han stämde banken som inte uppfyllt sina kreditlöften. Därefter gick bolagen, som aldrig fick flytta in, i konkurs och till slut gick även företagaren själv i konkurs.

Stockholms tingsrätt ansåg att företagaren inte hade "kunnat styrka sin skada". Processen gick vidare och bankens obestyrkta påståenden att fastighetsbolaget var på obestånd vann gehör i såväl tingsrätt som hovrätt.

Genom obestyrkta uppgifter vann banken målet. Ansvariga tjänstemän i tings- och hovrätt kommer nu att ställas till svars inför Justitiekanslern. Frågan är förstås om det skall få gå till så här i svenska domstolar. Gäller inte kreditlöften till 100 % och är det låntagarens sak att bevisa att säkerheterna inte försämrats? Svenska bankrörelselagen ger överhuvudtaget inte något svar. Men så här anser lagstiftare inom EU:

"Den kreditgivande bankmannen är bunden fram till kreditens avslutande. Han kan varken säga upp eller ändra krediten utan medgivande från alla berörda parter."

Tydligt och klart till 100 procent, eller hur?

Se vidare:
Rättshaverist? Javisst!.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida