[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Den fantastiska historien om banken och blanketten
Mats Lönnerblad mot Nordbanken

Internationellt och inom EU anser lagstiftare något så självklart som att bankkonton skall handläggas av bankerna och att bankerna skall sköta sina uppdrag från bankkunderna, så exakt och punktligt som möjligt.

"En försening under en pågående affär skulle innebära ett fel och skulle ge upphov till ett ansvar mot kredittagaren om det föranleder skada för honom."

Vilken typ av tjänster skall då banken tillhandahålla? Jo, den viktigaste tjänsten är uppdrag som inte kan tillhandahållas från någon annan och där banken ensam måste agera på ett visst sätt för att hjälpa kunden.

Enkel blankett
Låt mig få berätta om ett rättsligt mål (nr T 8-527-92) och om fastighetsägaren/bankkunden som höll på att slutföra en stor fastighetsaffär på 66 miljoner kr.

Han gav sin bank uppdraget att skriva på en blankett en A4-blankett på engelska som bara hans egen bank ägde rätten att skriva på för att han skulle kunna slutföra affären. Det var således ett mycket enkelt uppdrag som banken fick.

Allt banken behövde göra var att läsa igenom blanketten och därefter underteckna den. Blanketten styrkte bara att fastighetsägaren var kund i banken och tecknade bolaget. Banken skulle också rutinmässigt kontrollera uppgifterna som fastighetsägaren tidigare lämnat och stämma av dessa uppgifter hos Patent- och registreringsverket.

Kom personligen
Fastighetsägaren hade bråttom och han skyndade sig därför till banken för att personligen se till att blanketten blev påskriven samma dag. När han till sist fick tag på bankdirektören och hon fick se blanketten sa hon: "Den här blanketten vägrar jag att skriva på".

Fastighetsägaren, som lovat att vidarebefordra uppgifterna samma dag, blev både förvånad och bestört. Han försökte genast få veta varför bankdirektören vägrade att skriva på, men han fick inget svar. Till sist rusade hon upprörd iväg in på sitt kontorsrum.

Hela checkkrediten
Här kunde historien ha slutat med att fastighetsägaren bytte bank och fick sitt intyg från denna. Men så enkelt är det inte. Han hade i affären redan uppgivit vilken bank han samarbetade med och det skulle naturligtvis te sig som mycket egendomligt att byta bank bara för ett sådant enkelt rutinärende inte hade klaffat.

Som kund i banken hade fastighetsägaren också hela sin checkkredit för bolaget i banken och som säkerhet för checkkrediten hade han låst motsvarande kapital i samma bank. Han var således ingen kund som banken riskerade att förlora pengar på.

Spolierad affär
Blanketten gick vidare inom banken och hamnade på chefjuristens bord. Även han vägrade att underteckna den. Följden blev att affären, där kontrakt redan skrivits och lånelöften var givna, aldrig kunde genomföras.

Fastighetsägaren kände sig naturligtvtis kränkt och banken stämdes inför domstol. Vid vittnesförhör i tingsrätten kröp det fram att vare sig bankdirektören eller chefjuristen hade "förstått" vad som stod i blanketten. Bankdirektören hade haft uppfattningen att blanketten var "ett intyg om rekommendation" som hon inte var skyldig att skriva på och inte en standardblankett som används flitigt inom EU.

Chefjuristen, som uppenbarligen heller inte behärskade engelskan, trodde att blanketten var ett "intyg om kundrelation eller bankreferens", vilket han inte var behörig att skriva på.

Ej skyldig
Senare konstaterade tingsrätten i sin dom att "blanketten enligt tingsrättens mening inte kan uppfattas som ett intyg om kundrelation i bank. Istället ger ordalydelsen i blanketten vid handen att det intygas att den som för bolagets räkning tecknat firman är behörig firmatecknare." Tingsrätten ansåg inte att banken varit skyldig att underteckna blanketten.

Ärendet överklagades därför till Svea hovrätt, som avvisade huvudförhandling, och inte heller ansåg att banken varit skyldig att underteckna blanketten.

Såväl tings- som hovrättens dom strider mot praxis i hela Europa. Den aktuella blanketten var utställd av en annan bank och innehöll inget förpliktigande men kunde bara fyllas i av fastighetsägarens bank.

Friskriver sig
Om domstolen får slå fast att en banks skyldighet inte innefattar att skriva på den enklaste blankett i samband med en stor affärstransaktion, så låter domstolen banken friskriva sig från alla förpliktelser.

Vad svenska domstolar tydligen inte vill förstå är att det råder ett allmänrättsligt avtalsförhållande mellan bank och kund, alltså på samma sätt som mellan uppdragsgivare och uppdragstagare.

En bank är därför ovillkorligen skyldig att genomföra sådan uppdrag som bara den aktuella banken kan genomföra,och som ingår i banksamarbetet, och som inte innebär några förpliktelser för banken. I egenskap av viktig förbindelselänk i en affärstransaktion är banken tvungen att åta sig denna typ av uppdrag.

Justitiekanslerns sak
Det blir nu justitiekanslern som får ställa tjänstemän i tings- och hovrätt till svars för deras underlåtenhet att pröva målet med utgångspunkt från dess rätta förutsättningar.

Tingsrätten gjorde en någotsånär riktig tolkning av blanketten, men avstod sedan från att tolka om banken varit tvungen att skriva under blanketten, med utgångspunkt från tingsrättens egen tolkning av vad blanketten innehöll.

Hovrätten underlät att tolka blanketten och utgick från bankens felaktiga tolkning. Den fråga justitiekanslern måste besvara är om inte domstolarna har skyldighet att klargöra vilka regler som gäller.

Vad hände då med blanketten? Jo, den underskrevs till slut, sedan banken efter en månad satt sig in EG:s rättsregler, men då var det alltså redan för sent.

Se vidare:
   Rättshaverist? Javisst!.

 


Tack för besöket och välkommen åter!
Hemsida