[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Prövning i Högsta domstolen

Förnyad resningsansökan

Klagande:
Mats Lönnerblad Holding AB i konkurs,
556374-2443,
Box 5004,
102 41 Stockholm

Motpart:
Föreningsbanken Finans Aktiebolag,
556135-1718,
Box 5830,
107 24 Stockholm

Genom tidigare beslut att Högsta Domstolen vid ett flertal tillfällen avslagit beslut om prövningstillstånd av Svea Hovrätts dom, nr DT 85 T 867-93.

Saken: Skadestånd

Enligt besked jag nu erhållit visar det sig att Föreningsbanken Finans AB och alla andra banker och finansbolag var på obestånd vid tidpunkten för återtagandet av de utlovade krediterna till Mats Lönnerblad Holding AB ( Holdingbolaget ) i november 1990.

Tidigare prövningar i rätten i detta mål och andra bankmål kring uppsägning av krediter och ej infriade kreditlöften,visar sig således utgå från fel förutsättningar.

Domstolarna har endast utgått från en politisk bedömning när den förutsätter att det är kunderna hos banker och finansbolag som är på obestånd, när det i själva verket varit bankerna och finansbolag som varit på obestånd.

Genom att helt enkelt vända på bevisbördan i bank-och finansmål, sätter domstolarna avtalslagen ur spel.Graden av politisering i våra lägre rättsinstanser framgår hur domstolarna betraktar partena. I detta mål har heller inte finansbolaget ens behövt visa att man är rätt part i målet i Stockholms Tingsrätt, vilket Svea Hovrätt konstaterar är rättegångsfel.

Men inte heller i Svea Hovrätt har finansbolaget behövt bevisa att man är rätt part.

Enligt avtalslagen kan banker och finansbolag inte utan vidare säga upp kreditlöften. I många kreditavtal förbehåller sig bankerna rätten att säga upp avtalet om säkerheterna "enligt deras mening" har försämrats. Men om kunden överklagar beslutet är banker och finansbolag tvungen att lägga fram bevis i rätten. Rättens bedömning skall vara objektiv och inte politisk.

Det har framkommit i partsförhöret av undertecknad i huvudförhandlingen i Svea Hovrätt att Holdingbolaget gick lysande, vid tidpunkten för återtagandet av krediterna. Dessutom har det också bekräftats av finansbolagets vittne, Kent Jonsson, att finansbolaget vid denna tidpunkt, överhuvudtaget inte kände till hur det låg till med Holdingbolagets ekonomi.

Mot denna bakgrund, torde det vara ostridigt att finansbolaget är skadeståndsskyldig för ej infriade kreditlöften.Dessutom har det vid samma partsförhör med undertecknad framgått att Holdingbolaget, efter "ryggandet av kreditlöften" kunnat betala ut över en miljon kronor i skadestånd, vilket aldrig ifrågasatts av motparten.

Vid tidpunkten för återtagandet av de numera ostridiga kreditlöftena,önskar jag därför på nytt åberopa de inspelade förhören i Svea Hovrätt till styrkande av att återtagandet av krediterna skett på felaktig grund.

Som företrädare för mitt bolag får jag alltså begära förnyad prövning i målet på nu anförd grund och i övrigt i enlighet med vad jag redan påtalat inom ramen för målet vid tidigare överklagandena till Högsta Domstolen.

Högsta Domstolens ledamöter begår således grova tjänstefel och riskerar avsättning från sina poster, genom att inte beakta de nya uppgifter om bankers och finansbolags ställning 1990 och 1991, som numera är ostridiga och kan bekräftas av bankstödsnämnden.

För första gången är således Högsta domstolen skyldig att pröva uppsägningar av krediter, bankgrantier och kreditlöften vid tidpunkten för finanskrisen, utifrån dess rätta juridiska förutsättningar.I annat fall kommer den höga arbetslösheten att bestå.

Att Högsta domstolen inte redan fastställt praxis i något ärende som rör uppsägning av krediter och kreditlöften betyder att det för närvarande råder en betydande osäkerhet i våra underrätter kring vilka regler som gäller i dessa hänseenden.

Att även i fortsättningen undvika att meddela prövningstillstånd i dessa ärenden måste därför betraktas som ett politiskt ställningstagande från Högsta Domstolen.

Högsta domstolen får därför ta på sig ett betydande ansvar för felaktig uppsägningar av krediter och kreditlöften kan fortgå utan någon iblandning från högsta rättsinstans. Våra domstolar tar för närvarande inte hänsyn till vare sig EGs grundläggande rättsregler eller vår svenska avtalslag.

Hittills har detta inneburit att 15.000 företag under perioden 1990-1995 fått sina krediter felaktigt uppsagda vilket till dags dato skapat en arbetslöshet i Sverige på cirka 250.000 människor.

Stockholm den 17.11. 1996

Mats Lönnerblad Holding i kk,

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida