[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Varning för Mord... förlåt Nordbanken

Mats Lönnerblad mot  Nordbanken

Låt mig berätta den alldeles sanna berättelsen om banken som gick ut och "sköt skarpt" och råkade "döda" fel personer.

När svenska banker anlägger eld och beslagtar alla tillgångar från sina kunder, så tolkar domstolarna detta som om de åderlåtna bolagen "godkänt" uppsägningen av krediter.

Men "en uppsägning av krediter kan inte ske utan godkännande av alla berörda parter", anser lagstiftare inom EU. I Sverige bryr sig bankerna inte om att inhämta "godkännanden" från sina kunder och den svenska bankrörelselagen innehåller inte ett ord om uppsägning av krediter.

I mål nr T-8-605-92 kom Stockholms Tingsrätt fram till att de strandsatta bolagen måste ha "godkänt" uppsägningarna av alla krediter. När banken säger upp krediterna, utan att först fråga, och beslagtar alla ekonomiska medel utan att först begära tillstånd, så kan rimligtvis inte uppsägningarna anses som "godkända" under några förhållanden.

I det aktuella fallet informerades domstolen genom att bolagen efter uppsägningarna meddelade följande: "Skulle banken vidta några som helst åtgärder som på något sätt skadar bolagen förbehåller vi oss rätten att begära skadestånd".

Grunden för uppsägningen av alla krediter var att banken ansåg att "säkerheterna inte längre var betryggande" och för att säkra sin fordran gick banken i bästa "vilda västernstil" in i en annan bank och beslagtog alla tillgångar.

Även hur ärendet har skötts av rätten är en sorglustig historia. På väg till Svea Hovrätt "försvann" hela akten och fick rekonstrueras. Någon utredning från domstolens sida om hur förvinnandet gått till genomfördes aldrig.

Inte heller har någon ersättning utbetalats för arbetet med att rekonstruera akten och inte heller har någon utredning i domstolens regi gjorts angående de saknade handlingarna.

Senare hände återigen något mycket anmärkningsvärt. Svea Hovrätt fastställde Stockholms Tingsrätts dom, trots att uppsägningen av bankgarantier var ställda mot "fel parter". Ett av målets huvudfrågor "vem som var rätt part" prövades aldrig, vare sig i tingsrätt eller hovrätt. Den part som banken ställt ut bankgarantierna till var naturligtvis inte bolagen själva, utan ett annat finansieringsinstitut.

Uppsägningen av bankgarantier och utlandslån medförde naturligtvis en katastrof för de drabbade bolagen, vilka efter 25 års verksamhet tvingades avyttra sina lokaler och säga upp alla anställda. De "blodspengar" som banken inkasserat via den andra banken täckte alla bolagens skulder.

Ansvariga tjänstemän i tingsrätt och hovrätt kommer nu att ställas till svars inför Justitiekanslern och den fråga som kanslern måste besvara är hur banken kunnat få "godkänt" när den "skjutit" först och utan att fråga, precis som i någon pang-pangfilm. Kan man fråga de döda om de vill bli skjutna när de väl är avrättade?

Och borde inte domstolarna hjälpa till att reda ut begreppen och åtminstone ta reda på om man skjutit "rätt" personer? När vare sig tingsrätt eller hovrätt vill pröva vem "som är rätt part i målet" efter 4 års process står nu hoppet till Justitiekanslern.

Se vidare:
   Rättshaverist? Javisst!.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida